september 13, 2010

14 år sedan 2Pac dog i Las Vegas

Idag är det 14 år sedan Tupac Amaru Shakur dog efter 6 dagar på intensiven. Skadorna blev för stora och hans stora vision om att sprida kunskapen om ”Thug Life” strandade till rytmen av skotten från en automatkarbin. Det finns många åsikter om Tupac. Där jag är uppväxt, ristade de mest osäkra killarna in hans namn på armarna. Samma killar begick brott och tog ut sin frustration över sin bristande samhällsnärvaro på vad som än kom i deras väg. För dem representerade ”Thug Life” en livsstil som gick ut på att skita i alla, då de kände som om alla sket i dem. För mig representerade ”Thug Life” att alltid gå min egen väg.

Det känns konstigt att som vit, 30 årig, egenföretagare med förhållandevis god ekonomi, fortfarande känna mer för Tupacs texter än vad jag gör för exempelvis en text av Mikael Wiehe, Lars Winnerbäck eller för den delen Cornelis. Det är som om det Tupac representerade gav mig en alldeles egen kraft att fatta mina egna beslut över min egen vardag.

Det är kanske också tillsynes konstigt att jag sympatiserar så med en person som rappade om ”bitches” and ”hoes” varannan låt. I synnerhet med tanke på mitt förra inlägg. Men det många glömmer är att Tupac också skrev låtar som ”keep your head up” och ”brenda’s got a baby” som bär med sig ett helt annat budskap än det mer dansanta club hitsen.

Texter som:

She’s 12 years old and she’s having a baby
In love with the molester, who’s sexing her crazy
And yet she thinks that he’ll be with her forever
And dreams of a world with the two of them are together,
whatever
He left her and she had the baby solo, she had it on the
bathroom floor

Eller

And since we all came from a woman
Got our name from a woman and our game from a woman
I wonder why we take from our women
Why we rape our women, do we hate our women?
I think it’s time to kill for our women
Time to heal our women, be real to our women
And if we don’t we’ll have a race of babies
That will hate the ladies, that make the babies
And since a man can’t make one
He has no right to tell a woman when and where to create one
So will the real men get up
I know you’re fed up ladies, but keep your head up

Det finns så mycket i Tupacs texter som får dig att tänka till lite extra på hans exceptionella karaktär. Den persona han skapade för att representera en hel frustrerad ung svart kultur. En känsla av desperation som med tiden även sådde frön av tankar om förändring hos andra grupper i samhället. Svarta, bruna, vita som gula. Alla stod vi där tillslut och boppade med våra händer i luften, fingrarna kringlade som ett dubbel-v.

We could feel it… även om vi inte var ”real to it”.

Gatans språk.

Jag tänkte vi skulle avsluta med ett YouTube-klipp som samlar lite av den fighting spirit som Tupac försökte kommunicera under sina år i livet.

  • Respekt för det. Men en konkurrerande tanke: kan det ha att göra med att svenskar idag identifierar sig mer med amerikansk kultur än med svensk? Eller bara Sudden som går rapido mot pension?