• Background Image

    News & Updates

januari 14, 2010

Pitchmöten, 80% veckor och 30-år snart

Det blir en salig röra i den här bloggen då jag endast använder den för att skriva av mig sömnen i ögonen. Har haft en hel del intressanta möten den senaste veckan. Ett av de mötena var ett pitch möte som inte gick helt som det skulle men det gick bra ändå. Ibland känns det skönt att lägstanivån ändå är ganska hög vilket leder till avslut trots att man har tunghäfta och befinner sig någon annanstans mentalt.

30 år sedan jag föddes

Jag ser ut som en barnrumpa. I synnerhet i mina egna ögon. Jag känner mig som om jag inte är en dag äldre än 15 ibland. I år blir jag 30 och då är man ju helt klart gammal. Några barn har jag inte heller, men jag tror nog inte att det blir några heller. Inte för att jag skulle bli en dålig pappa, nejdå. Jag tror rent utav att jag skulle bli en ganska bra pappa. Dvs. om jag inte skulle jobba så fasligt mycket. Just nu håller jag på att säkra pensionen genom att bygga ett sajtnätverk i USA. Det blir finfint. Jag blir äldre.

80% Vecka

Det är kanske därför jag går omkring och drömmer om 80% veckor. Fredagar utan helgpress med städ och promenader. En tid att kunna sitta inomhus och bygga sajter. En tid att kunna spela StarCraft och skriva färdigt boken. Den blir färdig förresten. Eller, den är nog rättare sagt färdig, men jag gör som jag brukar och håller inne på resultatet då jag inte kan stå ut med att trycka något som innehåller stavfel och särskrivningar.

Google Analytics

För er som bara kommer förbi den här bloggen utan att känna mig, kan jag ju bjuda på den personliga faktan att jag gillar Google Analytics. Så till den milda grad att jag spelar in YouTube-klipp där jag klickar mig runt och skapar rapporter i GA (som det kallas på nerdspråk). Ibland känner jag mig bra kissnödig över det faktum att jag troligtvis har spenderat mer tid framför min dator på 15 år än vad jag spenderat vid matbordet hela mitt liv.

Här är mitt senaste alster:

//Jesper

januari 12, 2010

Telia blogg, mejlSPAM och vardagslunk

Mejlspam I like

Idag har jag nog fått 200 mejl till min inkorg. Min mejlbox har börjat rekommendera mig att markera vissa avsändare som spam men jag vägrar. Jag gillar att få e-post och jag gillar att skicka e-post. Det är så skönt att ha sina todo listor i inkorgen istället för att ha dem i huvudet. Mejlar således även mig själv när det är något jag ska komma ihåg. Därefter betar jag av min inbox från botten till toppen.

Telia startar Corporate blogg

LG Wallmark och Telia har smyglanserat sin blogg om affärer. Jag blev alldeles glad när jag smög in och snokade runt. I särklass Sveriges bästa tillämpning av bloggandet av ett företag. Detta säger jag då det inte bara verkar som om detta är ett utlopp av tvångsbloggande från ett företag som ska ”verka hänga med”. Det är ett gäng personer som faktiskt kan skriva som uppdaterar den här bloggen. De har olika stilar och de skriver om skiftande ämnen inom huvudämnet vilket borde göra att bloggen snart kommer hitta ett ganska brett crew med dedikerade läsare, de kommer ranka fint bara på semantisk auktoritet i sökmotorn och kommer dessutom att kontinuerligt uppdateras vilket gör att man kan hålla sig uppdaterad ofta.

Detta blir således inte bara en bra tillämpning av sociala medier på en corporate nivå, utan det blir nog sannolikt också en riktigt bra blogg.

Vardagslunk

Börjar kännas riktigt skönt det här att jobba på reklambyrån Honesty. Känns som om teamet har kommit in i jobbet bra och att vi kan sätta fullt fokus på våra kunder. Jag sitter för närvarande och pillar med en hel del framkans projekt som bygger på dåtidskunskap hos en kund. Det känns riktigt bra och det uppdraget kommer nog bli ett riktigt bra case även om jag aldrig kommer få presentera det som ett case.

Dilemmat. När man gör något riktigt bra får man aldrig berätta hur tills det man gjorde inte funkar längre. Life as an SEO/Social media guy/eMarketeer.. Men jag har det hellre på det sättet än att jag inte får några uppdrag på grund av att jag löper glappkäft på stan!

Nog för idag.

//Jesper

januari 8, 2010

När natten tränger sig på och hjärnan vaknar

Man kan väl säga att mitt 2009 blev ganska så tumultartat för mig själv. Det var många saker som inträffade som gjorde att mitt liv på sätt och vis ställdes på kant mer än en gång. 2009 är ett mycket intressant stycke Jesper liv som jag tänkte spara där inom mig som en vägledare för många andra år.

Nu ligger jag i all min vanlighet och lyssnar på gangsterrap, har precis stängt av teven och inväntar kreativiteten. Det här blir min femte bloggpost för dagen. Ibland undrar jag själv hur jag hinner med eller hur jag får ur mig posterna. Om sanningen ska fram vet jag inte heller själv. Ibland får jag dagar som den här då jag sprutar ur mig text bara för att det behövs. Det är som om något inom mig börjar skrika högt och jag liksom kompulsivt vänder mig till datorn för att kunna frigöra mig från allt som finns där inne.

De senaste dagarna har jag fått en Wikipedia revival. Läser ett par artiklar om dagen nu. Det finns en sån mängd information där ute som bara är till för att stoppas in i hjärnan. Det behövs. Sitter med mina 2 (två) böcker och försöker få klart mina kapitel. Fackboken är nog egentligen färdig men jag behöver skära i den. 16 kapitel a 20 sidor (A4) är mer än någon där ute kan förväntas läsa. De enda böckerna som kan gå loss på en sådan sidmängd är skrivna av Stephen King eller har ordet ”Bible” i titeln om det råkar vara fackliteratur. Jag aspirerar inte på att mäta mig med någon av de två olika sorternas böcker. Så det blir till att skära.

Såg lite nyheter om min tidigare arbetsgivare i den sociala webben idag och jag kan inte mer än att upprepa den checklista på kriskommunikation som jag påmindes om i den här bloggposten tidigare idag:

Below are 10 principles to remember while executing a communications plan:

  1. Choose a messenger that is credible, such as the CEO.
  2. Make sure your message fits the context and the environment in which you are located.
  3. Make sure your message is relevant to your audience.
  4. Craft a clear, simple, straightforward message that will be long-lasting.
  5. The continuity and consistency of the message is key for audience penetration.
  6. Choose the correct channels and tools to communicate to your audience.
  7. Answer the question in every consumer’s head: “What’s in it for me?”
  8. Make sure your audience knows you care about the situation.
  9. Be sure to create a message your audience can understand.
  10. Have a clear call to action. What is the audience supposed to do now?

Men så finns det ju två tusen tolkningar på den där. Det enda riktiga rådet man kan ge någon människa är väl att de ska vara snälla mot varandra så kommer alla att vara glada i slutänden.

Ett av de uppdrag jag jobbar med just nu ger mig mycket glädje. Mest av allt är det medarbetarna på arbetsplatsen som gör att jag både skrattar och inspireras. Alla är så fruktansvärt kloka på sitt eget egendomliga sätt och samtliga personligheter får plats att verka. Jag är ju en ganska så skör individ innerst inne så jag behöver den typen av trygghet som den personliga miljö där jag nu befinner mig medger.

Hur som helst, det är dags att gå och lägga mig. Snart är det ju dags att vakna och då ska jag ju vara pigg även om kreativiteten kryper sig på såhär framåt småtimmarna.

januari 3, 2010

2010 och jag är fortfarande en återhämtande sexist

Det är inte så ofta jag får tid att prata om det längre. Det som för mig till en början handlade om att diska 7 minuter var. I förhållande till den andre i förhållandet. Jämställdhet hette det och jag tyckte det var ett onödigt otukt vi människor skulle behöva ta ställning till. Två vid tidpunkten irriterande kårkollegor, Sofia Karlsson och Malin Fahlström stod med varsin hammare och bankade på min macho-man skalle.

De pratade om strukturella problem, bastuklubbar och manshierarkier. Jag tänkte: ”äckligt och bögigt”. Inte fan skulle två stycken tjejer kunna övertala mig att kvinnor och män hade olika förutsättningar i livet. Sånt handlade ju om vilja och egenskaper, inte om ”vad man hade mellan benen”.

Jag kom ju direkt in i universitetsvärlden från den första IT-bubblans poff och dessförinnan hade jag spenderat 3 år i Bryssel bland andra individualister och tävlingsmänniskor. Under de åren hade en bild rotat sig om att det var den som på bästa sätt lyckades framhäva sin egen excellens, som i slutänden vann. Dessförinnan hade jag bott, levt och uppfostrats i en av Stockholms jobbigaste förorter under paroll som ”heder”, ”lojalitet” och ”gola aldrig”. Jag var nog kort och gott ett praktexemplar homosapiens som utan problem kunde möta de flesta situationer och komma ut som vinnare.

Ett institutionsstyrelsemöte kom att förändra hela min syn på mänskligheten. På mötet satt det 4 kvinnor, 6 män och så jag. Faktum är dock att vi bara var sju personer i rummet. Eller det verkade i alla fall så. Studierektorn Kerstin satt och försökte förgäves få en syl i vädret, Björn, vår prefekt såg till att konstant skratta henne till intethet. Männen höll 3 fortlöpande möten medan kvinnorna bara bjöds in i det vi hade dagordning för. Trots att vi satt i samma rum.

Händelsen var först komisk, sedan tragisk. Hur hade jag kunnat blunda för detta mönster tidigare. Helt plötsligt dök andra tillfällen upp i livet som jag genomgått där exakt samma händelseförlopp utspelats. Jag kände mig som Neo när han precis insett att han är ”the one” och börjar kunna se och påverka ”the matrix”.

Helt plötsligt insåg jag vad genus egentligen betydde. Helt plötsligt började de pusselbitar jag tidigare kallat för ”egenskaper” falla in under såväl socialt konstruerat kön som de strukturella hinder till jämställdhet som uppenbarar sig varje dag. Det jag insåg och som var värst av allt, var att jag var en del av problemet. Jag var också en del av lösningen, men just i den stunden blev jag lika upprymd över min nya upplysning som jag blev deprimerad över dess konsekvenser.

Från och med den dagen skulle jag alltid se på världen lite annorlunda. Från den dagen skulle jag behöva analysera världen ur ännu ett grundperspektiv innan jag kunde bestämma mig för hur jag skulle se på en fråga. Ingångsvärdena blev helt plötsligt så många fler. Jag såg män och kvinnor olika beroende på deras kön. Både deras biologiska kön och deras socialt konstruerade kön. (dvs. om de betedde sig som kvinnor eller om de betedde sig som män.)

Så när jag sitter här ca 8 år senare och läser bloggposten ”Att göra slut med feminismen”, så påminner det mig om den dagen när jag insåg att jag var sexist. Jag tror vi alla måste ha en sådan dag innan vi på riktigt kan börja jobba med problemet. God damn it. Det är som alkoholism. Det tog mig 22 år att inse att där fanns något fel i min egen syn på män och kvinnor. Idag är jag en återhämtande sexist. Jag ser fortfarande olika på män och kvinnor. Jag är dock medveten om problemet och tar höjd för det. Ibland halkar jag tillbaka i mitt gamla tänkande bara för att påminna mig själv om hur fruktansvärt reptilt och galet min hjärna fungerar. Vet inte hur många gånger jag fått justera mina handlingar i efterhand.

Det är nog första steget som bör tas. Att inse att vi män och kvinnor som lever idag blir nog aldrig riktigt friska, vi är alldeles för skadade. Däremot kan vi ifrågasätta, vi kan jobba för att förändra och bygga upp sådana strukturlösa regler som gör det möjligt för oss att inrätta oss även om det känns jobbigt, konstigt och emot något oskrivet. För i grund och botten är vi alla lika mycket värda. I verkligheten vet vi alla om att detta inte praktiseras.

Jag är en återhämtande sexist. Jag ser instinktivt olika på män och kvinnor. Jag vill förändra detta och jobbar varje dag med att göra det en verklighet. Utåt kallar jag mig för feminist även om jag vet att jag inte är där ännu. Men liksom kommunister har pengar i aktiemarknaden, monarkister röstar i parlamentariska val och libertarianer tar emot kommunal sjukvård så brister vi alla i vår ideologiska perfektion.

Får dissikera detta mer i senare bloggposter.