• Background Image

    News & Updates

april 29, 2010

Nedstängt och kvaddat

Tio minuter efter att bomben briserat satt jag där och kollade på hur Zlatan insiktlöst stod och tog emot bollar från sina medspelare. Det var som om all min energi fokuserades kring denna nationalikon och att allt annat var oviktigt just då. Nyheten jag behagat ta till mig bara minuterna innan var som bortblåst och min hjärna ville mest av allt bara koncentrera sig på färgvalet som den Svenska landslagsledningen stått inför när de skapade landslagets dräkter.

Klockan var sent på eftermiddagen. Jag hade glömt att kleta på deoderant på morgonen. Armhålorna vittnade om bättre tider och även om dagen var ljus och solig så var det en smolkad verklighet jag hade att ta ställning till. Min far hade precis dött. Hans fru var i upplösningstillstånd och jag hade precis skällt ut henne för att hon inte respekterat mitt blod då hon velat ringa och berätta för min farmor hur läget låg till, istället för att åka över till henne och berätta.

Cancer. Vem fan kan skydda sig emot cancer? Det är som om hela världens värld är skapad av enkelhet… plus cancer. AIDS är ett val att få. Du väljer om du har kondom eller om du ligger oskyddat. Cancer däremot kommer likt vädret, helt utan beställning och biter sig fast i de minst välförtjänta själarna.

Jag är någonstans rädd att drabbas själv. Samtidigt har min nära kontakt med dödligheten skapat en förståelse för att jag aldrig behöver vara rädd. Det värsta som kan hnäda är att livet tar slut och då jag inte har någon aning om hur en sådan upplevelse är så har jag heller inget emot det.

Det stormar utanför fönstret. Det är kallt trots att sommaren då och då gör sig påminnd genom vindar från södre orter.

Är trött och vill sova. Blundar men vaknar snart igen. Det är vår.

april 26, 2010

Morgonmiffot Jesper entrar dagen

Någonstans är det helt sjukt hur man känner sig när man separerat med sin respektive. Det är som om man imploderar totalt och att till och med den enklaste aktivitet som att dra på sig de skosnörslösa skorna på morgonen blir en fullskalig battle. Jag har verkligen sålt smöret och tappat pengarna. Det finns ingen vinstlott, inget uppdrag, ingen flirt eller stund som kan kompensera för den enorma förlust som ett uppbrutet förhållande motsvarar.

Jag försöker ferbrilt koncentrera mig på det som för stunden är viktigt. Men även om det är det viktigaste för stunden så är det samtidigt fullständigt oviktigt. Jag vaknar när klockan ringer på morgonen, går upp och rakt in i duschen. Det varma vattnet som vanligtvis tar mig från obehaglig morgonkänsla till he-man, känns mest av allt som kladdig slajm som flyter ut över mina axlar. Testar att borsta tänderna för att uppnå någon slags fräschet men sätter tandborsten för högt upp i gomen och kräkreflexerna tar vid.

Stänger av vattnet. Svettlukt ligger som ett inbillat smegm i näsan på mig och jag blir tvungen att sätta igång duschen igen och tvåla om mig. Slutligen ut ur duschen med handduken under armhålorna. Passerar spegeln, stort misstag, tjockis. Går in i sovrummet och plockar fram ett par riktiga svennekallingar och drar dem över röven samtidigt som jag låter handduken falla till golvet. Med en så osexig 30-årskropp finns det inte en chans i hela världen att personen som precis vaknat i sängen brevid mig kan få den minsta vilja att åropa ångerrätten.

På med ett gäng ostrykta kläder. Rakning, hårtilltuffsning och sakihopsamling. 5 minuter senare är jag redo att möta världen. Känns riktigt onajs. Första gänget jag möter utanför dörren är ett gäng hucklebeprydda tjejer som snackar om någon snubbe de spanat in. Jag går vidare och funderar på kontrasten i deras ordval och mina egna fördomar om kuvade muslimska kvinnor med sjal runt huvudet. Blir med ens generad över min inneboende enkelhet och komplicerar det hela med en självanalys där jag förklarar min reaktion med en separationsprocess från min multikulturella uppväxt.

För även om min reaktion troligtvis skulle kunna beskrivas som fullständigt vanlig är jag då ingen vanlig människa i vanlig mening. Jag är en helt ovanlig person i helt vanlig bemärkelse. Även om jag gärna skulle vara 100% annorlunda så får jag ändå förhålla mig till mina egna brister och arbeta för att skapa möjligheter för framtiden.

Den positiva självmotivationen avbryts av att SL-kortet inte vill fungera i spärren. Går fram till luckan och får veta att mitt 700 spänn hårt ansatta passerkort minsann behövde ackompanieras av kvitto.

BrainNinja!!!

Efter att kontemplerat total anarki och brandbomber mot riksdagen i 4 sekunder accepterar jag och betalar genom en SMS-biljett istället. Småsvärandes rullar jag ner för trappan mot T-banan som jag naturligt nog missat för att kortets teknologiska utveckling uppenbarligen inte var ofelbar.

En snygg tjej passerar och jag råkar för en sekund glömma min nyfunna avsky till tvåsamheten. Det passerar dock snart när hennes snubbe dyker upp som från ingenstans och de börjar gulla med varandra. Olustigheten inför publikt gullande sprider sig i kroppen med illfart medan T-banan rullar in.

Tjocka människor överallt. Svettiga är de också. Samhällscancer tänker jag medan jag hittar en centimeter att handas syre ur. T-banan anländer vid Hornstull, jag går av och ser till att ge en ordentlig axelstöt mot den flottiga killen som står mitt framför dörrarna utan att flytta på sig när de öppnar.

In på kontoret, slår mig ner framför datorn och zappar profiler på Facebook. Blundar, tar tre djupa suckliknande andetag och öppnar Google Docs. Horan Jesper, 30 år, singel och äcklig har precis påbörjat sitt dagsverke. Klockan är 7.30 och arbetsdagen har börjat.

april 25, 2010

Tillbaka i full kraft

Det har varit ett tag nu sedan jag skrev här i min svenska blogg. Den har helt enkelt legat nere på grund av att jag var på väg att förlora domänen. Det är ju aldrig trevligt att se sitt eget namn ligga på snapback och samtidigt ha en lite halvdassig inställning till iis byråkrati.

Skönt då att man har turen med sig ibland (läs väldigt sällan) så att jag fick tillbaka domänen.

Hur som helst. Jag ska inte hålla mig långrandig idag heller utan mer dela en liten youtubare som jag känner passar mycket väl in i min verklighet såhär på Söndags-natten.