• Background Image

    News & Updates

september 28, 2010

Bajsnödigt och bittert men behövligt

Brunt hår, brun hy, mörka ögon som ändå var av annan färg. Många gånger hade han tittat på henne och förbluffats av hur han påverkades. Det som börjat som en smärtsam känsla i bröstet hade omvandlats till den varmaste av känslor som fanns. Det var egentligen inget speciellt med henne. Samtidigt var allt så himla speciellt att det inte fanns ord att beskriva det. Han försökte formulera sig lite då och då, men det lät allt som oftast som en förolämpning. När orden inte räcker till är svordomar och fnitter den enda utvägen. I synnerhet när man står handfallen inför faktumet att man är sin egen enkelhet närmast när känslornas extrema inverkan överfaller oss.

Han hade länge trott sig kunna se skimmer kring människor. Som en aura. Fast han trodde ju inte på sånt. Stjärnglans. Det trodde han på. Han hade flera gånger sagt att hon var en stjärna. Hon hade inte lyssnat. Det spelade ju liksom ingen roll vad han tyckte och ju fler gånger han sa det desto mindre blev det värt. Försökte hitta sätt att omformulera sig. ”Du är en jättestjärna”. Fungerade föga.

Det var dom. Ett tag i alla fall.

Nu stod han där som en Cyrano de Bergerac och kollade på sin långnäsa i profil. Han hade verkligen försökt den här gången. Försökt att förstå och inte bara lyssna. Orden var ju oviktiga när det handlade om tjejer, hade han förstått. Du skulle förstå meningen med vad som sades och inte bara lyssna till ordens bokstavliga betydelse. I hans inre semi-autistiska, hade detta översatts till analys baserad på beprövad erfarenhet.

Alla människor är unika och hans analys hade uppfattats som överanalys och hans frågor för att förstå hade blivit jobbiga att besvara. Människor är bra konstiga. De går lätt på spel. Men ärlighet och naiv lust är bara jobbigt och dåligt. Han var för stolt för att spela. Lite för naiv. Varför känna sig som en klyscha när den ”rätte” fanns där ute någonstans. Det handlade bara om att köra på så skulle den uppenbara sig likt en soluppgång på horisonten.

Just nu kändes dock soluppgångar väldigt långt borta. Just nu fixerades ögonen på en bajskorvsmetafor. Visserligen var den kylande känslan från en gryning närvarande. Fast inuti och inte utanpå. Han var lost.

Han plockade upp telefonen och bläddrade fram hennes nummer. Stirrade ett tag, men sket i att ringa. Han hade ju sagt att han inte skulle det. Han bläddrade upp telefonnummret igen och tänkte att ett SMS inte skulle vara detsamma som att ringa. Slog sig själv i bakhuvudet, svalde en klump i halsen och skrattade till en stund för sin dåliga självkontroll. Han gjorde 20 armhävningar istället. Sen 20 till för att avslutas med ännu 20 stycken. Eller det blev bara 19 sista gången, men han skrev 20 i sin dagbok då den lögnen bara var en sanning för han och pappret han skrev ner siffran på. Den ende man kan ljuga för och det är ok, är sig själv tänkte han.

Han struntade i att duscha då det ändå inte spelade någon roll. Sen gick han och duschade i alla fall för att han drog tröjjan över huvudet och inte kunde förmå sig själv till att gå omkring med den underarmsdoften i mer än några minuter. Han var bra patetisk. Inte ens bitterheten var konsekvent. Han som baserat hela sitt livsverk på rationella analysmodeller.

Han flippade upp mobilen och kollade missade samtal. 13 st. Det innebar ett var tredje minut. Det var vanligt. Han kollade mejlen. 97 olästa sedan i morse, 36 den senaste timman. Det var också vanligt. Han funderade kring hur han skulle kunna jobba när han behövde besvara alla dessa mejl. Eller kanske det var därför han läste på högskola i 6 år. För att besvara mejl. Waste of time. Han drömde att diskussionen kring e-post porto inte dött ut eller fått en annan slutsats. Det fanns ingen begränsning i kollektiva nyttor och därför misbrukades de brutalt. Just nu kände han sig som en kollektiv nytta, eller snarare som en entrématta som inte gör någon nytta under sommarmånaderna men som likväl måste ligga där och stampas på.

Han kollade Facebook. Surfade in på hennes profil och stalkade runt lite. En uppdatering idag. Ett ord. Vad betydde det? Saknade hon honom ändå, eller var det bara en självständighetsförklaring. Det knöt sig i magen på honom. Han tittade ner på sin putande mage och tittade upp på sig själv i spegeln.

Enough!!

Likt en av slutscenerna i filmen Love Actually kom fokus tillbaka. Han tog ett djupt andetag. Det han höll på med var fan inte friskt. Fullt naturligt, men ändå inte friskt. Nu fick det vara. Den bajsnödiga bitterhet som genomsyrat kroppen den senaste timman var behövlig, men nu fick det fan ta mig vara slut på den.

september 26, 2010

Halebop Lanseringskampanj

Som ni kanske sett, har Halebop helt och hållet bytt manér. Honesty står bakom reklamen och efter ett par månader av samarbete med Halebop har vi nu lanserat de första filmerna. De ligger ute på YouTube för den som vill titta. Jag kommer löpande skriva om våra tankar kring Halebop-lanseringen. Det här kommer bli kul som attan. Detta är bara en liiiiten början 🙂

september 21, 2010

Framtung kaffe latte

Kvinnan stirrade tillbaka på mannen i gul blazer med gröna streck på. Han hade en mörkgrön polotröja på sig och kragen hängde en bit från den annars bastanta dubbelhakan. Vad fan va det han hade sagt? ”Hur mycket har de där hjälpt dig i karriären…” Vad i helsike menade han med det?

38 år, ett par längre dejter, något man kunde kalla ett långvarigt förhållande med en snubbe som hette Johan. En abort, och ett liv inrutat av var nästa kaffe latte kunde inhämtas före nästa möte i kalendern. Det var fan ta mig inga tuttar som fått den här kvinnan till den position där hon nu stod bakåtlutad med extra mycket hatblick, fast stirrande på äckliga gubben vars anläte på de allra tydligaste sätten påvisade att han förstått sitt misstag. ”Ehrm.. det var inte så jag menade..” Så jävla lätt för honom att säga.

Bara för att jag fötts med ett par läckra boobies, innebär inte det att jag baserat min framgång på dem. Som om inte all ryggvärk och ömmande varit nog i tonåren. Nu skulle man minsann få lida för att man fötts med en framtung överkropp. Fuck you, äckelgubbe! Tänkte hon där hon stod och stirrade efter honom där han gick från lunchbaren på Scandic Anglais.

Det hade regnat hela dagen och hon hade glömt sitt paraply hemma. Som tur var hade hon inte möte på en halvtimma så hon skulle hinna förbi Sture Gallerian för att inhandla lämplig accessoar att skydda sig med mot de värsta skurarna. Inte för att hennes urblekta hår såg så värst mycket sämre ut när det var regnblött. Kanske till och med något att skylla på. Men det var hur som helst inte riktigt ok att bara springa omkring i trenchen när man hade den status hon uppnått. Det skulle se beräknat och fixat ut. Annars föll lite av fasaden.

En kladdig liten unge gick och tog på samtliga stolar i soffgruppen några meter ifrån henne. Ursch tänkte hon. Tur att man i alla fall inte är fast med en sån där bakteriebomb. Dagissjuka, kräksjuka, äckelsjuka. Barn var något hon aldrig förstått att hennes väninnor tjatat så mycket om genom åren. I hennes värld var barn lika med inlåsning. Det fick räcka med de sporadiska manliga kontakterna hon hade genom sitt nätdejtande. 2010 var året då kvinnan minsann fick ta för sig även på det lättfotade planet. Att knulla runt lite efter eget behag var något hon såg lite som en sport. Liksom mycket i annat i livet handlade det om att träna mycket för att lyckas bli bäst.

Äckelgubben fick säkert bara ligga om han betalade för det. Han såg sådan ut. En sån som passerar förbi i det där grodperspektivklippet i Lilja Forever. Stackars tjej. Den där filmjäveln var ju baserad på en sann historia. Eller var den det. Hur som helst hade Moodyson lyckats få henne att tro att den var sann. Säkerligen var den sann även om den inte var det på riktigt. Säkert låg någon stackars tjej ute i en lägenhet i Hökarängen och fick ta emot stötar från håriga män utan att ha en chans i världen att ta sig ur den världen.

Hon satt där och tänkte på traffickingens offer i ett par sekunder till. Nej, nu fick det vara nog. Man kan inte spilla tid på att fundera kring sådana saker när det fanns en annan verklighet som behövdes tas tag i just nu.

Hon drack den sista slurken ur kaffet. Snodde med sig en tidning på vägen ut genom dörrarna och gav sig av mot kommersens centrum. Äckelmannen var likt ett munsår efter en salvbehandling ett minne blott. Dags att ta tag i och äga dagen.

september 19, 2010

Kristallnatten i Sverige

På väg hem från Göteborg stannade vi till i Sävsjö. Det kan också varit Stavsjö. Men det slutade i alla fall på -sjö. Där stod jag med den lilla hunden och tittade på människorna som passerade förbi påväg till sina bilar. De var glada, de åt glass, de sprang mot restaurangen med nöden i blicken. Det var en fin eftermiddag. Det var kallt och lite krispigt höstväder.

Samtidigt började vallokalerna att stänga runt om i Sverige. De första indikationerna kom att Sverigedemokraterna hade tagit sig in i riksdagen. Det kändes tungt i bröstet. Det kändes tyngre än jag hade väntat mig. Rasister i Sveriges riksdag. Sådana som jag som femåring blev mörbultad av när jag tillsammans med min mamma försökte tränga mig igenom en folkskock den 30 november på väg till saxofonträning.

Den dagen var dagen jag bestämde mig för att aldrig acceptera facismen. Det var som om skinnjackan som pressades mot mitt ansikte, mina fötters panikartade sökande efter yta och de skanderande rösterna ”bevara Sverige svenskt, bevara Sverige svenskt” inpräntade sig djupt inom mig. Det var en mycket otäck händelse. Jag skrek åt polisen att göra sin plikt. De stod stilla och tittade på. Jag var fem år. Många intryck från den dagen formade min framtida politiska gärning.

Så sitter vi här med ett rasistiskt parti i riksdagen. Kanske inte för att folk vill ha ett rasistiskt parti i riksdagen, utan kanske snarare på grund av att människor vill ha ett alternativ till den rådande politiska ordningen. Oavsett skäl ges rasismen ett skyltfönster där de kan förvränga verkligheten och förenkla problemen såsom de helst behagar. Vi måste lyssna. Vi måste lyssna och argumentera emot. Vi behöver hitta ett sätt som slår hål på tomma argument. Det är svårare än att slå hål på argument med substans. Den som inte har något att säga, behöver inte heller försvara sig då det inte finns några argument som biter. Det finns helt enkelt inte någonting att säga som svar till det som inte är någonting.

Det är en kall natt jag möter när jag vandrar från ICA med min paj som ska värmas i ugnen. Sveriges kristallnatt har bara börjat. Jag kommer aldrig acceptera att Sverigedemokraterna får inflytande över Svensk politik. Det får fan kosta vad som helst. Jag vägrar. Historien har lärt mig att acceptansen gör att åsikterna… de ogrundade, faktalösa och fördomsfulla åsikterna får slå rot och sätta sig som sanningar i det politiska samhället. Aldrig igen ska vi låta rasismen få slå rot såsom den gjorde under Hitlers tyskland. Aldrig igen ska vi driva folk på flykt i Europa eller någon annanstans i världen. Aldrig igen ska vi behöva uppleva en kristallnatt.

Bevara Sverige Blandat!!

september 19, 2010

Marknadschefen och experten

Transparens!! Skrek sociala mediegeniet från ena hörnet på rummet. I det andra stod marknadschefen med budgeten i handen och letade efter en motsvarighet i kalkylbladet. Inget om transparens där inte… Intäktsmål, bruttoräckvidd, marginaleffekt, viralkampanj… Transparens… nej det stod där ingenting om. Faktum är att marknadschefen bara sett det ordet en gång tidigare. Det var i ett utkast på vision som efter ett antal revideringar av den anlitade strategibyrån hade omformulerats till tre framtidsord.

Öppenhet – Enkelhet – Målmedvetenhet.

På de tre orden skulle nu verksamheten vila. På andra sidan rummet stod nu den lätt upphetsade sociala medier gurun och skuttade från sida till sida på sin vräkiga powerpoint. I och för sig hade han ju en hel del snygga slides. En på en gubbe med megafon, en på ett färgglatt spektrum med massa symboler, en på en exploderande sol och en föreställande en liten flicka som höll för öronen omgiven av gubbar i kostym som skrek på henne. Den sista sliden var en sådan som det kröp in en liten finurlig text på efter ett klick. ”När alla skriker, hörs ingen”…

Vid det här laget hade de flesta i rummet slutat lyssna på den mässande social medie experten. Det var lite av ödets ironi att ha en föreläsning om att ha utökad dialog med sina kunder. Där stod ju profeten, framför sina kunder, och någon dialog var det ju inte frågan om. Kunden hade dessutom fel i alla sina antaganden stod det i presentationen. Det handlade inte längre om att tjäna pengar utan snarare om att bygga tribes. Dessa tribes skulle senare hjälpa till att öka antalet medlemmar i triben och alla skulle samlas på en gigantisk digital grillfest där man INTE fick prata om produkter och sälja saker. Där fick man endast bygga relationer om sådant som triben hade bestämt, eller snarare sådant som hövdingarna i den triben hade bestämt.

Det var viktigt att lyssna på hövdingarna. Även om det var viktigt att lyssna på alla, så var det mest viktigt att lyssna på dem. De hade stor auktoritet i form av följeslagare och kunde minsann vända en hel opinion emot företaget om det så inte höll sig kuvat på mattan. Det fulaste som fanns var att prata pengar mot produkter. Produkter fanns inte. I den nya världen fanns bara content. Det var tydligen king. Sen fanns det länkar också. Sådana som håller ihop människor. Ju fler länkar man hade till sitt content desto starkare blev man. Ju fler man hade i sin tribe, desto fler länkar fick man.

Suck, tänkte marknadschefen. Tänk ett sådant trams. Vinst ut delat med pengar in. För varje investerad krona skulle det komma ett visst resultat i andra änden. Det var inte kortsiktigt att tänka på det sättet. Det var långsiktigt. Många framgångsrika kortsikter innebär en jävligt stor och framgångsrik långsikt. På andra sidan rummet stod den där jäveln nu och predikade om något som endast kan liknas vid en neoklassisk tillväxtkurva. Ingenting, sedan ingenting, sedan ingenting… oj titta vilket enormt uppdämt equity av sparat förtroende vi har.

Någon egentlig tanke kring hur detta någonsin skulle omvandlas till färgglada buntar som betalar Thailandssemestern hade inte Marknadschefen lyckats snappa upp under dessa snart 45 minuter långt gångna presentation. Det var snart dags för fika. Nästa föreläsning skulle handla om KPI:er. Självklart inte konsument pris index. Det var någon slags nytt sätt att förklara balanserat styrkort på som någon klok jävel suttit och tänkt ihop.

…och om ni bara vågar, kommer ni inte bara få en fantastisk framgångsrik webbnärvaro. Ni kommer också få otroligt lojala och köpsugna kunder.

Mediegeniet var färdigt. Kaffe och bullar. Mums. Marknadschefen ställde sig i ett hörn och surade. Fram till föreläsningsdramaturgen gick några från främre raden och stod nu nickandes och tittade på extranumret framme vi projektorn. Geniet hade fått tag på en white board penna och kladdade nu friskt cirklar och streck på en annars så fin och ren yta. Fort gick det och blickarna som följde pennrörelsen verkade inse sitt misstag.

Klockan var 12:05 och dagen kunde bara bli bättre…

september 15, 2010

På resa I Oslo – SEM Konferansen

Befinner mig just nu i Oslo. Denna ytterst trevliga stad, där till och med de fula tjejerna är snygga. Min mänskligt ytliga natur gör sig påmind när jag strosar längst med gatorna och stirrar på allehanda mänsklig varelse som färdas i motsatt riktning. Som vanligt borrar jag blicken rakt ner i asfalten framför mig istället för att ge mig in i någon slags eye-to-eye lek som är lika kortvarig som den är intensiv.

Det är första gången jag föreläser här i Oslo. Vet inte om det blir så många gånger fler jag föreläser alls. I alla fall inte på det här sättet. Det tar för mycket tid. Att föreläsa på Berghs tycker jag är kul och där handlar det ju mer om att bolla tankar med studenterna. Konferensföreläsningar är något helt annat. Där handlar det mer om att underhålla och försöka få deltagarna att komma ihåg EN sak de tar med sig från föreläsningen. En sak som kan förändra något när de kommer tillbaka.

De behandlar mig dock väldigt väl här. Bor på Grand Hotel i ett rum som endast kan beskrivas genom krigs- och skeppsbrottsmotiven på tavlorna. Kanske inte helt 3.0, men attan vad det känns rock star.

Hela dagen har pendlat mellan att lyssna på intressanta och mindre intressanta föreläsningar om konvertering, SEO och sociala medier samtidigt som jag har skrivit kod för e-post, buggfixat en webbplats, korrigerat en sökstrategi, skrivit en manual för hur man bygger 404-or, suttit i kundmöte på distans om ett potentiellt supersamarbete och så svarade jag ju självklart på de 2 miljarder e-post som kom in.

På tal om e-post. Jag funderar på att skapa en trippel loop som gör att varje gång man mejlar mig så får man två mejl tillbaka. Som tack liksom. Min käre vän S drar av på lönen om anställda mejlar honom onödiga saker. Dessävrre har vi inte så många anställda som mejlar så mycket så det skulle ha ytterst lite effekt om det ens är lagligt på den här sidan jorden.

Huset på Tjörn ska nu säljas också. Äntligen blir det av. Har du ett par miljoner över och sugen på en lya på en av Sveriges vackraste öar kan du höra av dig. Mitt nummer finns där uppe till höger. Och nejdå… jag blir inte rik på kuppen. Livet och mina risktaganden har varit kostsamma fram till nu så det finns lite att ta igen där. Pengar är bara ett medel för att kunna få jobba – som vi entreprenörer säger!

Nu ska jag dricka kranvatten ur min superdyra badrumskran och somna in för natten! Ciao 🙂

september 14, 2010

Denna sång sjunger vi högt på Söndag kväll!

Det är för mycket pessimism i årets valrörelse. Det handlar om partier som inte kommer in och partier som är på väg att åka ur. Det handlar om den ekonomiska krisen och det handlar om pensionärer som ändå alla partierna pissar på mellan valen. Det handlar om nedskärningar och 12 eller 4 miljarder som det aldrig riktigt är tydligt var de ska gå.

Det är för lite optimism. Det är för lite ”ta ut segern i förskott”. Det är för lite osvenskt. Vi måste bli bättre på att le från hjärtat. En valrörelse är kul, och ett valresultat är bra, oavsett vad det i slutänden säger.

För mig spelar det ingen roll om det kommer in Sverigedemokrater i riksdagen. Låt dem hänga där i 4 år, lära sig någonting om världen och mänskliga rättigheter. Låt dem läsa buntar av papper och skriva tokiga motioner. Bättre att ha dem där än ute på gatorna där de kan göra verklig skada. I Sveriges riksdag kommer de inte få något att säga till om just för att de inte har något att säga.

På Söndag röstar vi därför taktiskt rätt om vi röstar på F!. Det är det enda rätta. För mig spelar 4% spärren inte så stor roll. 2.5% spärren är desto viktigare. Jag rekryterade en person till F! idag. Det var ganska så enkelt. Allt jag gjorde var att förklara att de får partistöd i 8 år om de får 2.5%. Ingen löser några strukturella problem på 4 år i alla fall. Det viktiga är att vi färdas i rätt riktning.

Jag är optimist! Därför sjunger jag ”We are the champions” på Söndag kväll oavsett om vi kommer in i riksdagen eller inte. Jag lyckades övertyga en person. På så sätt har F!’s inflytande vuxit med 100% om jag utgår från mig själv. Sug på den ni! 🙂

Kör så det ryker! 4 dagar kvar!

september 13, 2010

14 år sedan 2Pac dog i Las Vegas

Idag är det 14 år sedan Tupac Amaru Shakur dog efter 6 dagar på intensiven. Skadorna blev för stora och hans stora vision om att sprida kunskapen om ”Thug Life” strandade till rytmen av skotten från en automatkarbin. Det finns många åsikter om Tupac. Där jag är uppväxt, ristade de mest osäkra killarna in hans namn på armarna. Samma killar begick brott och tog ut sin frustration över sin bristande samhällsnärvaro på vad som än kom i deras väg. För dem representerade ”Thug Life” en livsstil som gick ut på att skita i alla, då de kände som om alla sket i dem. För mig representerade ”Thug Life” att alltid gå min egen väg.

Det känns konstigt att som vit, 30 årig, egenföretagare med förhållandevis god ekonomi, fortfarande känna mer för Tupacs texter än vad jag gör för exempelvis en text av Mikael Wiehe, Lars Winnerbäck eller för den delen Cornelis. Det är som om det Tupac representerade gav mig en alldeles egen kraft att fatta mina egna beslut över min egen vardag.

Det är kanske också tillsynes konstigt att jag sympatiserar så med en person som rappade om ”bitches” and ”hoes” varannan låt. I synnerhet med tanke på mitt förra inlägg. Men det många glömmer är att Tupac också skrev låtar som ”keep your head up” och ”brenda’s got a baby” som bär med sig ett helt annat budskap än det mer dansanta club hitsen.

Texter som:

She’s 12 years old and she’s having a baby
In love with the molester, who’s sexing her crazy
And yet she thinks that he’ll be with her forever
And dreams of a world with the two of them are together,
whatever
He left her and she had the baby solo, she had it on the
bathroom floor

Eller

And since we all came from a woman
Got our name from a woman and our game from a woman
I wonder why we take from our women
Why we rape our women, do we hate our women?
I think it’s time to kill for our women
Time to heal our women, be real to our women
And if we don’t we’ll have a race of babies
That will hate the ladies, that make the babies
And since a man can’t make one
He has no right to tell a woman when and where to create one
So will the real men get up
I know you’re fed up ladies, but keep your head up

Det finns så mycket i Tupacs texter som får dig att tänka till lite extra på hans exceptionella karaktär. Den persona han skapade för att representera en hel frustrerad ung svart kultur. En känsla av desperation som med tiden även sådde frön av tankar om förändring hos andra grupper i samhället. Svarta, bruna, vita som gula. Alla stod vi där tillslut och boppade med våra händer i luften, fingrarna kringlade som ett dubbel-v.

We could feel it… även om vi inte var ”real to it”.

Gatans språk.

Jag tänkte vi skulle avsluta med ett YouTube-klipp som samlar lite av den fighting spirit som Tupac försökte kommunicera under sina år i livet.

september 12, 2010

Feministiskt initiativ får min röst i valet 2010

Det är inte vanligt att jag uttalar mig politiskt längre. Jag slutade egentligen med det efter att jag kom tillbaka till Stockholm 2006. Det var för mycket som stod på spel helt enkelt och jag ville inte stöta mig med någon potentiell kund eller någon kollega. Jag höll mina politiska sympatier för mig själv.

Egentligen har ingenting förändrats. Jag riskerar fortfarande att stöta mig med människor som inte har samma politiska åskådning som jag, men i det här valet känner jag att det är viktigare än någonsin att ta ställning. Det är vår rättighet, liksom vår skyldighet att bry oss om i vilken riktning politikerna tar Sverige. Jag tänker göra mitt för att påverka, trots att jag i vardagen inte alls är särskilt politisk längre.

Jag har bestämt mig för att rösta på Feministiskt Initiativ. Av någon anledning känner jag att jag behöver försvara det ställningstagandet. Som man med liberala värderingar kanske inte det förefaller helt naturligt att lägga rösten på ett parti med en gammal ex-kommunist, ex-alkis som partiledare. För mig är dock Gudrun Schyman en väldigt liten del av vad F! står för och jag tänkte här lista mina främsta skäl till varför jag röstar på F!.

  1. Män ges idag inte samma rätt att komma nära sina barn som kvinnor. Som man blir du hyllad om du är hemma med dina barn, men om skilsmässan står för dörren så är det kvinnan som får ungarna. Detta beror inte på att män är sämre än kvinnor att ta hand om sina barn utan snarare på att domstolen tror att de är det. Vi har skapat ett samhälle där män och kvinnor anses ha olika färdigheter baserat på vilket kön de har. Det tycker jag är fel och jag tror att F! är det enda parti som tar frågan på allvar. Rätten till våra barn borde vara den viktigaste frågan av alla. Tycker inte du det?
  2. I ett samhälle där våra individuella friheter sätts på prov genom lagstiftning, övervakning och inflytande som står utanför våra demokratiska möjligheter att påverka, behövs det ett parti som lyfter de sociala fri och rättigheterna till ytan. Jag är trött på kommunister som hela tiden pratar om förstatligande av företagen. Jag är lika trött på konservativa smygbrunskjortor som pratar om hårdare tag i skolorna och i domstolarna. F! står för allas rätt att välja sina egna liv. Folk fokuserar på kvotering, men jag tar mycket hellre kvoterade arbetsplatser än förbud mot vilken hund jag äger, avlyssnade telefonlinjer och återinförandet av aga i skolorna. F! är det enda partiet som kraftigt vågar ställa sig för att vi ska få välja våra egna liv. Oavsett om vi är moderater, transexuella, bibliotekarier eller förskoleelever.
  3. Miljöpartiet är det enda parti förutom F! som bryr sig om papperslösa invandrare. F! är det enda partiet som tagit debatten med SD om annat än invandrarpolitiken. För ett mångkulturellt, mångfacetterat Sverige väljer jag F!.
  4. Kvinnor och män tjänar idag inte lika för lika arbete. Jag förstår varför. Samtidigt så ogillar jag det system som vi alla ställer upp på. Ett system där män och kvinnor systematiskt värderas olika. Vi är mycket mer kritiska mot kvinnor. I synnerhet kring valtider. Om Mona varit man hade hon framstått som trovärdig och lugn. Som kvinna gör hon sig mest tråkig. Vad beror det på? Maud är en annan person som vi älskar att hata. En man med samma profil hade troligtvis lyfts fram som passionerad visionär. Med Maud kan det handla om dialekten också… men vafan… det är ju såhär så fort en kvinna är på väg att få inta en maktställning. Hon ifrågasätts från alla håll och kanter. Hon måste vara som en könlös Marianne Nievert för att inte totalsågas av både media och ”experter”. Som män behöver vi vara på ett visst sätt vi också. Bryter vi mot det mönstret anses vi inte trovärdiga. Jag vill själv välja hur jag ska vara. Därför röstar jag på F!. För jämställda löner och möjligheten att gå i mjukisar till jobbet.
  5. Blockpolitiken. Jag vill lika lite ha Lars Ohly som socialminister som jag vill ha Göran Hägglund i den rollen. Kommunism och kyrkan hoppas jag att vi för alltid kan få bort från statsmakten.

Och en rad andra skäl. Diskutera gärna med mig. Det är fortfarande en hel del dagar kvar till valdagen och du kanske kan få mig att ändra uppfattning. Eller så får jag dig att ändra uppfattning. En röst på F! är en röst på en bättre framtid. Som man och liberal finns det inget annat parti att rösta på.

september 11, 2010

Badabadam börjar kommunicera och inte bara orera

Idag iklär jag mig rollen som Badabadam, den galante, som likt en tantrisk mästare förmår föra sina läsare till en annan nivå av glädjeyttringar. Idag är nämligen dagen då jag tänker börja använda den här bloggen som ett redskap för att kommunicera med andra på nätet i Sverige, på Svenska. Jag har saknat en sådan plats. Även om jag nu gästbloggar hos City Networks, så behöver jag en plats där jag är helt fri.

Jag skriver vanligtvis tutorials och ibland lite arga inlägg på min Engelska blogg. På den Svenska är det dock mest sådant som måste ut ur min skalle för att jag inte ska bli oklok. Har efter mycket om och men börjat se det Svenska språket som lite av en konstform. Det är i det ljuset som jag fattat beslutet att jag BÅDE kan skriva saker som måste ut ur hjärnan, samtidigt som jag på ett lite mer avslappnat och inte fullt lika bajsnödigt sätt kommunicerar med andra bloggare i Sverige.

Det är svårt att ge kärlek till de man uppskattar i en tutorial-blogg. De posterna blir lätt irrelevanta för den som är där och suger i sig kunskap. Här ska det dock blir lite bloggrulle, lite länkfräs och lite aggro på ren Svenska. Då är det enklare att ge sig in i debatten eller för den delen ge cred till den som så förtjänar.

För att pinga lite människor om mitt tilltag tänkte jag här sprida lite kärlek (obs. ingen ranking haha…)!

Magnus Bråth

Både Naknasanningen.com och Sökmotorkonsult.se. Enligt mig är den senare Sveriges bästa SEO blogg då den tar upp enkla och lite knepigare frågor men beskriver dem på ett väldigt pedagogiskt sätt som ger alla läsare en uppfattning om vad SEO är på ett väldigt bra och fint sätt.

Christian Rudolf

En god vän och en mycket intressant bloggare som driver bloggen disruptive.nu om entreprenörskap har ett djup många andra saknar i den Svenska bloggosfären. Han älskar verkligen Internet, människor, innehåll och länkarna som binder dem samman.

James Royal-Lawson

A person I’ve only had the opportunity to meet once but I wish to meet again. He radiates knowledge and his blog beantin.se is a lot greater than the nominal value of his inbound links suggest.

Peter Einarsson

Vet att du inte gillar det publika, men dina värderingar, åsikter och tankar borde komma andra till del… Du är bryggan mellan corporate och sociala medier som Sverige behöver. Men du måste fan väsnas mer! Tror inte många människor fattar vilken inverkan du har på företagens acceptens av webben som medel för kommunikation. Borde få mer cred än vad som ges dig idag.

Ted Nyberg

En av många Ted som jag hade den stora glädjen att möta på Hallvarsson & Halvarsson är han som avslutar sitt namn med Nyberg. Om Peter Einarsson är den som bildar bryggan mellan corporate och sociala medier, är Ted (och Gustaf) den som får det att funka rent tekniskt.

Britt Stakston

Riktigt raketbränsle i den här personen. Britt har jag träffat lite då och då i olika sammanhang och diskuterat med online. Uppskattar hennes uppriktighet och inspireras av hennes glöd, passion och driv kring sociala medier. Utan den här typen av tokar (och då menar jag det i bästa Apple-reklam-mening) så skulle inte intressebilden kring det många av oss jobbar med.

Niclas Strandh

Här har vi (vad jag uppfattat från läsning och onlinesamtal) en ex-präst, goes social media evangelist, som jag bara får mer och mer respekt för allt efter tiden går. Niclas är en av få personer som tycks lyckats skapa en funktion för intravenöst Internet. Var jag än tittar finns ett spår av hans tankar. Om det så är på Facebook eller Twitter eller i någon bloggpost om blöjbyten och resvägar. En länk eller en nyhetspublicering. Niclas verkar vara överallt. Han är också en av få personer som faktiskt tar sig tiden att kommentera andras verk på webben. Det är farligt att låta någon annan styra ditt informationsintag, men jag brukar utgå från Niclas listningar när jag ska gå igenom vad som hänt i Sverige den senaste veckan.

Johan Ronnestam

Någon dag önskar jag jobba ihop i ett projekt med Johan. Precis som när jag arbetade i team med Björn Alberts på WGP så tror jag att detta har potential att skapa magi som knäcker allt annat som tidigare gjorts. Jag är ju en utpräglad taktiker som gillar att pilla i detaljer. En sådan behöver kombineras med en strateg i världsklass för att great ska blir perfect.

Sofia Karlsson

Hon som tillsammans med Malin Fahlström såg till att jag vidgade min syn på hur män och kvinnor systematiskt värderas i samhället. Den här listan domineras av män för att jag fortfarande är en återhämtande sexist (det är vi alla). Min förmåga att värdera män och kvinnors arbete lika är fortfarande besudlad av min uppväxt, men Sofia gav mig verktygen, glasögonen och förmågan att kritiskt kunna granska mina värderingar. Det är jag henne evigt tacksam för.

Jerry ”Springer” Silfwer

En av PR-konsulterna som tog SEO in i finrummet. Utan sådana som honom skulle inte vi som jobbar dagligen med sök kunna få det utrymmet vi får idag. Det spelar ingen roll hur mycket vi orerar om SEO’s möjligheter om inte någon från ”den andra sidan” är villig att släppa in oss.

Walter Naeslund

Vilket osökt för mig till min käre VD och vän Walter som likt en pungklåda under ett kundmöte, lyckades frustrera en hel reklamvärld när han förde in SEO-begreppet i Svensk reklam. Jag kan förstå de som inte sympatiserar med Walters ibland provokativa ansats, men Walter vill något och tänker inte sitta och vänta på att andra vaknar. Det är där han och jag finner våra likheter, i en relation där vi annars är väldigt olika. Jag har träffat få människor som kan bära upp den skit som Walter utsätts för. Men… Walter har en ny ”wing-man” och till skillnad mot många reklamare som vänder kappan efter vinden så är jag fostrad i gängkultur vilket gör att den osakliga skit som landar på Walter också landar på mig. Kan vara något att reflektera kring för den som är sugen på beef.

Björn Alberts

Min käre ex-kollega som jag gärna jobbar med igen. I min och Björns dialog finns det en naturlig uppdelning och Björn är en av få chefer som vet hur man sätter mina förmågor i arbete. Vi håller inte alltid med varandra men vi litar på att den andre kan sitt och därför rör vi oss framåt även när det blåser.

Sissel Westling

Sist men absolut inte minst – min mamma och tillika fostrare. Hon har inte haft en enkel uppgift i att försöka forma mig. Hon har nog iofs delskuld i det hela på grund av ”Ikaros” på repeat, årliga demonstrationer och en ibland provocerande inställning till att producera resultat. ”99 av 100… hmm.. varför hade du fel på den där frågan?”. Idag är hon mitt främsta stöd när livet är motigt och hon ger mig styrka att fortsätta kämpa då jag ser hennes fajt mot mindre kunniga beslutsfattare genom åren. Hon har lärt mig ”heder” i ordets rätta bemärkelse och det hoppas jag kunna bära med mig till mina egna barn!

LG Wallmark

Vad ska man säga? Hjärnan bakom Telias framgång i sociala medier enligt min mening. Säkert med god hjälp av Suzanne Fors och många av de andra som är engagerade på kundtjänst och på corporate bloggen. Men jag är helt säker på att det utan dig inte hade blivit något av det hela.

Jim Westergren

SEO och glasögonbärare. En av de första SEO bloggarna jag började läsa i Sverige.

TKJ

Sveriges största IT-bloggare som jag läst länge, och som jag nu sitter i samma jury som i City Networks tävling om vem som är Sveriges nästa proffsbloggare – kul tävling. Gå med!

Kenza

Bara för att hon är så jävla cool. Hon lyckas få mode och öl att kännas som en naturlig fit utan att för den delen köra på någon slags heroin chic grej.

Judith Wolst

Tokjudo som likt en välslipad machete gör hackmos av din hjärna när hon breddar dina perspektiv.

Therese Mannheimer

En av de där personerna jag gärna slänger armen om och turas om att sjunga kunskapssånger rakt ut i luften – respekt! Therese är en vän, en inspirationskälla och en ren och skär terminator när det så behövs. Någon gång ska vi jobba i ett projekt ihop och då vara helt fokuserade på bara det. Magi här också!!

The Jennie

En person som jag träffade i somras – läser numer även hennes blogg. Good stuff!

Johanna Celion

Somliga har allt och man kan inte göra annat än att le åt saken… eller så kan man göra som Christian och försvara sig genom att slänga ur sig uttalanden som ”Johanna, du är fulkod” haha…

Andreas Bard

En av få människor man känner att man kan lita på första gången man träffar honom, glad och ärad att sitta i jury tillsammans med honom och TKJ

Palleman

Hurru… kanske dags att sätta igång palleman.nu ordentligt igen?? Du är ju KING!

Dileno

Martin är en av de varmaste personer jag träffat och hans ödmjukhet inför världen gör en hoppfull om att mänskligheten har en framtid! Dessutom är han en baddare på å koda 😀

Fredrik Wass

Utan din blogg hade jag nog aldrig börjat blogga om annat än ketchup och blöta utekvällar.

Ted Valentin

Sveriges i särklass mest framgångsrike, men fortfarande ödmjuke entreprenör. Många människor låter framgången stiga dem åt huvudet, men Ted är tillsynes helt oberörd.

Som med alla andra listor så glömmer man bort en massa människor när man sitter och skriver men det tänker jag kompensera i senare bloggposter. Nu är jag iaf igång.