• Background Image

    News & Updates

oktober 31, 2010

Let’s do some living before We eat Pasta

oktober 31, 2010

En kopp svart kaffe och en värld av innehåll

En kopp svart kaffe kan innebära så mycket. En stunds lugn, eller något på vägen till uppvaknandet en tidig måndagsmorgon i farten till jobbet. Koppen kan smaka på så många olika sätt. Bönan kan komma från olika platser, Rostningen kan vara mörk eller ha något specialnamn bara baristas vet vad det är.

Just nu sitter jag på ett Café i någon slags mellanland till de mest normala känslointrycken en kopp ger mig. Dagen har börjat i ett otroligt lugn, men snart ska jobbandet avslutas och påbörjas och avslutas och påbörjas ett par gånger. Det finns inget som är så skönt som att jobba när man är ledig, burkar jag säga. Enda skälet är ju att jag då kan sätta autoreply på mejlen och jobba fokuserat. Mejlboxen fylls på från klockan 8 imorgon. Jag kommer inte hinna svara på allt. Men det berör mig inte så värst mycket just nu. En kopp svart kaffe och en värld av innehåll.

oktober 31, 2010

A City that Never Sleeps, is a Normal City

Spenderade kvällen och natten med att jobba tillsammans med min käre kollega Emil. No remorse!! Han bor nära St Eriksplan och jag bor nära Fridhemsplan. En underbar vandring på St Eriksgatan gör att du känner dig levande när du kommer hem. 50% chans att bli brutalt dödad på den gatan. En blandning av brunstiga män och överförfriskade fyllegråt. En knippe hatiska blickar och en påtagligt överhängande frustration.

Hade kanske varit värt en femtiokronors taxiresa nästa gång.

oktober 30, 2010

Wild Horses

En gång i tiden en av världens högsta byggnader. Nu blott en plutt.

I watched you suffer a dull aching pain
Now you’ve decided to show me the same
But no sweet, vain exits or offstage lines
Could make me feel bitter or treat you unkind

oktober 28, 2010

En liten bloggpost som är skriven under en föreläsning

Står och föreläser på hyper island om SEO och genomför ett litet test för att se om vi kan spamma upp en sida på Google för ordet ”näsa fräsa”. Detta kanske inte är helt i linje med Google’s riktlinjer, men det är något som alla bör känna till som vill jobba med webben och e-commerce.

Min inspiration för att skriva ut är sådär så jag fortsätter bara skriva ut ett par ord för att komma upp i de 350 till 500 som jag sagt att vi ska skriva. Nu blev en person klar vilket gör att vi kör upp den personens bloggpost i indexet för vårt magiska nyckelord.

Bara cirka 250 ord kvar och jag funderar på hur jag ska få ihop orden i det här blogginlägget. Det är bara att fixa tycker jag.

Nu kanske det är så att jag borde beskriva syftet här i bloggen i alla fall då jag vet att några av er kanske är lite kinkiga och tycker jag är dum som påverkar Google på det här sättet så det gör jag nu. (hälften av orden kvar)

Syftet med övningen är att:

  1. Se vilka parametrar som påverkar indexeringen och rankingen i Google
  2. Få ett underlag till att diskutera vad som är white hat och vad som är black hat SEO
  3. Se till så att vi gör en föreläsning om SEO som är lite mer deltagande än de vanliga föreläsningarna om auto-content eller h1:or

Kommentera gärna om ni tycker det är en dum idé att göra den här typen av övningar. Själv tycker jag att det är bäst i världen. Typ. Eller så vill jag bara skriva det för att få ur mig några fler ord.

Hur kan 350 ord kännas så långt. Det här är fan inte riktigt klokt.

Samtidigt står jag och lyssnar till tangentsmatter vilket gör att jag någonstans förstår att det finns aktivitet i rummet som inte nödvändigtvis representeras av sinapsernas rörelser i min egen hjärna. I eftermiddag är det pitchdags och jag börjar nog bli lite nervig inför det. Nu är det snart dags att sluta.

341 ord. Najs. Bara 9 kvar. Nu tänker jag vara helt klar.

oktober 11, 2010

På genomresa i Texas

Tar en sekund från mitt hittepåskrivande för att dela lite erfarenheter från min resa i Texas. Det är underbart här och jag får både visuella liksom kulturella intryck den här resan som jag har saknat i vardagen. Min resa började minst sagt skakigt då jag klockan 7.30 på morgonen jag skulle resa upptäckte att jag tappat bort min plånbok.

Kvällen innan hade jag betalat taxin som tog mig fram till dörren hemma. Så att jag hade haft plånboken med mig så långt var det ingen tvekan om. Jag vände upp och ner på min lägenhet. Hittade den inte. Jag måste ha tappat den på väg ut ur taxin. Så kan det gå när man är trött och lite stressad.

Fick hur som helst magisk panik och ringde min mamma för lite stöd. Nu skulle det ju inte bli någon resa då jag varken kunde ta mig till flygplatsen eller till USA utan pengar. Jag tog mig dock samman och sprang ut på gatan. Började springa fram och tillbaka i en rabatt. Därefter gick jag ut i själva vägen. Ögonen följde trotoaren… och så plötsligt… där var den… min zebra-randinga plånbok i bästa kohud!! Jag SKREEEK av lycka så att tokarna inne på S:t Görans sjukhus glodde på mig med avund.

Iväg på tåget med mig. Fram med iPhonen. Några sentimentala meddelanden till människor i min absoluta närhet. Därefter var det bara iväg med mig.

Sista vyn av Stockholm talar för sig själv. Det kändes mer än skönt att lyfta från Arlanda klockan 10.05 och veta att jag inte skulle se det här jävla landet på 12 dagar. Semestern hägrade.

Lika talande som sista Stockholmsbilden var, såg landningen ut i Amsterdam. Det enda problemet var att vi var försenade med ca 35 minuter och den långa väntan i mellanpasskontroll och säkerhetskontroll gjorde att jag nästan missade flyget. Det löste sig dock efter en av de längsta intervjuer jag haft i en säkerhetskontroll. 25 minuter tog den minst. Hade tydligen pratat med någon arabliknande tjej när jag stod i kön vilket hade uppfattats som om vi var vänner som inte ville verka känna varandra. Facismen på flygplatserna är överhängande de här dagarna.

Landningen

Säkerhetskontrollen

Efter mycket om och men kom jag med planet. Det var lite lustigt då flygresan gav mig en försmak av det lite smått speciella tonläget här i Texas. Till vänster framför mig satt en man och pratade om rådjursjakt med någon snubbe han precis gjort bekantskap med. Boken han hade med sig hade titeln ”God, Guns and Rock’n’roll”. Det kan nog sammanfatta en hel del av hur härlig den här delstaten är i sin självbild. En kyrka och en ATM på varje hörn. Gå till ATM och ta ut pengar som du sedan lämnar i kollekten.

Helt klart värt att klicka för att förstora

Ett byte i Memphis där jag åt den i särklass äckligaste kattfisk jag någonsin ätit och en nervös väntan för att få komma med på nästa plan som skulle gå från gaten C4. Liksom att höghus saknar våningen nummer 13 tycker jag man borde ta bort den gaten från flygplatserna såhär i spänningens tider… (försök till dålig humor…)

Min kära gate

Jag var tydligen inte inbokad på flighten men efter lite åskblickar, suckar och en hel del hot om stämningar så fick jag i alla fall plats längst bak i ett propellerplan. Alla som känner mig vet hur mycket jag älskar att flyga propellerplan. Det är fan ta mig det vidrigaste jag vet. Fy fäckel. Hur som helst.

Ett par misslyckade landskapsbilder från skyn senare landade jag så i Lubbock, Texas och kunde le mot min första värd under den här resan.

Början på en härlig semester jag kommer skriva mer om senare.

//Jesper

oktober 2, 2010

I den riktiga världen har alla hem

Låtsas, det är bara på låtsas. Livet kan inte vara såhär grymt.

De refflade plankorna på parkbänken hade karvat djupa sår i huden på honom. Det hade varit en fuktig natt och huden hade lossnat och krullat sig. Han försökte sätta sig upp men blodskorpan höll taget om bänken. Det sved och smärtade. Det sköt ilningar upp till ögonen. Det var många år sedan han grät senast men nu pep han som en liten hund genom det orakade skägget. Han var bajsnödig. Klockan var halv fem på morgonen och det skulle vara nog så svårt att hitta en utomhustoalett som inte var upptagen av någon av de andra i gatans bostadskollektiv.

Han satt nu upp. Vilken orutin. Blodet sipprade ut längst med högersidan på kroppen. Inte livshotande, men persen från att sätta sig upp hade gjort honom orkeslös. Att ligga på en av stadens gröna bänkar av stänger var som att lägga sig i en snödriva på vintern. Fullkomligt självmord. Han hade varit full och hög igår. En annars ganska så behaglig kombination. Men när omdömet svek honom som ett resultat, kompenserade knappast en dags frånvaro för eftereffekten.

SÖS eller häktet, ställde han sig frågan? Antingen gick han in och drog runt på ett köpcentrum när de öppnade för att om möjligt bli arresterad, eller så tog han sig själv till SÖS och satt i kö. Det var något med statsmakten som var oroväckande enkelt. Om staten tog dig någonstans gick allt snabbt. Om du tog dig dit på egen hand, gick det långsamt. Därför var det oftast enklare att åka poliseskort till sjukan. Man behövde inte längre göra så mycket för att åka dit. Räckte med en skrämselhicka på en gammal dam så var det dags för häktningsförhandling. I alla fall om man suttit några år tidigare. Han längtade ibland tillbaka till innanför väggarna. Det var kallt här ute. Just nu sved det.

Toalett. Han var i oerhört behov av en toalett. Den fick komma i vilken form som helst, bara det var en toalett. En busstation, en papperskorg med hål ovanpå. Ingen som kollade och byxorna vid knäna. Bara inte kissa samtidigt. Det var nöd nu så det var bara att verkställa. Den kalla mässingsramen mot den sargade baken var det minsta att oroa sig för just nu. Han var färdig. Den största krisen var över. Hungern började komma och han kollade i vad han samlat på sig från kvällen innan. En femma i ena fickan och en tia i den andra. Det räckte till en korv, eller en stor stark när systemet öppnade senare. Det fick nog bli en folköl på seveneleven. Även om vätskan bara mättade ett tag, så tog det sargade leverfiltret inte bort så mycket av alkoholeffekten längre. Den som är full, haver aldrig hunger, skojjade han med sig själv.

Han tog höger, längst med utsidan på TeliaSonera vid Stureplan. Kungsgatan fram. Han lyfte en sten som låg där cyklisterna vanligtvis satt och drog till. Ljudet från det sönderfallande entrefönstret var tjockt och dyrt. De fönstren skulle minst ge en vecka innanför grindarna. Snuten stod bara ett par meter ifrån. Här var det ”housing by cop” som gällde. Det var dags att få duscha. I den riktiga världen där alla har ett hem.