• Background Image

    News & Updates

februari 3, 2013

Nattlig fundering om skatt

”Det är ingen person, det är någon annan. Världens bästa advokat kan inte rädda dig…” Taxichauffören vänder sig mot betaldosan. Samtalet har avhandlat företagande i Sverige. Han och hans taxibil. Jag och mina sajter. Tillsammans är vi förenade i oförståelsen kring blankett K12 för den enskilda firman och den nya momslagen som gör gällande att momsen ska in i Februari samma år istället för året efteråt. Tio månader försvinner. Tur att man har sparat.

Företagande är inte lätt. Eller. Det är nog ganska enkelt, men man blir lätt bortskämd. Att tjäna pengar blir ganska snabbt overkligt. Summorna blir som hybrider till det man kan använda ur den egna plånboken. Tanken slår mig. Mitt eget kort eller företagskortet. När kan jag använda det ena eller det andra. Inga tydliga regler finns. Det finns iofs regler, beslut och resonemang. Men att sätta sig in i allt skulle göra att du enbart fick göra det. Man får betala någon annan att göra ekonomin. Någon som förstår sig på hur du redovisar inkomster och utgifter och kallar var sak vid sitt rätta namn.

Jag vill ju ändå göra rätt. Men det vore så mycket enklare om de bara sa hur många procent jag skulle ge dem istället för att säga att jag fick göra si eller så eller siså om så var si och si var så. Undantagen, avdragen och andetagen. Kittlande ångest av papper som har obegripliga siffror på sig. Det går ju bra. Så långt är jag med. Mer pengar in än vad som går ut. Fast det är tydligen inte alltid bra när det är på det sättet. Alltså, när pengarna in är mer än de som går ut. I alla fall inte om du har ditt bolag på si eller så sätt. Suck. Och du vill ju ha kvar så mycket pengar som möjligt. Inte för att köpa en fin villa, utan snarare för att kunna skapa mer saker. Utrymme att bygga och växa. Lägga pengar på verksamhet. Där vill man ju ha sina pengar. Inte på ett konto där de inte gör någon nytta.

Så man skickar papperspärmen mellan hemmet och redovisningsfirman. Nu mer i ordning än någonsin. Hon som tar emot den, hon är hård. Hon biter sig inte i tungan. Hon biter snarare av min. Jag ler och försöker mitt bästa, men jag klarar inte av det där med papper. Det är som om babylon-sjukan dragit in över mig i sin värsta form. Jag drömmer mig bort. Bort till en värld där det var enkelt att betala skatt. Typ som när du är skyldig en kompis pengar. Du betalar. Sen är ni kvitt. Jag hyr medborgarskap och rätt till att verka i Sverige. Jag betalar skatt. Stolt. Så enkelt skulle det kunna ha varit.

Ett SMS till en webbservice varje gång jag får in pengar. Ett SMS när jag spenderar pengar i löner eller på fakturor. Tillbaka får jag en summa. Kanske den 20:e varje månad. En summa som jag ska betala in till staten den månaden. Hade varit fint. Men så är det inte. Det är du MOT staten snarare än staten FÖR dig. Regler som endast de som är stora har möjlighet att utnyttja utan att blinka. Logiskt vore ju att staten hjälpte dig lösa problemen de skapar för dig. Inte tvärt om.