• Background Image

    News & Updates

mars 25, 2013

Introducerar: Den permanenta Tokmyndigheten

Jag förstår när saker blir fel. Oftast förstår jag också varför. I somliga lägen…. rättar jag mig… i andra lägen… blir det bara fel. Kanske, blir det fel, för att det finns en regel som är på ett visst sätt eller på grund av att jag har en vana som är på ett visst sätt. Fördelen med när jag har fel, i kontrast till när andra har fel, är att jag kan ändra mig. Dvs. säga till mig själv att; shit va stinkigt jag gjorde… fan… jag gör annorlunda.

För någon som arbetar i en myndighet blir det på en gång mycket svårare. Lagen ska upprätthållas. Den ska följas till punkt och pricka. För att den ska vara lika, för alla. Lika bra, eller lika jävlig. Dessutom ska beslut fattas ur något slags objektivt perspektiv. Det är bra. Men i stort sett omöjligt. Men bra. För det innebär ju i alla fall i teorin att vi alla ska vara lika inför lagen. Vilket är bra… eller?

Jag vet inte det… Jag tycker kanske inte att vi ska, eller ens bör vara lika inför lagen. Jag tycker ibland att det är bra att vi är olika inför lagen. Exempelvis när vi skickar hem 6-åringar till länder där de inte har någon familj. Då tycker jag att det trots gällande lagstiftning, vore tajm att göra ett undantag.

Men det går ju inte. Säger somliga. Likheten inför lagen är ju en av byggstenarna som vår demokrati vilar på. Om vi börjar göra hål i lagen så kommer den bli alldeles omöjlig att följa. Jag avskyr, motsägelsefullt nog också, dessutom undantag. Det blir krångligt. Det blir öppet för vidare tolkningar. Tolkningar tar tid och tid kostar pengar. Nej. Det måste finnas någon annan slags lösning. En som inbegriper att vi alla är lika inför lagen, men vi samtidigt ger myndighetspersonen den möjlighet som alla vi andra har. En möjlighet att fatta rätt beslut när den känner i magen att den fattat fel.

Men att ge alla myndighetspersoner den makten skulle ju öppna upp för korruption i väldigt långtgående skala. Det skulle dessutom innebära att personen som fattade det egna beslutet, inte längre var objektiv, utan fick förlita sig på det mest subjektiva av alla bedömningskriterier – magkänslan. Och ett samhälle som baseras på magkänsla kan vi nog inte riktigt ha. Även om det var min magkänsla som fick styra.

Nej, det måste finnas ett annat sätt. Ett sätt som gör det möjligt för oss som samhälle att andas, trots rigid lagstiftning, tillämpad strikt av den som ska verkställa den, med högt förtroende hos oss medborgare. Vi måste hitta ett sätt att alltid fatta rätt beslut, även om det kanske för stunden, enligt lagen, inte är det riktiga. Vi måste ge oss själva möjligheten att inse när någonting inte blivit som vi tänkt oss. När något blivit tokigt.

Därför föreslår jag att vi som samhälle ska inrätta en Tokmyndighet. En ambulerande myndighet bestående av helt vanliga människor som väljs ut som slumpen. Typ som för jurytjänst i USA. Tokmyndigheten består inte av byråkrater. Den består av människor. Till tokmyndigheten kan myndighetspersoner som fattar beslut, som de själva känner är tokiga, skicka besluten för samhällsvärdering. Tokmyndigheten, bestående av olika människor, som samtliga fyllt 18 år och uppåt, är representerade. Kanske 13 stycken. För beslut krävs majoritet. Som beslutsunderlag, framställan av myndighetspersonen.

Exempel på process:

  1. Myndighetsperson fattar beslut, enligt lagen, att utvisa liten pojke till främmande land där vi inte vet om han kommer överleva
  2. Myndighetspersonen tänker: ”Oj… vad tokigt det här blev”
  3. Som ett resultat av sin känsla skickar hen in sitt beslut till Tokmyndigheten
  4. Myndigheten sammanträder och får beslutet uppläst liksom myndighetspersonens dragning kring varför det kan tänkas vara tokigt
  5. Därefter fattar myndigheten beslut
  6. Väljer myndigheten att gå emot lagen skickar den ett kort skäl om detta till regeringen som får tänka till kring om det kanske behöver göras ett tillägg i lagen … eller kanske en ändring

Myndighetspersonen blir då på ett mer tydligt sätt ansvarig för sina beslut. Aldrig mer kommer vi höra förklaringen att ”men jag följde bara lagen”. Vi tvingas tänka, samtidigt som vi tillåter oss själva att känna. Vi slipper dessutom utvisa små pojkar och flickor, eller ge deras incestdömda pappa vårdnaden om dem, eller skicka tillbaka unga tjejer till sina familjer där de kan utsättas för brott. Bara för att veckan efteråt säga, när Janne Josefsson står utanför dörren, att ”oj, vad tokigt det blev, jag följde bara lagen..”.

Genom Tokmyndigheten får vi möjlighet att ändra oss först och slippa konsekvenserna. Vi kan ta ansvar för samhället och ge oss själva en andra chans, innan det tokiga får full effekt.

Så vill jag ha mitt demokratiska samhälle. Tokigt enkelt.

mars 11, 2013

100 gästposter på 100 dagar #blogg100

Fredrik Wass startade förra året en utmaning som går ut på att du ska skriva 100 bloggposter på 100 dagar. Jag tänkte nu att jag skulle vara med i den utmaningen. Den enda skillnaden är att jag kommer att blogga 100 poster i ANDRAS bloggar. Det är kanske lite av en galen utmaning med tanke på att jag behöver skriva poster som andra människor faktiskt gillar, och jag har väldigt få incitament att bjuda på.

Men. Skam den som ger sig. Jag tänkte i alla fall försöka.

Här nedan kommer jag att lista de bloggposter jag skriver under de kommande 100 dagarna med start imorgon.

Vill du att jag skriver en bloggpost (vi snackar hög kvalitets how-to/så funkar det post) i din blogg på valfritt tema inom:

  • Marknadsföring på Internet
  • Sociala medier
  • Viral marknadsföring
  • E-postmarknadsföring
  • Konverteringsoptimering
  • Reklam på nätet

Hör då av dig till mig på jesper.joakim.astrom@gmail.com eller kommentera på den här posten.

Här är rubrikerna på de jag skriver just nu – länkar när de ligger uppe – tagen innebär att någon har paxat den:

  1. 2013/03/12 Kom igång med att öka din konverteringsgrad! – judithwolst.se
  2. 2013/03/13 Öka din försäljning från sociala medier! – pernillaastrom.com
  3. 2013/03/14 SPAM – En sentimental historia från då till nu – www.ordbajsarn.se
  4. 2013/03/15 Hur mitt shop-o-holic beteende fick mig att köpa en rabattsajt – humbleandbug.com
  5. 2013/03/16 ROI på en Like – digitalpr.se
  6. 2013/03/17 Investor relations och sociala medier – lissly.com/blog/
  7. 2013/03/18 Kampanjer baserade på data – socialmediapr.se
  8. 2013/03/19 Google Analytics läckerheter – bisonblog.se
  9. 2013/03/20 Video RSS och försäljning – tagen
  10. 2013/03/21 Hands on konvertering och trafikanskaffning– bjornalberts.com
  11. 2013/03/22 How to use data when working with change – tagen
  12. 2013/03/23 Youtube och Engagemang – borntohula.net
  13. 2013/03/24 SEO för marknadschefer – tagen
  14. 2013/03/25 Datadriven SEO – jonathanbjorkskog.net
  15. 2013/03/26 Så försvarar du dig mot en länkspam attack i Google – tagen
  16. 2013/03/27 Penguin 4, Panda och hur du bör tänka SEO för framtiden – tagen
  17. 2013/03/28 Så gör du för att förlänga säljperioden i din webbshopp varje månad – tagen
  18. 2013/03/29 Så aktiverar du säljarna på nätet – till din blogg?
  19. 2013/03/30 Så skapar du en YouTube-viral – till din blogg?
  20. 2013/03/31 5 sätt som får dina besökare att köpa nu och inte sen – till din blogg?
  21. 2013/04/01 5 saker som gör att du inte tappar dina köpare – Tagen
  22. 2013/04/02 En dag med länkbyggaren – Tagen
  23. 2013/04/03 Så går du från att blogga för Svenskar till att blogga för en Internationell publik – Tagen
  24. 2013/04/04 Så blir du rekryterad genom att använda sociala medier – Tagen
  25. 2013/04/05 Affiliate – Konvertering när landningssidan är utom kontroll – Tagen
  26. 2013/04/06 Viral marknadsföring – Tagen
  27. 2013/04/07 Arbetare, kommentatorer och publik – traditionella beteenden som lämnar spår efter sig på webben (gästblogg) – Jardenberg.se
Lägger till en snygglobild här för att förhoppningsvis få en eller två fler intressenter… som sagt… skam den som ger sig.

mars 9, 2013

Musiken som ett sätt att pysa – mitt sätt att pysa är att skriva den

Ibland sätter jag mig och skriver musik. Endast ett litet yttepyttefåtal av mina låtar har hamnat på någon typ av delningsbart  filformat. Har skrivit fyra kollegieblock med låtar. Det mesta på Svenska. Av någon anledning har jag inte spelat in en enda av dem. Bara fyra av de engelska. Två av låtarna nedan är det Erik Nordin som har gjort musiken till. Börjar med dem.

O nej. Inte en chans att jag skäms över det här 😉

mars 8, 2013

Könsrabatterade löner – En dag på jobbet för Fredrik och Anders

En dag på regeringskansliet. Hägglund står som vanligt och busar med knapparna i hissen. Björklund tittar skeptiskt på honom på väg upp och skakar på huvudet.

B: Du vet att knapparna kan gå sönder va? Liiite ordning och reda om jag får be.

H: Tihi…

På fjärde våningen sitter Anders i fikarummet och leker arbetare med häftapparaten och skrivbordsunderlägget. Han har lyckats sno med sig några bruna internpostskuvert från senaste LO-träffen som han nu stämplar samtidigt som han tutar som ett lok. En meter där ifrån sitter Fredrik på en alldeles för låg stol. Han har lutat sig tillbaka och håller upp ett papper med rak arm framför sig och låter solljuset tränga igenom det från fönstren som vetter ut mot gatan.

F: Du Anders…

Anders hör inte Fredrik. Han är precis på väg att köra in i den fortfarande ofärdiga tunneln i Hallandsåsen. Tåget går i en rasande fart och är på väg att spåra ur.

A: Wiiieszzzch… schrraaabom….

Fredrik tittar över från sin pappersexercis.

F: ANDERS…. Anders vafaan…

Anders tittar upp från sin registratorstämpel, sin häftapparat och bordsbläck.

A: Men VAAD…

F: Suck. Anders jag har tänkt på en sak. Det här är viktigt.

A: Äh, Fredrik. Schlingman är inte här idag. Vi behöver inte jobba om vi inte vill.

F: Men jag kom på en idé.

A: … En vad?

F: En idé.

A: Jaha. Om vadå.

F: Jo. Det här med valet. Vi ligger ju lite efter ju. Alltså. I de där mätningarna på teve. Vi ligger efter. Du vet, det funkade inte att busta han den där gubben som såg ut som Super Mario. Det räckte liksom inte. Nu har sossarna hittat en ny fyrkant att ställa där. Jag har försökt med ”ledsna hunden minen”, testat ”rak i ryggen och prata med bäbisrösten”…. Inget verkar fungera… så jag tänkte…

A: Men kom till skott…

F: Jo jag tänkte på Gudrun.

A: Schyman?

F: Ja.

Anders får något slags mörkt i blicken samtidigt som han börjar slänga med hästsvansen och pilla på örhänget.

A: Vad är det med henne? Är inte hon kommunalpolitiker numer?

F: Jo… jo det är sant…

A: Så varför ora dig över henne?

F: Nej, inte oroa mig… men jag tänkte på det där med Feminism.

Anders stannar till i sitt ansiktspolerande nervöstrall. Han tittar upp från kakprickarna som han fäst blicken vid för att inte volta med ögonen.

A: Femin…vah?

F: Jo. Feminism. Jag tänkte… att vi kanske skulle göra med feminism såsom vi gjorde med jobbfrågan.

A: …

F: Jo men lyssna här. Tänk såhär. Kvinnor vill ju ha högre lön. När vi var över på LO förra gången så kom vi ju överens med dem om att vi inte skulle höja kvinnolönerna då vi alla kände att det var onödigt den här gången också. Så jag tänkte. Varför kan vi inte använda det precis som vi gjorde med jobbskatteavdraget.

Anders är fortfarande lite illamående efter tanken på Gudrun men ser nu mer intresserad ut än tidigare.

F: Jo. Tänk såhär. Vi sänkte ju skatten på arbete för att det skulle vara ett större incitament att arbeta då. Sedan dess har arbetslösheten bara ökat trots att det kommit ungefär lika många nya jobb som tidigare. Men ingen bryr sig. Poäng oss.

A: Jo, ja vet… det var ju min idé…

F: och Schlingmans…

A: Brrrr….

F: Kom igen… vi behöver honom…

A: Brrr…

F: Men strunt i det nu. Lyssna istället. Kvinnor har ju lägre lön än män. Så. Vi gör det till ett incitament att anställa kvinnor till chefer.

A: Hmm…

F: Jo men tänk såhär. Det är ju lönsamt att göra kvinnor till chefer då de kostar mycket mindre än män…. precis som skattelättnader för att anställa unga är ett incitament som påverkar företagare att anställa unga…

A: Men… vi kan ju inte introducera något som redan finns Fredrik?

F: Varför inte då? Vi döpte ju om hela ”sänka skatter till förmån för de rika” till att handla om att sänka skatter till förmån för oss som jobbar… Det var ju samma, fast med andra ord… det borde ju fungera här också..

Anders sätter handen till hakan. Han funderar. Han tänker så det knakar. Fredrik är tyst. Han vet att hans idé är riktig. Var är Schlingman när han verkligen behövs.

Anders tittar upp. Han ler. Han har det.

F: Meen… sitt inte där och hånle. Säg vad du tänker…

A: Tihi…

F: Men ååååååh….

A: Könssubvention… vi kallar det könssubvention….

F: … men… hur funkar det med Hägglund? Tror du verkligen han skulle kunna säga kön?

A: Skit i Hägglund. Han åker hiss och pratar med gud.

F: hmm… det kan fungera…

A: Ja. Det är klart det kommer göra det…. könssubvention… eller… … …könsrabatt!

F: Könsrabatt… hmm… Feministiskt…. de brukar ju klämma in lite sådana där ord som är lite läskiga att säga när de pratar… hmm… och så rabatt på det… positiv anknytning… mmmm… smakar på det… mmm… smakar på det… mmmm… aaaa…

A: Ja… Som när vi tog Jobben från sossarna…. tar vi könet från feministerna….

F: Jaaa… jaaaa…. jaaaaa…. och så blir vi inte bara Sveriges nya arbetarparti… utan vi snor även över Sveriges alla feminister…

A: Jaaa….

F: Jaaaaaaa…

A: Jaaaaaaaaaa….

Fredrik rätar ut sig och ställer sig upp. Lägger an statsmannaminen och lutar sig in i luften som om han talade i en mikrofon.

F: Könsrabatt! ”Vi Moderater ser att individen ska få större möjligheter att verka fritt på arbetsmarknaden. Idag har vi en löneklyfta mellan män och kvinnor som gör att män får fördelar såsom högre lön och högre tjänster. Detta vill vi ändra på. Därför kommer vi införa ett incitament för att anställa kvinnor i högre chefspositioner. En så kallad könsrabatt.”

Anders har nu lagt sig lite förnöjt i den hårda 70-tals träsoffan som står med sina gröna knotterkuddar i fikarummets ena hörn.

A: Briljant!

F: Briljant!

Så går blott en dag på Regeringskansliet. Schlingman fick efter några dagar tag på förslaget då en av de politiskt sakkunniga fått till uppgift att skriva ut en propositionstext och förfärat jagat ikapp honom då han stått och pratat i sin nya mobil. Ett möte med Fredrik och en uppsmiskning av Anders senare och förslaget var historia. Könsrabatten infördes därför inte i Sverige och vi får fortsätta att leva med löneskillnaden som en orättvisa snarare än ett incitament.

Tänk ett Sverige utan Schlingman. Ett mer jämställt Sverige.

mars 7, 2013

Ett sånt bra jävla fittluder

Härlig rubrik va? Lite hög ”dum i huvudet faktor” på den… eller? Är det så ni vill att kvinnor ska se på män? Jag menar. Ni grabbar som inte verkar ha koll på hur du tar kontakt med en annan människa. Ja vet. Det var enklare när vi kunde dänga gympapåsen i huvudet på tjejen, men vafan. Du är inte 5 år längre och du har fått din hjärna för att den ska användas.

Så. Varför skriver jag nu på det här sättet? Well jag fick en länk via DM på Facebook från min underbara väninna Diana. Hon hade sett ett klipp på YouTube som jag reagerade lite på. Kanske, som hon säger i videon, för att det var ett gäng 30-åriga, vita män, som utsatte henne för kommentaren ”kolla blatten.. vilken hora”. Men. Jag reagerar nog mest över hur fantastiskt underbart klippet är.

Det kan väl inte finnas någon som missar poängen i denna briljanta film. Förutom jag. Då jag av någon anledning säkert har glömt ett ”inte” någonstans i den här texten vilket får mig att framstå som ett sexistiskt jäkla kräk… på grund av rubriken… Jesper. När ska du lära dig att skriva. Suck.

Så tillbaka till kärnfrågan istället för att hålla någon slags intre dialog i det här öppna forumet som bloggen ger mig tillgång till.

Vad får du säga till en annan människa? Eller snarare. Den kanske mer intressanta frågan. Vad är det som får oss män att tänka den här typen av saker. Jag menar. Det räcker ju liksom inte att vi slutar prata högt om det. Vi måste ju sluta tänka det också. Någonstans i vår encelliga existens måste vi hitta en utväg för den frustration vi känner inför att verkligheten är så fruktansvärt mer komplicerad än porrfilm.

Jag tror personligen problemet ligger i att vi inte får samma skolning i självkritik som kvinnor får under sin uppfostran. Vi lär oss inte ifrågasätta oss själva och därför blir vår frågeställning om vårt eget bejakande av vår egen existens så mycket mer begränsad. Vi frågar inte våra vänner huruvida vi agerade rätt eller fel. Vi förutsätter att det vi gör är såsom det känns. Ilskan och frustrationen är känslor vi fått lära oss att acceptera såsom manliga och därför behöver vi aldrig utröna eller diskutera dess skäl eller härkomst. När frustrationen sedan formuleras i ord, blir de starkaste vi kan få tag på så lätta att uttrycka. Jag menar. Kom igen. När du säger ”hora” till en tjej så menar du inte att hon är eller ser ut som en tjej som tar betalt för sex. Det är snarare det starkaste uttrycket du kan komma på för att blidka de känslor som sprutar in i dig när orden börjar väljas där inne i hjärnan.

Det är ett visst sinnelag som avgör om det blir ordet ”hora” eller meningen ”jag älskar dig så jävla mycket att jag dör”. Sinnelaget avgörs av de detaljer som omgärdar händelseförloppet som leder fram till ordväxlingen. Frustration. All denna frustration över vår egen manlighet vi inte förstår oss på, för att vi inte lärt oss ifrågasätta oss själva.

Och jag vet att jag blir en jävla fittkuk för att jag skriver det här. Kanske till och med en manshatare i dina ögon. Men det är ju dessvärre så att alla reaktioner som nu byggs upp i dig när du läser det här, faktiskt också någonstans visar att det jag skriver är korrekt. Grabbar. Eller… MÄÄÄÄN… vi måste börja prata med varandra. Vi måste lära oss att pysa så att vår frustration inte bildar den typen av tankar som formulerar ord som ”hora” i vårt huvud.

För om allt kommer till kritan, är jag jävligt trött på att höra om den här typen av händelser. Än mer är jag trött på att behöva bearbeta den konstiga mansroll som några av mina biologiska kollegor verkar försöka pränta in som norm hos det motsatta könet. Jag vill inte börja en relation med att behöva förklara att jag inte är en sån där ”snubbe”. Jag vill att utgångspunkten ska vara ömsesidig respekt. Så. Återigen. Grabbar. Eller… MÄÄÄN…

Ifrågasätt er själva.

Våga prata om hur ni känner.

Pys.

Så slipper vi att tjejer ser på oss på det här sättet.

mars 4, 2013

Demokrati med Opt-Out!

När vi går och röstar har vi listor framför oss med i stort sett okända namn på. Ok. Vi kanske känner igen de tre till fem första på varje lista. Resten har vi ingen aning om vilka de är. Det vi får göra är att lita på det partiprogram som vi kan läsa igenom, därefter titta på allehanda nedsmutsning av stadsmiljön för att se om någon av de leende ansiktena som finns kring lyktstolpar i valtider, har något intressant att tillföra. Då kan vi ju kryssa in dem.

Det är denna valfrihet som vår representativa demokrati baserar sig på. Medias rapportering handlar alltid om skandal och extremiteter. I sociala medier debatteras bara det som gammelmedia väljer att producera (undantaget FRA som faktiskt var först i sociala medier). Sverige är inte USA även om vi ibland vill vara det och vi är som folk extremt okritiska. I alla fall i det publika rummet. Informationsfriheten som ska göra valfriheten värdefull uteblir därmed.

Där är vi alltså idag.

Nu sitter jag och jobbar igen och har på SVT Forum i bakgrunden. Underbart då det ger mig inspiration till att skriva. Men. Jag måste ta en paus. För, vilka tror dessa personer egentligen att de är? Vad är det för mandat de anser att jag har givit dem med min röst? Det verkar inte finnas någon begränsning i vad de kan tänkas hitta på att vilja fatta beslut om. För att citera Nigel Farage – WHO THE HELL DO YOU THINK YOU AAAREE…

Då menar jag inte viktiga beslut om resursfördelning i samhället. De handlar ju om politik och vilken riktning man vill att samhället ska ta. Är du Moderat så vill du ha ett samhälle som ser ut som en pyramid för att vi då upplever att samhället ha blivit rikare. Är du Sosse vill du att samhället ska se ut som en box eftersom du då upplever att ingen står över någon annan. Nej. Det där är enkelt. Det är sådant som vi röstar om när det är fråga om val.

Vad vi inte röstar om. I alla fall enligt mig. Är dessa detaljer som det fattas beslut om. I synnerhet då de detaljerna påverkar sättet jag vill leva mitt liv. Detaljer såsom signalspaning på det egna folket, detaljer om vilken typ av hund jag får äga, detaljer om vem och hur jag ska anställa till mitt företag. Det är inte detta jag valde politikerna att fatta beslut om. De besluten kan jag göra själv. Det enda undantaget jag har till min egen regel är om nyttan jag upplever av att fatta beslutet själv övervägs av skadan beslutet har på någon annan. Och då inte på någon slags indirekt plan.

Jag är snusare och har snusat sedan jag var 14 år gammal. (sorry mother… men det gick att dölja bra i början…) Det finns inte många saker i mitt liv som jag gillar att göra mer än att snusa. Därför gör jag det hela tiden. Ibland även när jag sover. Det skadar ingen annan att jag snusar. Jag vet om att det är farligt. Men det är en risk jag är villig att ta. Snuset är för mig vad nappen är för en liten unge. Jag upplever, trots nikotinets fysiologiska stresspåverkan på min kropp, ett lugnande placebo varje gång jag stoppar upp en prilla. Den ger mig förmågan att fokusera – inte fysiologiskt, men psykologiskt.

Det finns inget uns inom mig som vill att politiker ska fatta beslut om hur mitt snus ska smaka, var det ska säljas eller hur asken ska se ut. Det finns viktigare saker. VÄLDIGT mycket viktigare saker som jag vill att politikerna ska fokusera på. Den ekonomiska krisen, handelsförhållandena med Kina och Afrika, det pågående kriget i Syrien, informationsfriheten på Internet. Det är viktiga frågor. Inte cykelställsfrågor såsom snussmak och gurkböjningar.

Nej. Jag vill helt enkelt att vi inför en opt-out när vi går och röstar. Vi digitaliserar röstningsförfarandet för att göra detta enkelt.

Du får möjlighet att fylla i vad du inte vill att politiker ska fatta beslut om. De frågor där du vill fatta dina beslut själv. När ett område når 50% så behöver politikerna alltid gå till folkomröstning för att få fatta beslut i frågan. Och detta ska inte bara vara tillgängligt på valdagen. Nej, det ska finnas möjlighet att opt-out – klicka i vad du inte tycker de kan fatta beslut om – under hela mandatperioden. Vi som medborgare ska inte behöva sitta och titta på vallöften som bryts, såsom när Annie Lööf och Frederick Federley bröt sitt ord under FRA-beslutet. Vi ska då kunna gå in och klicka på STOPP!!! Under pågående debatt.

Precis som lagstiftaren har möjligheten att korrigera lagar, ska vi ha möjligheten att styra våra politiker. De är ju ändå där för att representera oss.

Så. Till valet 2018. Inför Demokrati med OPT-OUT!

mars 3, 2013

Att känna något så starkt så du börjar tro på ödet

Har du någon gång känt något så starkt så att du inte kunnat göra något annat än att blidka dig inför känslan? Det har jag. Det har hänt ett par gånger i mitt liv. Några gånger har det handlat om kärlek, andra gånger har det handlat om beslut. Affärer. Klappa på en hund. Berätta för en person på tunnelbanan att den doftar gott. Eller åka en station för långt.

Jag hade kallat det OCD om det varit så att jag farit illa av det. Om känslan som gripit tag i mig varit förknippad med ångest. Men nej. Det gör inget om jag väljer att inte göra det jag känner. Det vet jag om. Så jag är inte galen, även om jag ibland får känslan av att jag är det. Vilket nog egentligen bara antyder att jag är frisk. Hur som helst.

Känslan som tar tag i en har inget med logik att göra. Den liksom griper tag i hela kroppen på dig. Som en begynnande fylla. Den kittlar dig och förför dig. Den retas inte med dig utan står där och säger – men så är det. Som det självklaraste av allt i hela världen. Känslan.

Jag tror det handlar om mönster. Mönster som vår hjärna registrerar och sedan feedar tillbaka till oss i form av utsöndring av substanser som ska leda oss rätt. Jag får ofta känslan när jag sitter vid pokerbordet. Jag kan sitta med den sämsta av alla händer och ändå känna att min motspelare är slagen. Så länge jag följer den är jag oslagbar. Så snart jag börjar blanda in matten och logiken är jag sårbar. När jag försöker vara fancy. Spela såsom man ”ska” spela. Det är just det som är intressant. Att något så ologiskt som en känsla kan leda till rätt beslut.

Jag har aldrig varit med om att känslan har lett mig till fel beslut. Den kanske har gjort att jag fått ta en omväg i onödan eller satsat en massa pengar i projekt som inte lett någonstans annat än rakt ned i avgrunden. Men den har alltid fått mig att stå på raka ben och acceptera vilket öde som än har kommit min väg. Det handlar om tro. Att tro på det jag gör. Att kunna stå rakryggad trots att näven kommer rakt emot mig. Kanske har jag accepterat att min krokiga näsa är beyond all repair, men så länge känslan finns där verkar jag kunna göra vad som helst.

Nu sitter jag så här med ett beslut i min hand där känslan strömmar in över mig. Ändå vill min logik, min rationalitet och mitt ”what if” säga åt mig att inte följa den. Friskhetstecken. Ja. Sundhetstecken. Nej.