• Background Image

    News & Updates

april 26, 2015

Ett Söndagsresonemang om Podd, KD, FP och rasism

Det är väldigt lite resonerande i världen.

Så tänkte jag inleda den här bloggposten. Såsom jag hade intentionen att säga något meningsfullt, genomtänkt och stort. Jag försöker ofta göra det. Eller, inte alltid så jäkla genomtänkt, men jag vill att det ska låta smart. Kanske kommer jag också göra det någon gång i framtiden i den här bloggen, men efter att ha gått en längre tid runt stan idag känner jag att jag har tappat kärleken till bloggandet just för att jag känt att jag hela tiden behövt vara så nedrans smart.

Det är som om folk (läs: min egen hjärna) förväntar sig av mig att det finns någon slags under av geni-ighet där inne som varje gång måste göra sig gällande. Jag får helt enkelt inte vara lika korkad som jag ibland känner att världen omkring mig är. Men. MEN. MÄÄN (som Bianca Kronlöf hade formulerat det). Jag är ju precis lika korkad som alla andra. Jag är ju trots allt människa.

Så. Förvänta dig inga under framöver, men förvänta dig kanske lite mer bloggande.

Jag vill starta en podd jag aldrig kommer starta

Jag är sugen på att spela in en podd tillsammans med min kollega Peter. Inte för att jag tror att han och jag skulle kunna ha en så mycket bättre dialog, än exempelvis jag och Judith skulle kunna ha i en podd. Nej. Det är kort och gott så att jag inte känner att vi tar oss tiden att prata tillräckligt med varandra. I en situation där du jobbar väldigt intensivt ihop, krävs det ju att du får möjligheten att prata om absolut ingenting alls också. Eller snarare. Bland alla nyttiga samtal finns det behov att prata skit.

Det tråkiga i sammanhanget är ju att jag troligtvis inte kommer vara med om att den här podden händer. Faktum är att väldigt få av de idéer jag kommer på, faktiskt blir verklighet. Ibland leder det till och med till att folk blir arga på mig. Där har jag under 4 timmars tid haft en monolog som inspirerat dem och gett dem en idé om storverk, för att i nästa sekund vara helt fokuserad vid en helt annan sak. Alltså.

Det är ju inte med flit jag blir inspirerad eller inspirerande. Eller jo. Det är kanske med flit, men det är ju inte meningen att det ska vara till det negativa. Själva inspirationen i sig är ju inspirerande och har sin dopamintillförande effekt. Ibland känner jag att jag inte vill ta ansvar för det som kommer ut på andra sidan av inspirationen eftersom jag är i full färd med att ta hand om det som inspirationen tidigare har medverkat till att skapa.

Hur som helst. En podd med min knubbige skäggbjörn till kollega hade varit en fröjd. Mest för att jag någonstans fantiserat kring alla detaljer.

Han skulle komma på ett ämne och jag skulle komma på ett ämne. Personen som pratar, får prata om sitt ämne och den andra får bara ställa frågor. Alltså. Inte lägga sig i, utan rollen du tar som lyssnare blir att ställa alla de frågor som du behöver för att berättelsen eller monologen (vilket den med frågor inte blir), ska kunna ta ca en kvart att gå igenom. Och därefter är det den andres tur att delge sin spaning.

Kan handla om vad som helst, men jag tror att vi skulle prata en blandning av marknadsföring och relationer. Som en publik feedbacksession.

Men. MEN. MÄÄN. Den blir nog som sagt bara en del av en plan, snarare än en del av en framtida verklighet.

Kristdemokraterna har fått en ny partiledare

Jag är med i en grupp på Facebook som heter Alliansens vänner. Där brukar jag låtsas att jag är en vän av alliansen. Alltså. Jag är ju Centerpartist och helt klart med på att vi med hjälp av socialliberal politik når längre än med socialism. Men, med det sagt är jag ju inte Moderat. Nej jag är snarare en klassisk pragmatist.

Hur som helst. I den här gruppen publicerades idag en post som handlar om att KD fått en ny partiledare som av allt att döma är en redig jubelidiot. Det är lite som att ta tillbaka allt som är dåligt med allt som är dåligt, och ge det makt. Första frågan: Läkares rätt att neka abort. HEPP!! Alltså, av profilfrågor känns det väldigt absurt att inom en allians för jobb, argumentera för att en person ska ha en lagstadgad rätt att inte göra sitt. Bara för att den känner att det är olustigt.

Konstigt. Alltså, hade förslaget kommit från Vänsterpartiet hade jag förstått det på något slags ideologiskt plan. En arbetstagares rätt att må bra ska vara överställt arbetsgivarens möjlighet att påverka dennes arbetsuppgifter. Men nu kommer det alltså ur någon slags mellanmjölksförklaring där KD vill ta rätten från kvinnan att bestämma över sin egen kropp. Alltså, de vågar ju inte gå ut och föreslå att vi ska ta bort aborträtten utan gör det helt enkelt svårare att göra abort.

Nej. KD och SD 2018? För ett nedrigare, mer normbesudlat Sverige? Jag vet inte.

Allt jag vet är att jag troligtvis får avstå från att rösta i nästa val om det är så att det pratas allians som innehåller den där typen av värderingar till nästa val.

FP har inte bytt ut någonting

I ett av de mer konstigare inläggen i Svensk invandringsdebatt, kom så Folkpartiet med någon slags nedslag härom dagarna. De vill att vi ska lösa problemen ”där” istället för att få dem här. Med en debattartikel som mest kan liknas en flirt med rasister tar de sats för en mer ”human” migrationspolitik som lösning på Rumänska romers situation.

Alltså.

Självklart ligger lösningen i en mer solidarisk fördelning av resurser över världen. Det är ju ingen kioskvältare. Internationell solidaritet är ju knappast något nytt i Sverige.

När den däremot används för att sätta fina kläder på rasism är det dock äckligt. Det FP och SD behöver förstå är att det inte finns något ”vi och dem”. Det finns bara vi. Det handlar om att ta väl hand om de människor som kommer hit OCH att inte skapa hinder för ekonomisk och social utveckling i de länder varifrån folk kommer.

Idag är vi inget annat än en skadeskjuten sparv på den internationella scenen, vilket gör att vi får fokusera på att bete oss värdigt på hemmaplan och ta väl hand om de som kommer hit.

Kanske åker folk som kom hit tillbaka hem som välutbildade och med ekonomiska resurser att göra något åt situationen i det land de kom ifrån. ELLER så är de med och skapar bättre förutsättningar för att ta hit fler människor till i Sverige. Då har vi på bästa sätt exporterat välstånd till världen.

Så ska vi göra istället för att tro att vi med bistånd eller genom retoriska ordlekar kan skapa bestående förändring i en skadad värld som vi varit med och skapat.

MEN. Det slutar inte där. För om detta är ett sätt att locka väljare från SD, har de valt liiiiite fel strategi.

Det de etablerade partierna eller medierna inte förstår är att folk röstar på SD TROTS att de är rasister. SD upplevs idag som det enda partiet i riksdagen som driver en politik som ligger ”nära folket”. Det är klantigt, det är bråkigt, det är stabbigt – DET ÄR FOLKLIGT.

Samtliga andra partier har ett gäng som framstår som stoppade självälskare som främsta talespersoner. Nu har ju SD lyckats få det de också, men när Jimmie var partiledare höll han sig till att framstå som den bortkomne i klassen. Och om det är något som Svenskar älskar så är det en underdog. Det är således inte rasismen som partierna ska ta efter om de vill fiska röster från SD. Snarare är det ödmjukheten i resonemangen. (om en nu kan kalla rasism för ödmjuk… jaja… men tonen den lyfts fram med).

Lösningen på våra problem, partipolitiska såsom befolkningsdemografiska, är att vi saknar ödmjukhet inför hur folk upplever politiker och sin situation. Det är detta som politiken behöver bli bättre på istället för att bli mer och mer rasistisk. Det hjälper liksom inte att för 476 gången konstatera i scoop-liknande artiklar att ”AHA, NU kan vi bevisa att de är rasister – igen.” För det blir inte bättre än ”nu kommer kylan”… vilket i och för sig kan vara ganska bra…

Så. Mer ödmjukhet och bättre politisk analys tack.

aftonbladet-expressen-nu-kommer-kylan