juni 23, 2012

Bakisstädning i dur

Svart. Vitt. Färg. Svart. Vitt. Färg.

En tumme. Smått vikt inunder hörnet på den refflade bordstrasan. Foten i taktfast dunkande mot marken för att ta spjärn. Kladd som blivit klibb som blivit svårt att ta bort med ens den starkaste av alla handvridningar. Baksidan av handen mot svettlackande panna. Äcklig disktrasa mot näsan. Misstag. Aj. Fast egentligen inte ont, utan bara äckligt.

En blick över axeln mot den snedställda spegeln. Vältränad röv där ryggslutet tidigare höll upp en bit ryggfett. Kanske var det avsaknaden av handtag som gjorde kärleksmöten mindre vanliga nu för tiden. Kanske inte. Kanske var det ett oavbrutet incheckande av samma ryggslut. Som en bekräftelse av att det fanns kvar, som gav mindre tid att titta upp och faktiskt se andra. Eller så kanske obryddheten av närhet var det avgörande. Oavsett. Disktrasa, bordsfläck och ömhetsavsaknad tilltrots. Det var varmt och skönt inombords.

Aj som faaaan. Pissemyra bet till. Fittbajskuk!!

Svart. Vitt. Färg. Svart. Vitt. Färg.