augusti 19, 2015

Att bli ”Nackad” – En berättelse om trollning, Nacka Kommun och väldigt engagerade fans

Morgonen började nog precis som vanligt för de allra flesta av oss. Det var onsdag, halvvägs till helgen, solen lyste ovanför medan minnet av semestern började blekna så smått .

På Nacka kommun öppnade Sam locket till sin PC och tryckte på ON-knappen. Han gick till köket för att ta en kopp kaffe, småprata lite med Gittan och rätta till några post-it-lappar som hamnat fel på kommunkontorets interntavla. Han log över sig själv, sin egen förmåga att existera och att dagen var precis där den alltid var. Helt och hållet förutsägbar.

Gårdagen hade spenderats på allehanda avslag. Han hade slagit rekord. De hade stolt gett honom menande blickar i korridoren på väg mot utgången. Ytterligare en dag i medborgarbegränsningarnas tjänst hade kommit till sin ända och han hade gjort det riktigt bra. Rent utav bäst.

Sam kom tillbaka till sin dator och slog sig ner för att njuta av de sista 5 minuterna Microsoft-intro hans arbetsstation förgyllde dagen med varje morgon.

Pling

Som det var på den här tiden i Sverige, så brukade medborarna höra av sig som mest när kommunen hade stängt sitt kontor för dagen. Även om det var ett ytterst märkligt beteende enligt Sam (de borde ju höra av sig på kontorstid) så var det inte ovanligt att det där låg ett trettiotal mejl från invånarna i hans inbox.

Just den här dagen var det dock något som var annorlunda.

147 olästa mejl.

Pling.

Ett till.

Pling.

Ett till.

Pling.

Ett till.

Alla med rubriken: #rättattdansa

Sam som hade en förkärlek för Talibansk samhällsordning kände med ens att nacknerven spände till. Själv hade han dansat när han var ung. På fritidsgårdens diskotek. Med Maria. Hon hade haft vita Levis 501:or på sig och en parfym som likt ett nervgift slagit ut hans fundamentala kroppsfunktioner. Det hade varit fantastiskt och fruktansvärt på en och samma gång. Sen hånglade hon med Stefan.

Dans hade sedan dess haft en viss plats i de inre dikena av Sams nostalgiska kärna. Konstant förknippat med den olustighetskänsla han känt när han ensam vandrat hem den kvällen i sina blå Crocker och ljusgula Sketchers.

Docklands, Sam läste mejlen som kom in. Knarkklubben från 90-talet som fått någon slags renaissance i takt med att svensk rejvkultur börjat få luft under vingarna. Han hade tagit emot beslutet om avslag med ett förnöjt leende dagen innan. Det var så pass definitivt att han inte ens bemödat sig formulera en kreativare form av ”inga kommentarer”. Han hade kort och gott levererat ett ”avslag”, utan att behöva ta en endaste klunk vatten för att motverka torrmunslätet som annars var så närvarande på grund av kommunens tåliga ventilationssystem.

Det var lunchtid. Sam hade precis öppnat sin matlåda när Gittan med smått stirriga ögon tittade drog lunchrumsdörren åt sidan. Hon hade inte sin sedvanliga kommunkopp med Lipton svans i handen, vilket redan där gav Sam signalen att detta måste vara allvarligt.

Har du sett vad de gör mot oss på Facebook?”, frågade hon med lite lätt darr på rösten.

Sam hade som pressansvarig besökt kommunens sida på Facebook en gång sedan den lanserades för några månader sedan. Den var fin och representabel för de kommuninvånare som just nu bodde i Nacka. Kommunens slogan hade fått en extra tydlig plats i toppen på sidan och kunde för en gångs skull känna sig i framkant.

Sidan kom till efter en inspirationsföreläsning de haft om digital transformation. ”Always on”… ”365 dagar om året, 24/7…”, något case från Volvo Trucks, något från Coca Cola och så ett från Helsingborgs kommun där Internet var på väg att bli fritt.

Det fick bli en sida på Facebook. Det fanns ju inga resurser. Men stolta var de ändå. Nästa SKL-möte kunde de likt gårdagens vandring genom korridoren, få möjligheten att räcka upp handen i luften när det var dags att höra sig för vilka som fanns var på Internet.

Men sedan dess hade han inte riktigt tänkt på sidans existens.

Han tittade djupt i Gittans ögon. ”Jag tar hand om det..

In på Facebook-sidan. 35 minuters analys av läget. Det var många som hörde av sig just nu. Många som hade åsikter. Åsikter som låg väldigt nära de där mejlen som tidigare inkommit till hans inkorg.

Han tänkte snabbt. Han gick till motattack.

11899784_10153683188110730_6250093399363987626_n

BOOM… One man down… 56 to go…

11898767_10153683188100730_8421067370447886326_n

Next one… rattatattataaaa….

11899989_10153566058492264_7327677109104912626_n

Poff!!!

Sam var i eld och lågor. Han nickade fram och tillbaka. Han bytte från P3 till Mix Megapol på radion. Detta behövde rätt typ av soundtrack.

11903626_1632835556988102_1055909342_o

Right back at ya…

11873042_1632836263654698_1867393544_o

Say whooooot!!!

11881395_1632823826989275_874390607_o

RIDÅÅÅ!!!

Sam slog armarna i kors.

Gittaaaan”…, han ropade ut i korridoren.

Gittan tittade in genom dörren.

Mhm… har du sett…”, frågade hon…

Japp, sett och utrett..”, svarade han och lade till en byråkratisk dubbelhaka som bara en riktigt viktig kommunpamp kan samtidigt som han plirade med läpparna…

Solen sken åter på Nacka Kommuns kontor. Sam hade ställt saker och ting tillrätta. Livet kunde gå vidare.

Men självklart var verkligheten inte så enkel

Det du läst fram till nu är en blandning av påhitt och skärmdumpar. Något vi ser ganska mycket av på dagens Internet. Men dagens trollning av Nacka kommun föranleder mig att ta ut svängarna litegrann och försöka mynta begreppet ”att bli nackad”. För det var vad som hände med Nacka Kommuns Facebook-sida idag.

Detta har hänt:

  • Nacka Kommun avslog Docklands ansökan om att få arrangera diskotek på kommunens mark
  • Dockland uppmanade sina otroligt engagerade fans att engagera sig för att få kommunen på bättre tankar
  • I en uppdatering senare kom följande på Docklands Facebook-sida

11891270_921039654619102_5647134023598581252_n

  • Följden blev en hord av människor som på bästa hyss-manér gick in och tryckte ner snittbetyget för Nacka Kommun till bottennivåer. Alla med kommentarer kring kommunens restriktiva hållning till Docklandsarrangermanget
  • Det är nu det riktigt intressanta börjar
  • Någon tar sig nämligen an att skapa en Facebook-profil med exakt samma branding som Nacka Kommun, bestämmer sig för att kalla sig Nacka Kommun och börjar besvara alla ratings som inkommit
  • Det ser således ut som om det är sidan själv som besvarar alla inläggen
  • Bakom spakarna sitter dock inte någon från Nacka Kommun utan ett helt vanlig dödligt troll som bestämt sig för att detta är ett perfekt läge för att skapa ett svenskt exempel av detta
  • Reaktionerna tar inte lång tid och dialogen som följer kan ni se ovan i de få skärmdumpar jag lyckades ta innan personen deletade fejkprofilen och exemplet försvann

Så till min frågeställning – hur ska du undvika att bli ”Nackad”?

Detta väcker en rad frågor.

  1. Vilket ansvar har en kommun att bemöta frågor på Facebook?
  2. Hur ska en kommun reagera om den märker att någon utger sig för att vara dem – alltså… när de blir ”nackade”?
  3. Förstår Svenska kommuner att det som händer offline, får bäring online om historien bara kan engagera? Och om så, vad finns det för beredskap att ta hand om det?

Själv tycker jag frågan är svår. Nu var det ju inte så allvarligt i detta fallet utan mest ett harmlöst prank som redde ut sig tillslut. Jag vet inte om jag som skattebetalare är beredd att betala för att någon ska sitta och vänta på den här typen av reaktioner, samtidigt så känner jag att det finns ett ansvar i att bemöta kommuninvånare via de kanaler och på de tider då medborgare kan och vill kommunicera. Det är svårt. Vad tycker ni?

Hur grupper är organiserade kan ni läsa i min bloggpost om de tre användarbeteendena jag skrev som gästpost hos Joakim Jardenberg för något år sedan.

För att understryka. Det jag inledde den här posten med är satir kring hur det kan gå på Internet ibland. Jag vet inte alls hur Nacka Kommun fungerar men lånade Sams namn i min berättelse. Här kan ni läsa Sams svar på en lite mer sansad version av berättelsen.

Uppdatering: Den riktige Sam svarar på satiren:

Och med ens blir jag lite rosig om kinderna:

(Till historien ska tilläggas att Docklands var ganska sena med sin ansökan till både kommunen och till polismyndigheten. Jag tar inte ställning i frågan men tycker bara att detta var så vansinnigt intressant att jag var tvungen att skriva något om det.)