Tankar från tangentbordet

Jag vet inte hur jag lyckades ta mig upp efter min galna sejour dagen innan. Under min promenad tillbaka till hotellrummet stötte jag på en av många nya polare. Klockan var ju 8.30 på morgonen och han hade tagit en relativt tidigt kväll. Han garvade högt över kommentarer jag lagt vid turneringen när det bara var 27 spelare kvar och vi precis landat i pengarna. Tydligen hade jag lyckats både fria till dealern, Gemma, och kallat mig själv för en primadonna när floor inte ville byta ut vårt spelbord som jag tyckte gungade.

Allt var ju en del i att ha roligt, och han hade haft roligt, jag också.

Ner i sängen och upp klockan 11 för att återvända till registreringen. En turnering återstod på schemat – $500 PLO. Jag hade under de första dagarna studerat PLO cashgame borden och såg hur det slaskades och synades ner med riktigt kassa händer. Inköp i de borden låg dock LÅÅÅÅNGT över min bankrulle och de hade 250k vid bordet under kvällen. Phew… how I would have loved to have a great bankroll… det kommer!

Väl vid registreringen kände jag att magen inte var som den skulle. Förståeligt då jag tror jag hade mellan 15-20 JD&Coke dagen innan vilket borde blivit en sånär 80cl starksprit. Goddag då… nej gonatt… Jag funderade ett tag på om jag verkligen skulle registrera mig alls idag. Kanske ta en dag på stranden istället och chilla. Kanske surfa lite på riktiga vågor. Nej, jag var här för att spela poker och då jag hade plussat bra så kände jag att en 500 buy-in inte var så farlig.

INSTÄLLD. Men vafaaaan. Hur kan det vara inställt när jag precis har bestämt mig för att köra? Det fanns en 200 NLHE turnering kvar att spela på schemat, men den började på en gång. Jag bestämde mig hur som helst att spela den. Satte upp min budget på 3 återinköp, vilket ungefär funkar som en vanlig re-buy men med det tillägget att du får betala registreringsavgiften igen.

Satte mig ner vid mitt bord och kände igen några ansikten. Bland annat tjejen som klonkat damerna med KQ dagen innan. Skönt tänkte jag. Det här blir i alla fall trevligt. Jag körde på och kände att jag kunde läsa precis allt som hände vid bordet. Lite matrix. Jag var NEO. 3 sekunder senare, en felläst hand och ute ur turneringen. Upp med 200 till och in vid ett annat bord. Dealer? Jodå… Gemma!! Och nu fick jag igen ordentligt för mitt sweet talk från dagen innan. Men jag fick kort också och efter bara en liten stund satt jag med en rejäl stack framför mig.

Sen blev det dött. Så många 10 3 off, D7, Kn3, K9 off har jag nog inte fått i rad tidigare… någonsin. Måste suttit och foldat två miljoner händer. Tillslut plockade jag upp ett monster i BB. Aces baby. Killen som sitter på knappen raisar och trots att han såg ut som Las Vegas strippen med alla sina sponsorloggor på kläderna fattar han inte att det är dags att lägga sig när jag re-raisar honom ordentligt. Han går all in och jag synar. Inget drama. Han är ute och jag har fått lite mer att spela med.

Sitter återigen och foldar ner tills det är 4 bord kvar. Får ett par händer och blir synad av sämre shortstackar. En ordentlig bluff lyckas jag med. Som chipleader vid bordet är jag ett riktigt as. Blir höjd av en snubbe och jag frågar varifrån han kommer. ”Venezuela” svarar han. Men sig goddag då. Sydamerikan som liksom den tidigare killen spelar på någon annans bankrulle och som tror att jag spelar som en Svensk (vilket jag gör när det faller mig in..). Den range han sitter på är typ hela leken och han försöker avbryta min totala överkörning av bordet.

Jag re-raisar när jag tittar ner på AKs. Han tänker en stund och tripplar min bet och har just pushat in halva sin stack i potten. Bajskorv tänker jag. Han sitter på en hand. Suck. Det som oroar mig är att han är chiptvåa vid bordet och jag har ingen lust att gå och sitta shortstackad efter hur jag behandlat de andra i nära två timmar. Jag kan lägga den här handen vilken dag i vecka som helst när jag har så mycket framför mig och mörkarna är så låga. Men precis i stunden jag tänker lägga mig, får jag en ingivelse. Killen sitter o kliar sig lite på halsen. Kanske bluffar han. Långsökt, men jag har en känsla av att han i alla fall inte sitter på AA. Då hade han ställt när jag re-raisat honom så kraftigt som jag gjorde.

Jag tar tag i ungefär dubbelt så mycket som han betat ut vilket är ca 2/3-delar av min stack. Deklarerar raise och puttar dem framåt. Luften går ur den stackars killen. Jag sitter ju på AA i hans hjärna. Det tar honom ca 1 minut att komma fram till att ingen skandinav skulle ha så stora bollar (han sa så…) att han fembettade utan att sitta på essen. Jag kände hur det med ens blev trångt i boxershortsen. Han foldar öppet QQ. Jag tänker WOOOOOOW, säger… ”Nice, man, dont think I could have done that myself… very nice indeed” innan jag muckar min hand.

Förutom den handen blir vägen till finalbordet relativt enkel. Jag spelar grymt bra, disciplinerat, och med lite revanschlust från dagen innan. Det tar lång tid. Det oroar mig lite… låt nu inte mitt dåliga tålamot få överhanden. Får ett litet koncentrationsavbräck när det blir för stökigt kring mig. Folk som åkt ur som står och puttas och jag väser ifrån likt ormen i Harry Potter.

Tillslut är det bara två bord kvar. Jag har tappat chipleader rollen men sitter på en average stack efter att jag gjort en dålig syn med AJ mot damer… den skulle jag ha klarat folda. Sedan JJ mot TT som jag åkte in i mot en mini stack. Grind grind fram till pengarna. Bubblan kommer och passerar oerhört fort då tre personer åker på en gång. Hand for hand play är nu över och två händer senare sitter vi på finalbordet. Det känns lite konstigt. Jag har en edge på alla känns det som… förutom nån snubbe som är redaktör på bluffpoker magazine. Han spelar oerhört bra och har en sådan respektingivande tablepresence att jag satt och gulpade i mig och lärde mig allt jag kunde från hur han förde sig.

Självklart åker han ur på en redig otur. Umberto kommer förbi och kladdar på en av medspelarna vid bordet. En silikonbetuttad ryska som ser ut att vara i övre 30-årsåldern. Hon sitter och snackar oavbrutet och vi får reda på att hon minsann känt Umberto i 10 års tid. Hon får låna hans lilla haj och trycker självklart ner den mellan brösten. Jag blir lite irri och blir än mer så när hon trycker lasern i ögonen på mig. Då ryter jag ifrån på bästa Jesper-sätt och lilla ryssen kryper tillbaka in under sitt skin och låter hajen stanna mellan tuttarna. Hon dricker mer och mer vilket är bra. För jo…. hon slog ju ut snubben från Bluff… Hon hittar TT går all in… han hittar AA…. och blir utdragen på turn.

Aj aj aj… mallig ryska vid bordet som pratar om vad hon ska göra när hon vinner och hur mycket bättre pokerspelare hon är. Jag är tillbaka i att fnissa mest. Hon märker att jag inte är imponerad och fokuserar sina ansträngningar på mig. Jag svarar knappt. Hon kallar mig för Harry Potter och the magician och ”mr professor, why you so silent…”. Alla bra metaforer som jag gärna låter henne hålla vid liv vid bordet. Jag kniper käft.

Vi är 5 spelare kvar och turkillen vid bordet åker ut mot ryskan. Hon har nu en MASSIV stack framför sig. Min börjar sina ganska rejält. Sitter som short stack och blindsen är läskigt höga. Jag hittar A2 utg och ställer i hopp om att alla ska folda. Får blixtsyn av stora blind som sitter på AKs. Jag drar ut honom på rivern med en fin liten tvåa. Sen vinner jag ett par potter till innan mina damer slås av AJ från samma kille som jag vann med A2 mot.. Fair enough, tänker jag och bryr mig inte så mycket mer. Jag är tvåa vid bordet.

Brevid mig sitter en extremt illaluktande man från Panama och jag får hålla för näsan för att inte få kväljningar. Han sitter dessutom och käkar sina egna snokråkor, är fet och har flagnande hy. Han dricker rosa drinkar och skriker högt ”VAMANOOOO” eller något liknanade när han och hans kompis vinner potter. Som tur är går han upp mot sin vän och bustar ut honom.

Nu är vi tre kvar. Vi sitter på nästan lika stora stackar och blindsen är galet höga. Jag och mister Panama föreslår en chop där alla får 5k. Ryskan säger nej vilket gör mr Panama riktigt arg. Jag skiter i vilket. Jag vet att jag har bäst tålamot, är mest nykter och har momentum och respekten av de andra. Det går ett par händer, jag bygger och stjäl… sedan förlorar jag en idiothand mot Panama och så var vi tillbaka på lika igen.

Ryskan bustar ut Panama på ett utdrag och sitter nu på ca 2ggr så många chips som jag. Fold fold fold fold All in fold fold all in.. Och så var vi lika. Nu börjar hon se redigt nervös ut. ”Chop.. I didnt want to chop it with the guy before, and I never chop… but with you mr Potter I make an exception..”. Lol.. blindsen är så höga att det inte spelar någon roll att jag har en marginell ledning. Dealen blir att vi delar på pengarna för första och andraplatsen och att jag tilldelas vinsten då jag är chipleader. Vinsten var viktigare någonstans än pengarna då jag nu vet att jag kan slå ett helt fält i en internationell pokerturnering. Nästa gång ska jag bara se till att vinna rätt turnering och inte babyn.

//Jesper