Den humorlösa Feminismen

CrybabyDet är viktigt att vilja vara feminist. Men det är fan inte roligt. Inte om man jämför med andra -ismer där ute. Enkla, betydelselösa ismer. Såsom socialismen och kapitalismen. Som handlar samhällsförvaltning snarare än människovärden. Jag menar… Feminismen måste väl ändå bara vara trumfad av konservatismen i jobbighet. Dvs. de två motpolerna. Den ena försöker bevara normerna, och är jobbig för att den är begränsande. Den andra vill krossa normerna, och är jobbig för att den vill förändra oss. Allt som gör att vi förändras eller begränsas är jobbigt.

Båda inverkar de på rolighetsgraden i våra liv. Det som kommer till oss naturligt behöver köras igenom ett -ism-filter innan det kan appliceras på situationen vi möter. ”Är min instinkt att vara… rätt ur perspektivet rätt sätt att vara..” Till och med gulagkommunismen är enklare. Mer pang på. Mindre undantag. Inget mänskligt att förhålla sig till.

Men bara för att något inte är roligt, så betyder det inte by default att det måste vara humorlöst. Men just nu är feministrörelsen humorlös. Jag ser ironi och satir om korkade män. Folk som skrattar, men helt utan humor. För… för mig är det att befästa den gängse mansrollen som slipper ta ansvar. Mannen som inte hör. Han som kan hugga ner granen och bära hem den, men inte montera och klä den. Typ som blondinskämt. Män som inte förstår sig på. Män som drar ur sig en korkad kommentar, som är sexistisk, för den som vet, att kommentaren är sexistisk, men i all välmening, från den som fällde den.

Han hängs ut, han skrattas åt. Han som tagit första steget och börjat blotta strupen. Han är ett skämt! Men. Det är inte humor. Det är bara elakt. Humor gör att även den som är utsatt skrattar. Eller i alla fall tvingar skratten fast i halsen.

Men stackars lilla utsatta man som har allt annat.. det är pluttinuttsynd om dig…”, kan jag tänka mig några kommentarer blir efter ett sådant stycke text. Och ja. Vi män kanske ska kunna ta lite skit. Men som Tupac sa; ”thugs get lonely too”. Och… om man vill ha till förändring… som är jobbig för alla som utsätts för den… män som kvinnor som den som inte identifierar sig med något av könen… är det en dålig idé att förlöjliga. Oavsett hur mycket magsyra du har att hämnas med. Oavset hur ”rätt” det är och hur gött det känns att klämma tillbaka.

En man som inte längre vill vara sexist, vill inte bli hånad, för att han inte förstår. Han vill bli respekterad för att han bestämt sig. Bestämt sig att det här ojämlika samhället inte är en så värst bra idé. Och sådana män behövs. Många av. Men. Om de män som bestämmer sig för en cross over, får skit på vägen, kan det vara så att fler inte vill börja gå.

Den humorlösa feminismen. Den kan jag vara utan.

 

Politik, Ventilation

About Jesper Åström

Jesper arbetar sedan 1998 med digital kommunikation. Han driver ett stort antal webbplatser inom olika vertikaler. När han inte gör det håller han på med e-postmarknadsföring, system för sociala medier eller är kursansvarig på både Berghs och Hyper Island.