juli 23, 2011

Det finaste

Det finaste, mest varmaste och mest oväntade är när man förstår att man har betytt något. Det är få förunnat att få veta när det inträffat. Att man på ett eller annat sätt haft en del i en människas liv så att den skänker en tanke till en, även om man inte är där, någon gång. Om än bara en gång, så är vetskapen om den gången bland det finaste, mest varmaste och oväntade.

Det är som en prick över ett i. Ganska liten och inte värst anmärkningsvärd, men ack så betydelsefull. Vetskapen om att man för en sekund råkade vara pricken, och att någon sagt till en att ”hey, för ett andetag var du pricken över mitt i…”, det är det finaste, mest varmaste och oväntade man kan vara med om.

Inte många har styrkan som krävs att lägga armen om någon och säga att den är viktig. Vi gör det allt för sällan. Men varje gång jag ser det, inspirerar det mig till att vilja bli bättre. En bättre människa. En sådan som uppmärksammar, berömmer och som delar med sig av kärleken som finns där inuti. Om jag bara en gång kan ge en annan människa känslan av att den fått vara pricken över mina i, ett andetag, en stund, i en tanke, när den inte var där. Då har jag lyckats ge den finaste, mest varmaste och oväntade present man kan ge till en annan människa.

Att vara en god kompis. När det är medgång, motgång eller framgång. När vinden inte riktigt blåser i rätt riktning, och med styrkan att säga nej när vinden står käpprakt i ryggen och skyndar på framtiden för fort.

Mitt liv har på senare tid fyllts med de finaste, mest varmaste och oväntade kompisar jag allt som oftast känner att jag inte förtjänar.

Jag älskar er av hela mitt hjärta.

eller som tupac sagt det…