mars 12, 2012

Det gamla, fast det nya finns

Jag blir ibland tokig när jag möts av företag som fortfarande jobbar i enlighet med det gamla, trots att det nya finns. Och det handlar alltså inte om att de ska ha stora fina sidor på Facebook där de kommunicerar på det allra finaste av fina sätt. Det handlar om när deras tjänster är så ålderdomliga att jag får press-svettningar genom alla mina porer på hela kroppen.

SEB hantering av datautdrag och årsuppgifter

Senast i raden av idiotiska system är det där man ska få ut gamla uppgifter om transaktioner från ditt bankkonto. Självklart tar de ut en avgift för den typen av tjänster, vilket är ok med mig, så det är inte pengar det handlar om, även om det är vansinnigt dyrt med 150 kr för ett pappersark.

Nej det är faktumet att du behöver beställa utdraget via webben. Du kan alltså varken se det på skärmen eller gå in på ett bankkontor och få ett utdrag. Du måste beställa det, och det tar flera dagar innan det kommer hem till dig. WTF!!! Det är 2011, de har datan på skärmen, den finns ju uppenbarligen i något system. GIMMIE!!

Trams trams och åter trams att jag ska tvingas vänta på något som jag i enlighet med all logik inte ska behöva vänta på alls.

Flygbolagens hantering av förlorat gods

För ungefär en vecka sedan förlorade jag min mobiltelefon på en av Norwegians flighter. Jag älskar att flyga med Norwegian och har därför ganska så hög smärttröskel när det kommer till småfel längst med resans gång. I det här fallet blev det dock extra tydligt att även solen har sina fläckar.

Jag hade glömt telefonen i en seat brevid mig. Jag gick ut ur planet, kom på det i rulltrappan, vände om, bara för att inte kunna ta mig ända fram till planet. Faaan… Jag skyndade ner till informationsdisken. De ringde planet. De hade hittat telefonen. Problemet var bara att de inte kunde lämna den till Gatwick. De var tvugna att flyga tillbaka telefonen till citat ”Arlanda i Norge”. Jasså… finns det ett sådant där med… hmmm… Jag fick dessutom rådet att det kanske inte stämde. Av den vänlige medarbetaren på Gatwick fick jag beskedet att jag borde ringa till Gatwicks ”lost and found” nästa dag för att vara säker att den inte lämnats in där.

Suck.

Jag fick spendera två dagar på att försöka hitta var de tagit min mobil. Istället för att lägga upp på webbplatsen hur de gör när de hittar saker på flyget så fanns det ingen mer information än några tråkiga formulär och lite länkar. Istället för att exempelvis ha en mobiltelefon med QR-möjlighet ombord på planet och en sådan kod kopplad till varje säte. Ett foto, en kort beskrivning och ett klick bort. Poff, indexering till webbplatsen med ”claim-möjligheter”, så var jag alltså tvungen att leka detektiv.

Först Gatwick där de inte hade någon möjlighet att hjälpa mig då de ”fick in för många artiklar varje dag” och att de endast skulle höra av sig ”om de hittade min mobil”. Hmm… ok. Låt gå. Jag testade Oslo, Gardemoen, ingen mobil hade inkommit. Fick veta att jag skulle besöka en webbplats där de la upp alla saker. Efter lite letande insåg jag att de bara la upp en bråkdel där. Sen testade jag Arlanda lost and found som tydligen var den plats på jorden dit man ska höra av sig om man tappat något på ett utgående flyg. Bara adressen bagport.se gör att min mage vänder sig ut och in… men det har inte med det här blogginlägget att göra eftersom jag inte ska nätmobba något mer

Så. När ingen visste någonting och när bagport-folket endast hade öppet på telefon mellan 12-16 och jag fått in mina skype-krediter så jag kunnat ringa från datorn… DÅ… när jag var på väg hem så fick jag veta hur det egentligen förhöll sig. I incheckningen på Gatwick möter jag en underbar Norwegian-medarbetare. De flesta av dem är underbara. Som säger: ”Vi flyger alltid tillbaka upphittade artiklar till den flygplats där planet kom ifrån.” Jag tänkte – AHA!! – och – JAG ÄLSKAR DIG – sen tänkte jag – borde de inte bara skriva detta på webbplatsen så att man vet?

Hur som helst. Om man använt sig av modern – gratis – och enkel – teknologi så hade man kunnat underlätta något oerhört för konsumenten. När jag sätter på mig konsumenthatten vill jag att saker ska vara enkla, inte krångliga. När konsumenthatten åker på skiter jag i kampanjer och tävlingspriser. Då vill jag ha det jag vill ha, varken mer eller mindre. Det tar jag med mig i mitt fortsatta arbete!