mars 7, 2013

Ett sånt bra jävla fittluder

Härlig rubrik va? Lite hög ”dum i huvudet faktor” på den… eller? Är det så ni vill att kvinnor ska se på män? Jag menar. Ni grabbar som inte verkar ha koll på hur du tar kontakt med en annan människa. Ja vet. Det var enklare när vi kunde dänga gympapåsen i huvudet på tjejen, men vafan. Du är inte 5 år längre och du har fått din hjärna för att den ska användas.

Så. Varför skriver jag nu på det här sättet? Well jag fick en länk via DM på Facebook från min underbara väninna Diana. Hon hade sett ett klipp på YouTube som jag reagerade lite på. Kanske, som hon säger i videon, för att det var ett gäng 30-åriga, vita män, som utsatte henne för kommentaren ”kolla blatten.. vilken hora”. Men. Jag reagerar nog mest över hur fantastiskt underbart klippet är.

Det kan väl inte finnas någon som missar poängen i denna briljanta film. Förutom jag. Då jag av någon anledning säkert har glömt ett ”inte” någonstans i den här texten vilket får mig att framstå som ett sexistiskt jäkla kräk… på grund av rubriken… Jesper. När ska du lära dig att skriva. Suck.

Så tillbaka till kärnfrågan istället för att hålla någon slags intre dialog i det här öppna forumet som bloggen ger mig tillgång till.

Vad får du säga till en annan människa? Eller snarare. Den kanske mer intressanta frågan. Vad är det som får oss män att tänka den här typen av saker. Jag menar. Det räcker ju liksom inte att vi slutar prata högt om det. Vi måste ju sluta tänka det också. Någonstans i vår encelliga existens måste vi hitta en utväg för den frustration vi känner inför att verkligheten är så fruktansvärt mer komplicerad än porrfilm.

Jag tror personligen problemet ligger i att vi inte får samma skolning i självkritik som kvinnor får under sin uppfostran. Vi lär oss inte ifrågasätta oss själva och därför blir vår frågeställning om vårt eget bejakande av vår egen existens så mycket mer begränsad. Vi frågar inte våra vänner huruvida vi agerade rätt eller fel. Vi förutsätter att det vi gör är såsom det känns. Ilskan och frustrationen är känslor vi fått lära oss att acceptera såsom manliga och därför behöver vi aldrig utröna eller diskutera dess skäl eller härkomst. När frustrationen sedan formuleras i ord, blir de starkaste vi kan få tag på så lätta att uttrycka. Jag menar. Kom igen. När du säger ”hora” till en tjej så menar du inte att hon är eller ser ut som en tjej som tar betalt för sex. Det är snarare det starkaste uttrycket du kan komma på för att blidka de känslor som sprutar in i dig när orden börjar väljas där inne i hjärnan.

Det är ett visst sinnelag som avgör om det blir ordet ”hora” eller meningen ”jag älskar dig så jävla mycket att jag dör”. Sinnelaget avgörs av de detaljer som omgärdar händelseförloppet som leder fram till ordväxlingen. Frustration. All denna frustration över vår egen manlighet vi inte förstår oss på, för att vi inte lärt oss ifrågasätta oss själva.

Och jag vet att jag blir en jävla fittkuk för att jag skriver det här. Kanske till och med en manshatare i dina ögon. Men det är ju dessvärre så att alla reaktioner som nu byggs upp i dig när du läser det här, faktiskt också någonstans visar att det jag skriver är korrekt. Grabbar. Eller… MÄÄÄÄN… vi måste börja prata med varandra. Vi måste lära oss att pysa så att vår frustration inte bildar den typen av tankar som formulerar ord som ”hora” i vårt huvud.

För om allt kommer till kritan, är jag jävligt trött på att höra om den här typen av händelser. Än mer är jag trött på att behöva bearbeta den konstiga mansroll som några av mina biologiska kollegor verkar försöka pränta in som norm hos det motsatta könet. Jag vill inte börja en relation med att behöva förklara att jag inte är en sån där ”snubbe”. Jag vill att utgångspunkten ska vara ömsesidig respekt. Så. Återigen. Grabbar. Eller… MÄÄÄN…

Ifrågasätt er själva.

Våga prata om hur ni känner.

Pys.

Så slipper vi att tjejer ser på oss på det här sättet.