• Background Image

    Hungern

    juli 18, 2013

juli 18, 2013

Hungern

”Det är inte helt ovanligt”, tänkte han där han satt och pillade på något oigenkänneligt framför sig. Han funderade på att han bara satt där. Och kände sig helt jävla vanlig. Han, som aldrig varit mallen för andra, någon man snarare lät ha en hel fyra i tunnelbanan själv. Sådan var han. Men inte längre. Påklistrat leende och mjukrösten. Ärren gick det ju inte att göra något åt. De satt prydligt där som de skulle, som ett hån från en svunnen tid när han minsann var någon att räkna med.

hungern

(Image by Flickr user ”kPluto”, licsenced under CC)

Nu. Som ett bananskal utan banan i. Helt utan håg. Vakna, äta, resa, jobba, äta, jobba, resa, handla, äta, TV, sova. Helt jävla fucking vanligt. Det skavde i honom likt avsaknaden av nikotin. Som en ordentlig rövbränna under en för lång bilfärd. Var hade hungern försvunnit? Känslan att bli störst och starkast i världen? Var han nöjd? Nöjd med att sitta här på Hornsgatans Café Giffi, ett av stans äldre bevarade Caféer, och pilla på något som antingen var smulan från en bulle, men kunde lika gärna vara en icke för avsaknad snorkråka från någons snok.

Han var nästan själv där inne på Caféet. Efter det vanliga besöket på Arbetsförmedlingen vid Globen hade han tagit en promenad in till stan. ”Jag kunde ju alltid bli påkörd av en bil, och det är ju spännande”, tänkte han. Det var som om han förlorat kontrollen över farten framåt och nu bara gick och väntade på att dö. Det här samhället var ju som konstruerat för sådana som honom. Grovt fördömande, härligt belönande för den som sitter still. Alltså. Du kunde som xcon inte få ett jobb, men de betalade gladeligen ut allehanda bidrag till dig så att du inte skulle gå tillbaka i kriminaliteten igen.

Samhällskroppen var sjuk. Medan en direktör som tvättat alla maffians pengar i tio år via sin storbank, knappt fick en smäll på handen, fick han, för sin lilla påse ladd, tre månader för narkotikabrott. ”Världen är bra skev”, tänkte han vidare. Han erinrade sig ett gammalt citat från filmen Cliffhanger…. ”Kill one person, and you are a murdurer. Kill a million, and you are a conqueror.” Han hade gillat det citatet. Han hade använt det många gånger när han stått där framför spegeln och dragit tillbaka hanen. Alltså. Han visste om att han inte var någon duvunge. Men Det kändes ändå någonstans orättvist att han fick tre månader, när de som tjänade alla cashen fick avgångsvederlag.

Kanske var det där han tappade lågan. När han insåg att han ändå var en pajas. På alla fyra, redo att knullas hårt från alla vinklar, av alla. Bossarna, snutarna, plitarna, medierna. Allt medan bankdirektörerna åt finmiddagar som han inte ens hade råd att betala doften av.

Han tittade ner på sina händer igen. De var gråprickiga och håret växte yvigt mellan knogarna och knölarna.

”Livet går vidare”, tänkte han. ”Livet går helt fucking jävla vanligt vidare”.