mars 8, 2013

Könsrabatterade löner – En dag på jobbet för Fredrik och Anders

En dag på regeringskansliet. Hägglund står som vanligt och busar med knapparna i hissen. Björklund tittar skeptiskt på honom på väg upp och skakar på huvudet.

B: Du vet att knapparna kan gå sönder va? Liiite ordning och reda om jag får be.

H: Tihi…

På fjärde våningen sitter Anders i fikarummet och leker arbetare med häftapparaten och skrivbordsunderlägget. Han har lyckats sno med sig några bruna internpostskuvert från senaste LO-träffen som han nu stämplar samtidigt som han tutar som ett lok. En meter där ifrån sitter Fredrik på en alldeles för låg stol. Han har lutat sig tillbaka och håller upp ett papper med rak arm framför sig och låter solljuset tränga igenom det från fönstren som vetter ut mot gatan.

F: Du Anders…

Anders hör inte Fredrik. Han är precis på väg att köra in i den fortfarande ofärdiga tunneln i Hallandsåsen. Tåget går i en rasande fart och är på väg att spåra ur.

A: Wiiieszzzch… schrraaabom….

Fredrik tittar över från sin pappersexercis.

F: ANDERS…. Anders vafaan…

Anders tittar upp från sin registratorstämpel, sin häftapparat och bordsbläck.

A: Men VAAD…

F: Suck. Anders jag har tänkt på en sak. Det här är viktigt.

A: Äh, Fredrik. Schlingman är inte här idag. Vi behöver inte jobba om vi inte vill.

F: Men jag kom på en idé.

A: … En vad?

F: En idé.

A: Jaha. Om vadå.

F: Jo. Det här med valet. Vi ligger ju lite efter ju. Alltså. I de där mätningarna på teve. Vi ligger efter. Du vet, det funkade inte att busta han den där gubben som såg ut som Super Mario. Det räckte liksom inte. Nu har sossarna hittat en ny fyrkant att ställa där. Jag har försökt med ”ledsna hunden minen”, testat ”rak i ryggen och prata med bäbisrösten”…. Inget verkar fungera… så jag tänkte…

A: Men kom till skott…

F: Jo jag tänkte på Gudrun.

A: Schyman?

F: Ja.

Anders får något slags mörkt i blicken samtidigt som han börjar slänga med hästsvansen och pilla på örhänget.

A: Vad är det med henne? Är inte hon kommunalpolitiker numer?

F: Jo… jo det är sant…

A: Så varför ora dig över henne?

F: Nej, inte oroa mig… men jag tänkte på det där med Feminism.

Anders stannar till i sitt ansiktspolerande nervöstrall. Han tittar upp från kakprickarna som han fäst blicken vid för att inte volta med ögonen.

A: Femin…vah?

F: Jo. Feminism. Jag tänkte… att vi kanske skulle göra med feminism såsom vi gjorde med jobbfrågan.

A: …

F: Jo men lyssna här. Tänk såhär. Kvinnor vill ju ha högre lön. När vi var över på LO förra gången så kom vi ju överens med dem om att vi inte skulle höja kvinnolönerna då vi alla kände att det var onödigt den här gången också. Så jag tänkte. Varför kan vi inte använda det precis som vi gjorde med jobbskatteavdraget.

Anders är fortfarande lite illamående efter tanken på Gudrun men ser nu mer intresserad ut än tidigare.

F: Jo. Tänk såhär. Vi sänkte ju skatten på arbete för att det skulle vara ett större incitament att arbeta då. Sedan dess har arbetslösheten bara ökat trots att det kommit ungefär lika många nya jobb som tidigare. Men ingen bryr sig. Poäng oss.

A: Jo, ja vet… det var ju min idé…

F: och Schlingmans…

A: Brrrr….

F: Kom igen… vi behöver honom…

A: Brrr…

F: Men strunt i det nu. Lyssna istället. Kvinnor har ju lägre lön än män. Så. Vi gör det till ett incitament att anställa kvinnor till chefer.

A: Hmm…

F: Jo men tänk såhär. Det är ju lönsamt att göra kvinnor till chefer då de kostar mycket mindre än män…. precis som skattelättnader för att anställa unga är ett incitament som påverkar företagare att anställa unga…

A: Men… vi kan ju inte introducera något som redan finns Fredrik?

F: Varför inte då? Vi döpte ju om hela ”sänka skatter till förmån för de rika” till att handla om att sänka skatter till förmån för oss som jobbar… Det var ju samma, fast med andra ord… det borde ju fungera här också..

Anders sätter handen till hakan. Han funderar. Han tänker så det knakar. Fredrik är tyst. Han vet att hans idé är riktig. Var är Schlingman när han verkligen behövs.

Anders tittar upp. Han ler. Han har det.

F: Meen… sitt inte där och hånle. Säg vad du tänker…

A: Tihi…

F: Men ååååååh….

A: Könssubvention… vi kallar det könssubvention….

F: … men… hur funkar det med Hägglund? Tror du verkligen han skulle kunna säga kön?

A: Skit i Hägglund. Han åker hiss och pratar med gud.

F: hmm… det kan fungera…

A: Ja. Det är klart det kommer göra det…. könssubvention… eller… … …könsrabatt!

F: Könsrabatt… hmm… Feministiskt…. de brukar ju klämma in lite sådana där ord som är lite läskiga att säga när de pratar… hmm… och så rabatt på det… positiv anknytning… mmmm… smakar på det… mmm… smakar på det… mmmm… aaaa…

A: Ja… Som när vi tog Jobben från sossarna…. tar vi könet från feministerna….

F: Jaaa… jaaaa…. jaaaaa…. och så blir vi inte bara Sveriges nya arbetarparti… utan vi snor även över Sveriges alla feminister…

A: Jaaa….

F: Jaaaaaaa…

A: Jaaaaaaaaaa….

Fredrik rätar ut sig och ställer sig upp. Lägger an statsmannaminen och lutar sig in i luften som om han talade i en mikrofon.

F: Könsrabatt! ”Vi Moderater ser att individen ska få större möjligheter att verka fritt på arbetsmarknaden. Idag har vi en löneklyfta mellan män och kvinnor som gör att män får fördelar såsom högre lön och högre tjänster. Detta vill vi ändra på. Därför kommer vi införa ett incitament för att anställa kvinnor i högre chefspositioner. En så kallad könsrabatt.”

Anders har nu lagt sig lite förnöjt i den hårda 70-tals träsoffan som står med sina gröna knotterkuddar i fikarummets ena hörn.

A: Briljant!

F: Briljant!

Så går blott en dag på Regeringskansliet. Schlingman fick efter några dagar tag på förslaget då en av de politiskt sakkunniga fått till uppgift att skriva ut en propositionstext och förfärat jagat ikapp honom då han stått och pratat i sin nya mobil. Ett möte med Fredrik och en uppsmiskning av Anders senare och förslaget var historia. Könsrabatten infördes därför inte i Sverige och vi får fortsätta att leva med löneskillnaden som en orättvisa snarare än ett incitament.

Tänk ett Sverige utan Schlingman. Ett mer jämställt Sverige.