Tankar från tangentbordet

Ångestens krampaktiga klovar slår tag i den trötte arbetaren som ansträngt kämpar sig genom arbetsdagen för att förtjäna sitt levebröd.

Meningen ovan skulle kunna vara tagen ur vilket vänsterideologiskt dokument, eller partiprogram som helst. Så har det sett ut i 100 år snart. En ständig plåga, en kamp, ett hot från någon slags läskig och våldsbejakande borgerlighet. Låt oss kortfattat sammanfatta de senaste 100 årens utveckling. Det har blivit bättre.

Vänsterpolitik har å andra sidan blivit jobbigt. Det har blivit tråkigt. Det har blivit kallt. Det har varit en kamp, en strävan, en fight, en fäktning mot något stort och obehagligt. Eller… så har det nog alltid varit. Och i en nöjesdriven politisk värld, är det jobbigt tråkiga inte längre aktuellt, spännande eller värt att rösta på.

Ja menar… URRRRSCH!! Vem fan vill va socialdemokrat när allt som görs är att beskriva en kamp mellan klasser i toner av Orwell. Vem vill lyssna på Juholt när han rynkar pannan och lägger an gnällrösten. Vem vill följa den som klagar, vem vill lyssna på den som gnäller och vem vill rösta på den som inget nytt säger. Inte jag. Därför har jag bestämt mig för att ge mig in i politiken och förändra det jag tycker är fel. Inte bara i sättet man kommunicerar, utan även i sättet man utvecklar det som ska kommuniceras. Jag tror på demokrati. En öppen sådan. Det är vad jag kommer jobba för.

Jag föddes till, fostrades till och ska nu engagera mig som Socialdemokrat

För mig handlar Socialdemokrati om framgång. Det är en livsstil som gör det bättre för människor. Både idag och imorgon. Vi som lyckligt kallar oss för Socialdemokrater (något jag i några år har skämts för att kalla mig) tar ansvar för att hela samhället ska må bra, så att vi själva får må bra. Det är så långt ifrån kamp som det kan komma. Det kan vara fest. Det kan vara inspiration. Det kan vara skatt. Det kan vara utveckling. Men det är fan inte k(r)amp.

Jag tror att man kan kombinera medborgarlön med friare anställningsformer på arbetsmarknaden. Jag tror att man kan kvotera A-listans styrelser samtidigt som man skiter i att göra detsamma i småföretag. Jag tror att man kan göra det mycket enklare och bättre att skapa företag, utan att sänka arbetsgivaravgiften med en enda krona. Jag tror på statligt ägande i bolag och skattefinansierat riskkapital, samtidigt som jag tror på entreprenörens rätt att få köpa ut staten till ett förutbestämt belopp. Jag anser att migrationsprocessen för nyanlända inte ska ta längre tid än att deklarera och kunna göras via SMS. Jag tror på att ta bort all lagstiftning kring begränsning av forskning och låta akademierna gemensamt sätta de etiska gränserna för vad vi bör veta mer om i framtiden. Men jag tycker samtidigt att staten äger del i eventuella produkter som kommer av forskningsresultaten. Precis lika mycket tror jag på begränsade patent som gör att uppfinnaren alltid har en royalty att hämta i kommersialiseringen av allehanda alster. En salig röra med andra ord… dags att se vad av det som är möjligt!

Allt sådant och många tokigheter därtill tycker jag. Allt på en gång. Allt idag. Men imorgon kan jag ändra mig på stubben om det visar sig att jag har fel. Det är nämligen så att jag tänker fortsätta vara människa, även om jag engagerar mig politiskt. Det handlar nämligen i slutänden väldigt lite om vad jag tycker. Som politiker kommer jag att få representera andras vilja och sätta ord på den viljan när så behövs. Men om någon frågar mig vad jag tycker, då kommer jag alltid att svara. Oavsett om det jag tycker inte står med i ett partiprogram eller inte. Jag kommer alltid vara jag och så måste det också vara inom politiken. Tyckandet måste alltid få vara fritt.

Om den öppna debatten

Och det är därför helt rätt av socialdemokrater att ställa sig upp och öppet säga att de inte håller med Håkan Juholt. Vi har ingen lojalitet mot någon ledare. Vi har däremot lojalitet mot våra ideal, mot våra väljare och mot det samhälle vi har lovat att försöka bygga. Det samhället bygger på fri och öppen debatt. Det samhället bygger på att vara en god medmänniska – att vara snäll. Och det bygger på att ta ansvar för att man lever såsom man lär, och om man inte gör det så tar man konsekvenserna av sitt handlande.

Om Håkan Juholt

Och det är därför en person som Håkan Juholt exempelvis inte kan vara kvar som Socialdemokratisk ledare. I mina ögon finns det ingen ensam ledare för socialdemokratin. Att den rör sig framåt är ett gemensamt ansvar. Det är i det avseendet som Håkan Juholt har misslyckats. Han beter sig nämligen inte som en socialdemokrat när han anser det rätt att staten, tillika du och jag, står för hans sambos hyreskostnader. Han anser att folk ska sluta upp… ”bakom honom” och stötta ideal och handlingar som partiet lovat ställa sig emot.

Därför kan han inte heller vara talesperson för partiet. Han delar nämligen inte idealen som partiet står för. Han representerar inte socialdemokrati. Det är DET som är problemet. Inte att han inte visste.

Och det ÄR INTE samma sak när exempelvis Carl Bildt sitter och beslutar om massaker av barn i Sudan för att få del av mer olja. Carl Bildt är Moderat och det är så deras politik fungerar. Alltså känns det heller inte konstigt. Därför upprör vi oss mindre. Därför kan Carl Bildt sitta kvar, medan Juholt måste gå.

Visst. Som vanligt kan jag ha jättefel i allt, men när jag nu sitter här och funderar… nu när jag ska in och engagera mig på riktigt igen… sådär 19 år efter jag var med och startade min första SSU-klubb i Skogås utanför Stockholm. så kan jag inte göra annat än att fundera högt. Dvs. om jag nu tror på öppenhet och demokrati.

Dags för k(r)ampen att gå över. Dags för en ny tid Socialdemokrati att födas. Inte genom att lida utan genom att le hela vägen in i riksdagshuset.