Lögnen om Arbetslösheten och A-kassan

Jag kan nog ibland uppfattas som lite småborgerlig i mina åsikter. Jag tror på större individuellt ansvar och rätt till egendom. En sak som skiljer mig från många borgerliga personer är att jag inte tror att vi kan sköta oss själva och skita i andra. Jag anser att en person ska ha rätt till dräglig ersättning oavsett om den sökt ett enda jobb den senaste månaden. Om vi skiter i andra, kommer det att slå tillbaka på oss. Dessutom vill inte jag bli skiten på, den dagen/de dagarna jag inte råkar vara produktiv.

Men det handlar främst om min egen säkerhet och välfärd. Folk som är socialt utslagna begår mer brott än de som inte är det. Jag vill inte bli utsatt för brott och ser det som en bra avvägning att betala högre skatt för att finansiera den som inte har möjlighet att få jobb, eller den som helt enkelt inte vill ha jobb.

Så när jag idag satt och jobbade framför teven och såg en dragning av Göran Zetterlund som gick igenom TCOs rapport om A-kassan och Arbetslösheten började en gammal idé att gro i huvudet på mig. Idén om medborgarlön.

Jag tror på en medborgarlön. En klassisk vänsteridé som jag tycker att vi måste börja ta på allvar. Vi har råd. Frågan är om bara viljan finns. Dvs. viljan att ge folk möjligheten att skapa sin egen verklighet och uppnå sina drömmar, utan att behöva oroa sig för mat för dagen eller stoppade strumpor.

A-kassa vs. Arbetslöshet

En av de starkaste argumenten mot medborgarlön är sambandet mellan en hög arbetslöshetsersättning och en hög arbetslöshet. Problemet med det argumentet är bara att det inte alls stämmer. Retoriskt funkar det. ”Har du det för bra ekonomiskt, kommer du söka färre jobb.” Men det saknar helt och hållet grund i verkligheten, forskningen och i statistiken.

Nedan ser ni en graf som visar på nivån i A-kassan ställd mot arbetslösheten. Blå linje är nivå i A-kassan. Röd är arbetslösheten. Om det hade funnits ett positivt samband mellan dem så hade de två graferna följt varandra. Problemet är bara att de inte verkar ha någon korrelation alls. Eller visst. Det kan tyckas vara så att sänkningen av A-kassan som kom i mitten på 90-talet påverkar arbetslösheten positivt. Dvs. att sänkningen medför en sänkning av arbetslösheten. Men för att sambandet mellan A-kassa och arbetslöshet ska gälla så behöver en lägre A-kassa innebära att fler är i arbete än vid en högre A-kassa.

Grafen nedan påvisar klart och tydligt felet i en sådan argumentation.

Utbud av jobb vs. Arbetslöshet

Om man dessutom tar hänsyn till de ”exogena” faktorer (dvs. det som inte finns med i grafen) som rådde under tiden då den röda linjen dyker, så kan man ganska snart slutleda att det med allra största sannolikhet handlar om ett ökat utbud på jobb, snarare än sänkningen i A-kassan som leder till att fler är i arbete. Men även ett sådant antagande – dvs. vänsterns huvudargumentation, är felaktig då utbudet av jobb, i stort sett har varit det samma under den period då skiftningen i arbetslöshetsantalet är som störst 1991-2009.

Definitionen av en arbetslös ändrades först 2005 för att även inkludera de studerande. Detta är alltså inte en förklaring av förändringarna i grafen. Vad påverkar då Arbetslösheten? Well, inget som handlar om utbud eller efterfrågan på arbetskraft ur någon slags makroskopisk synvinkel. Nej. Jag tror det handlar om människors förmåga att hitta meningsfulla arbeten som ger dem glädje och samvaro. Om vi har många sådana arbeten och om matchningsprocessen mellan arbetslös och arbete är effektiv. Då kommer vi att få en ökad sysselsättningsnivå i Sverige. Dvs. låg arbetslöshet. Men för att detta ska vara möjligt måste vi bli bättre på att skapa jobben som folk vill ha.

För att nå dit behöver vi ett utökat entreprenörskap. Vi behöver fler människor som skapar jobb. Fler företagare som kan skapa fler jobb som INTE kostar staten pengar och belastar skattekontot. En lösning för att få fler att våga ta steget till att bli entreprenörer – även om jag inte tror att det är något huvudargument, är att minska risken till ”att ta steget”. Där tror jag att medborgarlön eller en hög ersättning från en arbetslöshetskassa kan vara en bra lösning.

Om utbud och efterfrågan inte fungerar – vad ska vi göra då?

Well. De marknadsmodeller som fått styra samhället de senaste 100 åren (ja, de flest modeller som ligger till grund för modern ekonomisk samhällsbyggnad är typ 50 år gamla, dvs. innan både Internet, färg-tv och hybridbilar) kanske inte fungerar så väl idag. Marknadsmodellen driver fram effektivitet, men den förutsätter också att det inte finns någon vinst på lång sikt. Vinst är ett av de huvudargument som anses gälla för att företag ska vilja nyetablera sig. Jag tror att vi måste hitta en modell för samhällsbyggnad som tillåter långsiktig vinst, men som samtidigt skapar goda förutsättningar för nyetablering. Jag tänker skriva mer om de teorierna senare. Men utgångspunkten för min argumentation är alltid att ge människan reell frihet och minska friktionen mellan idé och skapande kraft.

För om incitamentsmodellen, som ska öka personers vilja att söka jobb och som Moderaterna drivit de senaste åren inte har någon verklighetsanknytning. Om vänsterns syn på utbud av arbeten inte verkar ha någon effekt på sysselsättningsgraden. Då kanske det är dags att testa mellisvägen. Eller en helt ny väg. En väg som jag tror kommer leda till fler jobb. Låt oss för enkelhetens skull kalla den ”egenjobbsvägen”.

🙂

 

Politik

About Jesper Åström

Jesper arbetar sedan 1998 med digital kommunikation. Han driver ett stort antal webbplatser inom olika vertikaler. När han inte gör det håller han på med e-postmarknadsföring, system för sociala medier eller är kursansvarig på både Berghs och Hyper Island.