november 28, 2010

Med så himlans lite mycket

Han följde den stora stenbumlingen med ögonen. Hela vägen från gräsets omfamnande bädd på marken, till den lavabeklädda toppen långt uppe över huvudet. Den kändes så massiv. Så kall, men ändå så fruktansvärt inbjudande. Tänk om han bara skulle putta lite på den. Se om något hände. Sådär litegrann bara.

Med händerna framför sig och efter en flämtande stunds anspänning, satte han handflatorna mot den kallblöta stenen och tryckte ifrån.

Ingenting.

Han tog lite mer sats och med lite ytterligare bestämdhet tryckte han ifrån med höften.

Ingenting.

In med axeln i stenen. Ta spjärn med benen. Tryck tills han blev röd i ansiktet. Ett litet stånk och en uhfh. Stenen gav vika. Men bara så lite att en gråsugga kunde kila ut och ge honom skrämselhicka. Ett sånt äckligt litet kryp. Han följde det med blicken tills det försvann in under en annan sten lite längre bort.

Det var sådär höstkallt och kladdigt i luften som det bara kan vara i en skog mitt i stan. De gamla Puma-dojjorna var genomsura och trots att han hade galonisar på sig hade han vatten ända upp till knäna. Det var som om vätskan kom både inifrån och utifrån där han nu stod och begrundade vad han skapat.

Stenen hade inte flyttat sig mer än ett par centimeter. Men det gjorde inte så mycket i hans värld. Det var ett hål efter den. Ett stort jordbäddat hål där stenen tidigare stått. Eller det var bara ett bananformat hål egentligen, för stenen hade ju inte flyttats helt. Den hade ju bara rört sig en liten bit.

Han log för sig själv. Hade han haft krita och ett papper så hade han försökt kalkera sitt alster. Men pappret hade nog blivit blött då. Det hade nog inte blivit så fint heller. Detta fick förbli en hemlighet mellan honom och skogen. Skogen mitt i stan. En hemlighet mellan honom och lavan som växte på stenen, och som nu satt i flisor på den oranga gallonjackan.

Hungern började sätta sig i magen. En våt prickikorvmacka fanns någonstans nedstoppad i ryggsäcken där borta i gläntan där de andra barnen hade samlats. Han tog en sista titt på hålet som med ett Zlatan-leende log tillbaka mot honom. Nöjd. Nöjd var han.