oktober 11, 2010

På genomresa i Texas

Tar en sekund från mitt hittepåskrivande för att dela lite erfarenheter från min resa i Texas. Det är underbart här och jag får både visuella liksom kulturella intryck den här resan som jag har saknat i vardagen. Min resa började minst sagt skakigt då jag klockan 7.30 på morgonen jag skulle resa upptäckte att jag tappat bort min plånbok.

Kvällen innan hade jag betalat taxin som tog mig fram till dörren hemma. Så att jag hade haft plånboken med mig så långt var det ingen tvekan om. Jag vände upp och ner på min lägenhet. Hittade den inte. Jag måste ha tappat den på väg ut ur taxin. Så kan det gå när man är trött och lite stressad.

Fick hur som helst magisk panik och ringde min mamma för lite stöd. Nu skulle det ju inte bli någon resa då jag varken kunde ta mig till flygplatsen eller till USA utan pengar. Jag tog mig dock samman och sprang ut på gatan. Började springa fram och tillbaka i en rabatt. Därefter gick jag ut i själva vägen. Ögonen följde trotoaren… och så plötsligt… där var den… min zebra-randinga plånbok i bästa kohud!! Jag SKREEEK av lycka så att tokarna inne på S:t Görans sjukhus glodde på mig med avund.

Iväg på tåget med mig. Fram med iPhonen. Några sentimentala meddelanden till människor i min absoluta närhet. Därefter var det bara iväg med mig.

Sista vyn av Stockholm talar för sig själv. Det kändes mer än skönt att lyfta från Arlanda klockan 10.05 och veta att jag inte skulle se det här jävla landet på 12 dagar. Semestern hägrade.

Lika talande som sista Stockholmsbilden var, såg landningen ut i Amsterdam. Det enda problemet var att vi var försenade med ca 35 minuter och den långa väntan i mellanpasskontroll och säkerhetskontroll gjorde att jag nästan missade flyget. Det löste sig dock efter en av de längsta intervjuer jag haft i en säkerhetskontroll. 25 minuter tog den minst. Hade tydligen pratat med någon arabliknande tjej när jag stod i kön vilket hade uppfattats som om vi var vänner som inte ville verka känna varandra. Facismen på flygplatserna är överhängande de här dagarna.

Landningen

Säkerhetskontrollen

Efter mycket om och men kom jag med planet. Det var lite lustigt då flygresan gav mig en försmak av det lite smått speciella tonläget här i Texas. Till vänster framför mig satt en man och pratade om rådjursjakt med någon snubbe han precis gjort bekantskap med. Boken han hade med sig hade titeln ”God, Guns and Rock’n’roll”. Det kan nog sammanfatta en hel del av hur härlig den här delstaten är i sin självbild. En kyrka och en ATM på varje hörn. Gå till ATM och ta ut pengar som du sedan lämnar i kollekten.

Helt klart värt att klicka för att förstora

Ett byte i Memphis där jag åt den i särklass äckligaste kattfisk jag någonsin ätit och en nervös väntan för att få komma med på nästa plan som skulle gå från gaten C4. Liksom att höghus saknar våningen nummer 13 tycker jag man borde ta bort den gaten från flygplatserna såhär i spänningens tider… (försök till dålig humor…)

Min kära gate

Jag var tydligen inte inbokad på flighten men efter lite åskblickar, suckar och en hel del hot om stämningar så fick jag i alla fall plats längst bak i ett propellerplan. Alla som känner mig vet hur mycket jag älskar att flyga propellerplan. Det är fan ta mig det vidrigaste jag vet. Fy fäckel. Hur som helst.

Ett par misslyckade landskapsbilder från skyn senare landade jag så i Lubbock, Texas och kunde le mot min första värd under den här resan.

Början på en härlig semester jag kommer skriva mer om senare.

//Jesper