Tankar från tangentbordet

Unni Drougge, en av Sveriges ”främsta sökmotorexperter”, skrev igår en krönika i Computer Sweden. Jag läste den efter att viss uppståndelse utbröt på Twitter. Jag tänkte inte så mycket mer på saken. Artikeln var inte bara dåligt skriven, hon hade jättefel. Det värsta man kan göra i de situationerna är att bry sig. Men så idag plockar en av Sveriges mest omskrivna sökmotorpersoner Nikke upp artikeln i sin blogg.

Nikke får gärna tycka fel

Vad Nikke tycker om innehållet är inte så viktigt. Han får ju tycka vad han vill. Jag håller inte med Nikke om att bra SEO består i att uteslutande bygga sajt och fylla den med bra innehåll. Det handlar om att ge kunden vad kunden behöver för att ranka bättre i Google, på rätt ord, och i linje med uppställda mål. Om det är länkar, organisationsteori, mer TV-reklam eller pussel att skicka till kunderna som Julklapp, spelar inte mig någon roll. Vad som spelar någon roll är att arbetet ger resultat.

Idag är den mest populära sökmotorn i Sverige Google. Det är dit vi vänder oss för att få råd kring vilka sajter vi ska besöka när vi letar efter något. För mig, liksom för många andra, är Google ett företag, inte en lagstiftande stat. Det innebär att jag inte behöver förhålla mig till de regler som Google sätter upp, jag behöver bara se till så att mina kunders sajter rankar bäst. Jag behöver inte vara Googles vän. Jag behöver bara vara algoritmens vän.

Nikke och Unni verkar inte förstå detta.

Det är kundvalet som är oetiskt

Något annat de inte förstår är att det moraliska i SEO inte ligger i metoderna man använder, utan snarare vilka kunder man väljer. Väljer jag att jobba med sajter som är skit så kommer Googles sökresultat också att bli sämre. Det är upp till mig att – likt Nikke gör – ge mina kunder de råd som behövs för att mina kunder inte bara ska ranka, utan även sälja något på sina sajter. Om det så är att de säljer Playdoo lera eller aktiekurser är för mig, och för Google irrelevant. Vill de sälja något alls behöver de göra ett bra jobb med vad de har på sina sajter. Men det stannar inte där.

SEO handlar om att möta de målsättningar som satts upp för sökmotortrafiken. Målen sätts tillsammans med kunden.

Om målsättningen är fler länkar, eller sista raden resultat. Det är i slutänden upp till kunden.

Tror att Nikke fattar detta. Men det gör definitivt inte Unni. Därför förvånar det mig att han håller med henne.

Finns det skojjare i SEO-branschen

Absolut. Det finns skojjare i alla branscher. Men att man säljer länkar är inget som hör till skojjeri-grejjen att göra. Det funkar nämligen. Oavsett hur bajsig sidan man länkar till är. Det funkar bättre med en bra sida, men det funkar likväl. Om man möter kundens mål, kan man ju knappast kallas skojjare?

Att man tar betalt för att bevara länkarna är inte heller något skamligt. Unni får ju förhoppningsvis betalt för sin krönika i enlighet med hennes avtal. Det spelar ingen roll att jag tycker att den är dynga. Hon gör sitt jobb och skapar uppmärksamhet för CS. Jag vänder mig inte mot detta. Det är dock konstigt att hon väljer att kalla detta för maffiametoder. Att ta betalt för sitt arbete är ju fullt logiskt i min värld. Om kunden inte vill betala för tjänsten längre, så känns det fullt naturligt att den inte heller längre förblir aktiv. Är detta maffiametoder? Knappast va?

Nikke ditt lilla internet-troll

Det är få gånger man ser något skrivet på Svenska Internet kring SEO, utan att man ser Nikkes namn poppa in. Med det som måttstock är Nikke troligtvis den mest inflytelserika personen inom SEO i Sverige. Därför gör det mig helt jävla pissed och förtvivlad när han hoppar på personer som jag anser vara bland de bästa på SEO i Sverige. Att också göra det genom att sjunka till så låg retorisk nivå som Unni, gör mig än mer arg. Magnus och de andra som omnämns är inte några maffiosos. De är duktiga på vad de gör. Även om Magnus också kan vara något av ett Internet-troll så har han om någon bidragit till att kunskapen kring SEO har höjts avsevärt genom sitt bloggande på sokmotorkonsult.se.

Det är lågt och fult att ge sig på honom och de andra med sådana liknelser. Det tror jag någonstans även att Nikke tycker, även om man kan bli lite ivrig i länkbeteshetsens verklighet.

Kunde inte spela turneringen på Krukan ikväll och imorgon är det Omaha/Mörkpoker som gäller vilket gör att jag inte får någon direkt uppvärmning inför FPS i Marocko. Det känns dock inte så farligt, har hittat ett par mentala övningar som jag kan pyssla med om det skulle vara så att tålamodet tryter. Jag ska spela mitt spel. Funkar det så funkar det, men om det inte fungerar så kommer jag iaf att vara nöjd. De senaste månaderna har mit livespel fungerat långt över förväntan. Förutom en mindre förlustkväll på CC har jag plussat alla gånger jag spelat.

Receptet har varit att spela nykter, spela mer spelarna än korten och fundera innan jag agerar. Det kanske låter banalt, men nu har jag en metodik som gör att jag kan känna mig trygg i mitt spel och inte släppa ifrån mig allt för många tells. Jag har varit lite off i några av mina läsningar de senaste två gångerna jag suttit vid cashborden. I synnerhet två av dem. Det handlade dock mer om att jag älskade min hand mer än jag lyssnade till min instinkt och nu har jag kommit på en ”saying” som jag ska upprepa i huvudet på mig själv om jag hamnar i en sådan situation igen.

Och så har jag lärt mig att bluffen ”Jag tror du sitter tomt…”… konstpaus… ”all-in…”… inte funkar när du vet att personen sitter på topp-par och inte är en extremt bra spelare som får konstiga tankar av en sådan kommentar. Hur som helst… ekonomiskt har det gått bra och bara jag sparar och går igenom alla händer jag förlorar så kommer jag alltid att bli bättre.

Det finns två saker jag ser fram emot mer än andra när jag tänker på de kommande dagarna. 1. Jag kommer spela mot en mängd fransmän och 2. jag kommer få spela 24/7 i fyra dagar. Den första brukar gå hur bra som helst då jag oftast kan snacka dem på tilt på fyra-fem sekunder. Fransmän är ett stolt folk som inte tar lätt när man pratar om hur de nära på förlorade Frankrike till Tysken om inte Britterna hade kommit och hjälpt dem. Av någon anledning fungerar den nästan jämt. Ungefär som att förolämpa ”the troops” till en amerikan från södra USA. Hur som helst. Man gör vad man måste, sedan har man tålamod och väntar.

Den andra är lite knepigare att prata om, då det låter som om jag har ett problem. Men tänk såhär… hade jag sagt att jag såg fram emot att fjällvandra 24/7 i 5 dagar så hade ni tänkt – friskt!! Jag tror nämligen att det är samma typ av känsla man får. Att spela poker rensar hjärnan och är en av de enda gångerna jag verkligen slappnar av. Att vandra i fjällen ger mig lite samma känsla. Jag får spendera 10-20 timmar om dagen med att bara sitta tyst och fundera på allt från himmel till jord mellan händerna. Man hinner tänka ganska mycket. Några av mina mest geniala ideer har kläckts när jag suttit och spelat poker. Det är möjligt att jag även skulle fortsätta spela poker om jag förlorade massor på spelet… även om det skulle vara enklare att övertala mig till fjällvandringar…

L8er…

Igår vann jag ytterligare en turnering. Har nu vunnit två, kommit trea i en och 16 i en fjärde av mina 5 senaste turneringar. Det känns som om jag har rulle på något stort här. Vinsten igår innebär att jag bland annat åker till Marocko om två veckor och spelar i PokerStars FPS turnering. Känns riktigt jäkla kul då jag åker med ett stort gäng från Krukan i Stockholm.

Jag vet att det här inte kommer hålla i sig, men jag kör på tills det vänder. Det som har varit bra är att jag endast gått in som dog mot små stackar och då vetat att jag legat efter. Resten av händerna har jag gått in som ledare i minst coin flip eller bättre situationer. Har aldrig behövt riskera min turneringsmedverkan utan kunnat köra på i ett ganska makligt tempo. Bluffat behöver jag ju inte göra utan kör bara när jag ser att ett perfekt läge uppenbarar sig och jag är näst intill säker på att killen eller tjejen foldar.

Turneringen igår var riktigt kul. Jag spelade ut ordentligt i några händer och gjorde i princip bara ett enda misstag under hela turneringen. Som tur var kostade det mig inte så mycket. Thomas som jag slutade heads up mot hade också väldig otur under slutspelet. När vi gick in i heads up spel så täckte jag honom tre mot ett vilket gjorde det ganska enkelt för mig att raisa och re-raisa honom av sina händer. Sista spelet varade bara 6 rundor där jag inte förlorade en enda hand. Sista given gav mig sjuor och Thomas fick A3. Jag synade hans stora mörk, han raisade till 24k (blinds på 4 o 8). Jag re-raisade till 72k och han stoppade in sina resterande 140k.

Var tvungen att tänka lite. Räknade ut mina chanser till åtminstone 20% om han nu skulle sitta med överpar. Jag trodde dock inte att han gjorde det utan satte honom på AK-Q-J-T i vilket fall jag har en coin flipp. Oddsen talade för att jag skulle syna och om jag förlorade så var vi ju bara lika i chips vilket gjorde att jag såg det lite som en frirulle. Jag syna de 90k som återstod.

På floppen kommer något obetydligt kort som jag inte kommer ihåg. Sen kom ett A vilket gjorde att han fick sitt par. Klonk tänkte jag i en hundradels sekund tills dealern dragit ut det sista kortet – en 7a och jag satt med set. Det enda som skulle kunna blåsa mig på segern nu var en runner runner sick sick hand. Mitt set stod och jag kunde andas ut som segrare.

Skönt. Thomas som varit jävligt dryg när vi kommit ner till fyra-fem spelare visade att det bara var en del av hans spel och tackade för en god match. Han är trots sin jobbiga dialekt en riktigt skön kille som jag gärna sitter vid samma bord som igen. Bra om inte annat för att träna sig mot spelare som använder käften lika mycket som korten när de spelar. Typ som jag

Jag vet inte hur jag lyckades ta mig upp efter min galna sejour dagen innan. Under min promenad tillbaka till hotellrummet stötte jag på en av många nya polare. Klockan var ju 8.30 på morgonen och han hade tagit en relativt tidigt kväll. Han garvade högt över kommentarer jag lagt vid turneringen när det bara var 27 spelare kvar och vi precis landat i pengarna. Tydligen hade jag lyckats både fria till dealern, Gemma, och kallat mig själv för en primadonna när floor inte ville byta ut vårt spelbord som jag tyckte gungade.

Allt var ju en del i att ha roligt, och han hade haft roligt, jag också.

Ner i sängen och upp klockan 11 för att återvända till registreringen. En turnering återstod på schemat – $500 PLO. Jag hade under de första dagarna studerat PLO cashgame borden och såg hur det slaskades och synades ner med riktigt kassa händer. Inköp i de borden låg dock LÅÅÅÅNGT över min bankrulle och de hade 250k vid bordet under kvällen. Phew… how I would have loved to have a great bankroll… det kommer!

Väl vid registreringen kände jag att magen inte var som den skulle. Förståeligt då jag tror jag hade mellan 15-20 JD&Coke dagen innan vilket borde blivit en sånär 80cl starksprit. Goddag då… nej gonatt… Jag funderade ett tag på om jag verkligen skulle registrera mig alls idag. Kanske ta en dag på stranden istället och chilla. Kanske surfa lite på riktiga vågor. Nej, jag var här för att spela poker och då jag hade plussat bra så kände jag att en 500 buy-in inte var så farlig.

INSTÄLLD. Men vafaaaan. Hur kan det vara inställt när jag precis har bestämt mig för att köra? Det fanns en 200 NLHE turnering kvar att spela på schemat, men den började på en gång. Jag bestämde mig hur som helst att spela den. Satte upp min budget på 3 återinköp, vilket ungefär funkar som en vanlig re-buy men med det tillägget att du får betala registreringsavgiften igen.

Satte mig ner vid mitt bord och kände igen några ansikten. Bland annat tjejen som klonkat damerna med KQ dagen innan. Skönt tänkte jag. Det här blir i alla fall trevligt. Jag körde på och kände att jag kunde läsa precis allt som hände vid bordet. Lite matrix. Jag var NEO. 3 sekunder senare, en felläst hand och ute ur turneringen. Upp med 200 till och in vid ett annat bord. Dealer? Jodå… Gemma!! Och nu fick jag igen ordentligt för mitt sweet talk från dagen innan. Men jag fick kort också och efter bara en liten stund satt jag med en rejäl stack framför mig.

Sen blev det dött. Så många 10 3 off, D7, Kn3, K9 off har jag nog inte fått i rad tidigare… någonsin. Måste suttit och foldat två miljoner händer. Tillslut plockade jag upp ett monster i BB. Aces baby. Killen som sitter på knappen raisar och trots att han såg ut som Las Vegas strippen med alla sina sponsorloggor på kläderna fattar han inte att det är dags att lägga sig när jag re-raisar honom ordentligt. Han går all in och jag synar. Inget drama. Han är ute och jag har fått lite mer att spela med.

Sitter återigen och foldar ner tills det är 4 bord kvar. Får ett par händer och blir synad av sämre shortstackar. En ordentlig bluff lyckas jag med. Som chipleader vid bordet är jag ett riktigt as. Blir höjd av en snubbe och jag frågar varifrån han kommer. ”Venezuela” svarar han. Men sig goddag då. Sydamerikan som liksom den tidigare killen spelar på någon annans bankrulle och som tror att jag spelar som en Svensk (vilket jag gör när det faller mig in..). Den range han sitter på är typ hela leken och han försöker avbryta min totala överkörning av bordet.

Jag re-raisar när jag tittar ner på AKs. Han tänker en stund och tripplar min bet och har just pushat in halva sin stack i potten. Bajskorv tänker jag. Han sitter på en hand. Suck. Det som oroar mig är att han är chiptvåa vid bordet och jag har ingen lust att gå och sitta shortstackad efter hur jag behandlat de andra i nära två timmar. Jag kan lägga den här handen vilken dag i vecka som helst när jag har så mycket framför mig och mörkarna är så låga. Men precis i stunden jag tänker lägga mig, får jag en ingivelse. Killen sitter o kliar sig lite på halsen. Kanske bluffar han. Långsökt, men jag har en känsla av att han i alla fall inte sitter på AA. Då hade han ställt när jag re-raisat honom så kraftigt som jag gjorde.

Jag tar tag i ungefär dubbelt så mycket som han betat ut vilket är ca 2/3-delar av min stack. Deklarerar raise och puttar dem framåt. Luften går ur den stackars killen. Jag sitter ju på AA i hans hjärna. Det tar honom ca 1 minut att komma fram till att ingen skandinav skulle ha så stora bollar (han sa så…) att han fembettade utan att sitta på essen. Jag kände hur det med ens blev trångt i boxershortsen. Han foldar öppet QQ. Jag tänker WOOOOOOW, säger… ”Nice, man, dont think I could have done that myself… very nice indeed” innan jag muckar min hand.

Förutom den handen blir vägen till finalbordet relativt enkel. Jag spelar grymt bra, disciplinerat, och med lite revanschlust från dagen innan. Det tar lång tid. Det oroar mig lite… låt nu inte mitt dåliga tålamot få överhanden. Får ett litet koncentrationsavbräck när det blir för stökigt kring mig. Folk som åkt ur som står och puttas och jag väser ifrån likt ormen i Harry Potter.

Tillslut är det bara två bord kvar. Jag har tappat chipleader rollen men sitter på en average stack efter att jag gjort en dålig syn med AJ mot damer… den skulle jag ha klarat folda. Sedan JJ mot TT som jag åkte in i mot en mini stack. Grind grind fram till pengarna. Bubblan kommer och passerar oerhört fort då tre personer åker på en gång. Hand for hand play är nu över och två händer senare sitter vi på finalbordet. Det känns lite konstigt. Jag har en edge på alla känns det som… förutom nån snubbe som är redaktör på bluffpoker magazine. Han spelar oerhört bra och har en sådan respektingivande tablepresence att jag satt och gulpade i mig och lärde mig allt jag kunde från hur han förde sig.

Självklart åker han ur på en redig otur. Umberto kommer förbi och kladdar på en av medspelarna vid bordet. En silikonbetuttad ryska som ser ut att vara i övre 30-årsåldern. Hon sitter och snackar oavbrutet och vi får reda på att hon minsann känt Umberto i 10 års tid. Hon får låna hans lilla haj och trycker självklart ner den mellan brösten. Jag blir lite irri och blir än mer så när hon trycker lasern i ögonen på mig. Då ryter jag ifrån på bästa Jesper-sätt och lilla ryssen kryper tillbaka in under sitt skin och låter hajen stanna mellan tuttarna. Hon dricker mer och mer vilket är bra. För jo…. hon slog ju ut snubben från Bluff… Hon hittar TT går all in… han hittar AA…. och blir utdragen på turn.

Aj aj aj… mallig ryska vid bordet som pratar om vad hon ska göra när hon vinner och hur mycket bättre pokerspelare hon är. Jag är tillbaka i att fnissa mest. Hon märker att jag inte är imponerad och fokuserar sina ansträngningar på mig. Jag svarar knappt. Hon kallar mig för Harry Potter och the magician och ”mr professor, why you so silent…”. Alla bra metaforer som jag gärna låter henne hålla vid liv vid bordet. Jag kniper käft.

Vi är 5 spelare kvar och turkillen vid bordet åker ut mot ryskan. Hon har nu en MASSIV stack framför sig. Min börjar sina ganska rejält. Sitter som short stack och blindsen är läskigt höga. Jag hittar A2 utg och ställer i hopp om att alla ska folda. Får blixtsyn av stora blind som sitter på AKs. Jag drar ut honom på rivern med en fin liten tvåa. Sen vinner jag ett par potter till innan mina damer slås av AJ från samma kille som jag vann med A2 mot.. Fair enough, tänker jag och bryr mig inte så mycket mer. Jag är tvåa vid bordet.

Brevid mig sitter en extremt illaluktande man från Panama och jag får hålla för näsan för att inte få kväljningar. Han sitter dessutom och käkar sina egna snokråkor, är fet och har flagnande hy. Han dricker rosa drinkar och skriker högt ”VAMANOOOO” eller något liknanade när han och hans kompis vinner potter. Som tur är går han upp mot sin vän och bustar ut honom.

Nu är vi tre kvar. Vi sitter på nästan lika stora stackar och blindsen är galet höga. Jag och mister Panama föreslår en chop där alla får 5k. Ryskan säger nej vilket gör mr Panama riktigt arg. Jag skiter i vilket. Jag vet att jag har bäst tålamot, är mest nykter och har momentum och respekten av de andra. Det går ett par händer, jag bygger och stjäl… sedan förlorar jag en idiothand mot Panama och så var vi tillbaka på lika igen.

Ryskan bustar ut Panama på ett utdrag och sitter nu på ca 2ggr så många chips som jag. Fold fold fold fold All in fold fold all in.. Och så var vi lika. Nu börjar hon se redigt nervös ut. ”Chop.. I didnt want to chop it with the guy before, and I never chop… but with you mr Potter I make an exception..”. Lol.. blindsen är så höga att det inte spelar någon roll att jag har en marginell ledning. Dealen blir att vi delar på pengarna för första och andraplatsen och att jag tilldelas vinsten då jag är chipleader. Vinsten var viktigare någonstans än pengarna då jag nu vet att jag kan slå ett helt fält i en internationell pokerturnering. Nästa gång ska jag bara se till att vinna rätt turnering och inte babyn.

//Jesper

Jag spelade poker till klockan halv nio på morgonen. Jag hade gått in i Second chance eventet i tron om att jag skulle få en dags underhållning så jag började hälla i mig ganska så friskt med Jack Daniels nästan på en gång jag satte mig vid bordet. Trots detta spelade jag mycket bra. Fick en kille att folda sina kungar och en annan att folda damer. Detta trots att den enda handen jag visat var en 6-4 suited. Allt hände dessutom inom en väldigt kort tidsrymd. Jag fortsatte lira och satt tillslut med ca 40k framför mig. Startstacken låg på 10k och mörkarna låg vid det här laget på måttliga 4-600 med en 100 i ante.

Fortsatte att spela och hade i takt med att jag hällde i mig mer sprit blivit mer och mer social vid bordet. Vanligtvis brukar jag ju inte prata när jag spelar, men mitt bord var så jävla roligt att det var lika mycket glädje som spel. Vet inte hur många rundor som gick, men det verkade som om vi bara satt och foldade och skickade små potter fram och tillbaka till varandra. Så började mörkarna att växa och även jag började känna av att jag var tvungen att göra något. Tittar ner och hittar pocket tior. Najs. Som bullets för mig då jag mest stirrat blint på J3 off. En kille med ganska short stack ställer och jag synar. Han visar AK och inget märkvärdigt kommer på flop, turn eller river. Yey. Nu har jag ca 52k på handen med ca 2 millioner chips i spel.

Vare sig blinds eller motsånd kändes vid det här laget för svårt. Däremot satte sig en snubbe vid bordet. Han pyser i hela kroppen att han tror han har stora kulor i brallan. En sån där snubbe som man liksom vill se ska misslyckats men som hade haft det väldigt bra fram till nu. Det blir paus och jag går fram och pratar lite med honom för att få lite mer information om varifrån han kommer och om han spelar egna pengar. Det gör han. YES!! Han verkar också vara en ESPN amerikan som tror att alla händer är som finalhanden i world series.

Vi kommer tillbaka till bordet och jag ser hur han stelnar en liten aning när han tittar på sin hand. Nu har han träffat något stort tänker jag. Han limpar, jag tittar ner och hittar någon härlig hand såsom 3-6. Min tankegång i det här läget är att om han sitter på essen så kommer jag få förlita mig på chansen och att jag träffar färg eller något absurdt drag. Om jag drar ut honom kommer han att vara rejält shortstackad och kommer dumpa resten i nästa hand och jag blir av med honom från bordet. Vinner han handen så är jag ute ur turneringen. Men att få göra detta mot den här snubben är liksom bara så jävla värt det.

Huvudstrategin är att han sitter med JJ, QQ, KK eller AA. Möjligtvis AKs också, men det tror jag inte. Jag ska hur som helst försöka bluffa av honom handen om han sitter på någon av de första händerna. Sen ska jag visa honom min bluff och få honom att tilta rejält. Turen kommer till mig och jag raisar. Storyn håller för de andra på bordet som foldar. Han slår om, som väntat varvid jag vänder mig mot honom och säger något i stil med.

”How much are you playing sir…”

Jag får exakt det svar jag i mina våtaste drömmar kunnat drömma om. Jag får ett par vidgade ögon och en haka som faller med lite darr på läppen. Hade killen suttit på essen hade han inte velat svara mig.

”I have ehhrrm….”

Innan han hunnit svara säger jag… ”You have approximately 40k right… you cover me… thats all I need to know…”.

Killen ser ut som om han ska bajsa ner sig. Jag håller också på att bajja ner mig. Det är inte många gånger man får ett så perfekt jävla läge att bluffa någon av sin hand. Genom att ställa frågan om hans stackstorlek så vet han att jag vet att jag riskerar att åka ur turneringen. Hans bet var typ 15k och min var på typ 5k. Han vet om att jag mycket väl kan lägga AKs i det här läget av turneringen och att jag inte har någon panik alls som gör att jag ställer med en dålig hand.

Jag gör Phil Ivey stirret lite snett ner i bordet. Sen säger jag med lite frånvarande och halvgapande mun. ”Im all in…”. Kill blir högröd i ansiktet och är nära på att få mig att brista ut i asgarv. Jag vet att han ALDRIG kommer syna min hand om jag nu bara sitter still och inte gör någonting. Det enda som skulle få honom att syna är om jag börjar stolthetssnacka med honom nu. Men det finns all tid i världen att göra det efter handen och sätta honom på en ordentlig tilt så jag håller käft och väntar.

”Nice speach… nice little fucking speach there… you got the aces… nice little fucking speach and you got the aces… thats just perfect…” Säger han. Helt tokig har han gått och blivit… han frustar ut orden och liksom vobblar där han sitter. Han vet att han är rökt lika mycket som jag. Men det tar emot honom att folda.. han är tillräckligt bra att göra det. Det såg jag till att ta reda på i förhand. Men han snackade en jävla massa bad beats i pausen vilket gör att jag vet att han också är en sån där pokerspelare som inte kan gå vidare. Han har varit med om det här förut och då han spelar egna pengar och verkar ha sina bollar och stolthet med i tävlingen så bara måste han folda. Trots att det tar honom nåt in i helvete emot att göra det, och särskilt mot mig som suttit och sjungit, skojjat med dealers och kramat om folk som åkt ut.

Han foldar.

Av någon anledning väljer jag att inte visa bluffen. Jag tänker på saken, men det är risk för stryk känner jag. Killen har inte alla spakarna på rätt plats och jag har ingen lust att åka. Jag har all tid att sätta honom på tilt ändå. Han har ju ca 25k som jag vill plocka ut och då kan han ju inte bli diskad från turneringen för att ha gett mig en smocka.

Det går två eller tre händer och jag har snackat högt med killen som sitter mitt emot mig vid bordet om någon gång när jag bluffade någon att lägga par i damer. Receptet fungerar utmärkt. Nu sitter han och kokar över igen i förvirring kring om jag bluffade honom också. Det är bara en tidsfråga innan han kommer åka. Otur att det inte blev jag som skickar hem honom. Det händer under två händer i rad. Jag har ju ett mission att få bort honom från bordet. En tjej som jag sedan blir polare med, går all in till höger om honom, han ställer och visar damer.

Hon visar KQs och jag suckar lite lätt. Men på något sätt känns det som om det inte är arga killens dag. Så jag säger högt och tydligt ”Here comes the king on the flop…”. Och så mycket riktigt kommer kungajävlen där och klonkar till det sådär riktigt AA mot 72-mässigt.

Det som händer härnäst är som taget ur en ESPN-sekvens om ”evil players”… Istället för att trash prata sin otur går han nu loss på mig ordentligt. Jag är övertygad om att jag kommer få spö och börjar förbereda mig mentalt för att ta stryk. Har för många chips för att slå tillbaka och åka ur turneringen den vägen. Killen sitter och ”fuck you this… mother fucker you should shut up during a hand…. donkey motherfucker…”.

Jag lutar mig tillbaka, kastar upp händerna i luften och ser alldeles hjälplös ut…”Dealer come on… how much am I supposed to take from him… can you call the floor over, this is just unacceptable behavior…”. Dealern som är Uwe, min Österikiske krigare jag tidigare kallat för Tysk, är en erfaren uggla och har 100% koll på vad det är jag håller på med och bara skrattar och skakar på huvudet.

En hand senare är han ute.

Så, tillbaka till historien om turneringens resultat. Jag fortsätter dricka Jack Daniels och mitt alterego Milton har helt och hållet tagit över. Jag är chipleader vid mitt bord och sitter och snor blinds. Träffar en stor hand som jag inte kan komma ihåg vad det var och skickar hem en kille. Helt plötsligt sitter jag med 10 timmars spel i ryggen och 250k framför mig.

Här var jag chipleader

Jag är chipleader med marginal. Det är bara 20 spelare kvar och jag har redan cashat. I vilken annan situation som helst hade jag nu slagit av på takten, spelat premiumhänder fram till finalbordet och därifrån spelat aggressivt då alla tror jag blivit tajt. MEN… icke!! Jag är nämligen ASplakat vid det här läget. Så till den milda grad att medspelare och dealers skrattar lika mycket åt mig som med mig. Jag skojjar och folk skrattar. Det var inte igår det hände senast. Men sitter man runt ett bord med mattenördar så går det att skojja på ett lite annorlunda sätt.

Avgörandet har jag fått beskrivet för mig då jag inte har mer än ett vagt minne av att jag tittar ner på A3 off och hör mig själv säga all in. Vi är 16 spelare kvar och jag par precis blivit flyttad till ett bord med okända ansikten. Antingen för att jag är för full för att komma ihåg dem eller för att jag inte spelat mot dem tidigare. Jävla idiot-move. Självklart synar ryssen vid bordet som sitter på andra stacken storleksmässigt. Ingen utdragning. Jag sitter helt plötsligt med en babystack framför mig… tja.. det är 10 stycken lila 5k chips.

Jag går all in nästa hand. Bye bye och 2000 dollar mer på fickan. Men… om jag bara spelat … och inte fyllat ner mig… så VET jag att jag vunnit. Men det kan jag ju säga hur mycket jag vill. Kul som attan var dig och jag kände mig lite som en superstar när jag gick och satte mig vid cashborden (oh yes… jag spelade cashgame till 8.30… dvs. typ 7 timmar till… och gick ca 1000 minus…. vilket gjorde att jag slutade upp 1000 för dan).

Jag får vara nöjd även om jag grämer mig över att jag drack så mycket sprit. Men det var inte jag som fyllde på… de kom med nya hela tiden… och all inclusive här betyder ju att det inte kostar… jävla pucko ja e… men ändå så fruktansvärt underbart att känna!

Nu skriver jag om den här dagen lite sent… då det hänt mycket sedan dess… men det ska jag berätta om i nästa bloggpost

Det blev ingen vinst för mig i årets upplaga av Punta Cana poker classic. Jag kan väl inte säga att jag hade en chans då jag kände att jag spelade på topp men ändå åkte på en Skotte med ett träffat flush drag. Handen jag åkte ut på blev sedan mest en kicker-formalitet. Jag hade inte spelat mina händer annorlunda någon dag i veckan.

Jag började bra, upp till 25K och kände att det inte spelade någon som helst roll att bordet var fullt av personer som inte spelade sina egna pengar. Så många loggor och kända ansikten blir svårt att hitta om jag inte åker tillbaka igen. Jag började leka bully, något som inte riktigt passar sig med 9 hajar i vattnet runt en. Jag blev mer som ett agn som de andra bara satt och väntade på. Så plask, Jesper raisar knappen till tre gånger stora blind, en kille slår om till 1800, jag tror han sitter tomt (något som är dumt att tro när någon som inte spelat en hand börjar re-raisa dig). Jag tripplar till 6500 och han ställer… Jesper måste folda sin härliga 67 off nöt.

Sedan går det många händer och det blir paus. Jag ligger någonstans nere vid 13,5k vid det här laget men intalar mig själv att det inte gör något. Jag ska fan ta mig vara bully ändå. Killen som sitter till vänster om mig har haft döröta och sitter på nära 60k efter att ha dragit ut en 2-outare och sedan träffat en hålstege på samma kort som den tajtaste killen vid bordet träffade tvåpar på. Han e från Honduras och tror att det är hans turnering. Jesper tror något annat…. schadisch, schadisch… jag spankar upp honom ganska rejält i tre händer i rad genom att check-raisa honom. De andra är bara bisittare och vi gör det till lite av en personlig heads uppare.

Nu sitter jag med 32k på handen. Hade jag vetat hur bra det var vid det läget hade jag nog slagit av på takten. Men så sitter jag ju där på lilla blind och knappen höjer. I handen ser jag min lilla favvo 67s vilket jag självklart trebettar honom med. Vi hade en snubbe. Skotten. Som hade limpat någonstans i 4 position. Till min förvåning synar han min re-raise på 3500 (han stoppar in 3200). Killen till höger om mig på knappen suckar djupt och foldar.

I min allra vildaste fantasi kan jag föreställa mig att Skotten sitter på ett mellanpar, AK off eller möjligtvis A-rags… Han har bluffat och tidigare och verkar vilja ta över min plats som dominator av bordet. Floppen kommer K-4.5. Kungen och Femman är hjärter. Fyran är klöver (svart iaf). BINGO tänker jag. Här sitter jag och re-raisar med typ ingenting och så träffar jag både stegdrag och färgdrag. Sitter han med överparet har jag ändå en hel drös med outs. Jag bestämmer mig för att checka. Killen betar ut en läskig 6500 I en pott på ca 9k. Stinker topp par och träff på AK.

Jag ställer frågan om hur mycket han spelar med och får svaret 20k. Jag tänker lite snabbt att han just nu betat ca 1/3 av sin stack. Fegis och definitivt foldbart. Så. Eftersom jag täcker honom med nästan 12k tar jag sats och ställer. Utan att tänka synar han och har nötflushdraget. Bajsmacka tänker jag. Visst. På Turn kommer färgen och rivernt blir obetydlig. Visar sig att han hade ca 24k vilket gör att jag sitter med ca 8k kvar på bordet.

Det går några händer och spelet dör. Oövervinneliga jag bestämmer mig återigen för att ta kommandot. Hittar en KQs i hjärter och raisie daisy… Får ett omslag av Mr Honduras till vänster men bestämmer mig ganska fort för att ställa. Han synar och visar AJ. Knekten kommer på river men jag mår bra ändå. Möjligtvis skulle jag haft lite mer tålamod… men damn… jag har liksom inte det så jag är nöjd ändå!

Därefter gick jag tillbaka till cashborden och spelade tillbaka det jag förlorade under gårdagen. Allt som allt en riktigt bra dag då jag såg till att plussa rejält på 2-5 borden. Åkte på en riktigt dank som sista hand vilket tog ned dagsplusset till mer måttliga 1200 men det funkar det också.

Tjo och tjim!

Det började igår. Min första Punta Cana Poker Classic. För hur det än går i turneringen de kommande 3 dagarna så kommer detta bli ett återkommande event för mig. Lite smått kaotiskt när jag kom hit. Kontrasterna mellan fattig och rik här på Dominikanska republiken är enorma. Jag var på väg ut i bumble fu+k med människor som man kanske inte vill hänga med varje dag. Tillslut tog jag dock mod till mig och avvisade deras försök att dra med mig till intetland.

Nu sitter jag här på mitt helt galna hotellrum och väntar på dagens spel. Igår kväll satt jag på 2-5 borden och räknade värde. Jag backade ganska ordentligt då jag gick på en ordentlig utdragning, men jag var enormt mycket plus innan dess och bara jag håller mig till mitt spel över de närmaste dagarna så kommer jag att lämna Punta Cana med ett stort plus på fickan. (Floppade triss, åkte på runner runner flushen).

Mitt i mitt hotellrum står det en jacuzzi. Det är 24 timmars room service som ingår i paketet… och då ÄR det verkligen 24 timmars room service… på ALLT man kan tänka sig. Det är kanske inte helt lätt med min brokiga spanska att få dem å fatta att jag inte vill ha friterade saker panerade i mjöl, men jag börjar hajja vad jag ska säga. Det är pizzaspråk som gäller. Plus och minus istället för utan och extra. Får tacka Mona för att hon en gång introducerade mig till den fantastiska lösningen.

Ska du åka till Punta Cana någon gång så är det viktigt att ha med dig amerikanska dollar. Den lokala valutan är lite jobbig då de mest garvar när de ser en utlänning plocka fram den. Det kostar dig 10 dollar att komma in i landet och de pengarna behöver du ha på fickan för att köpa ett immigration card. Ett sådant köper du när du går genom tullen. Utöver det var det nog den slappaste tullgenomgången jag gjort någonsin. Jag hade till och med kladdat på min immigrationsblankett. Vet inte om han ens kollade på den.

Nu ska jag ta en promenad och jobba lite med en kär kund jag har. Sen blir det dags för turnering!

//Jesper

Jag ar en av de personer som finns med i Ledarnas kampanj. YES!!!

Dags att chilla lite. Sa farligt ar det inte. Fick ett forlatmejl fran Nikki. Som konspiratoriker och alskare av bra kommunikation trodde jag att det ingick som en del i lanseringskampanjen. SMART tankte jag. Gott att de lanserar en printkampanj som ingen ser och sedan ber om forlatelse for att fa folk att uppmarksamma den. Sen fattar jag att de verkligen var ledsna for att de tagit med mig och ett gang andra i kampanjen.

Skit samma sager jag. (har inga svenska vokaler pa det har tangentbordet… )

Kul ide fran Gyro. Skit i alla haters. Killen i Vallentuna som har samma namn som jag blev sakert glad han ocksa efter ett helt liv av att ha sitt namn sist pa klasslistan. Har stod vi liksom mitt i. Glad.

Drastiskt att dra tillbaka kampanjen, men jag fattar paniken. Nagon kommer fa sparken for att den smog in den har smarta lilla grejjen i kampanjen. Skriv det i CV:t, ta at dig aran och kom ut och sag att det var du! Dig hade iaf jag anstallt

//Jesper

Tänk om det fanns ett sätt att alltid uttrycka sig på när man möter det sista. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Så många olika känslor som finns inom mig just nu. Sista dagen såhär i vad som verkar vara det som var mitt. Går ett steg i stan och känner att jag äger den här staden. Det här är min stad. Så fuck you om du vill ta min stad ifrån mig för jag kommer alltid vara kung över den här staden.

Våga, jag säger bara våga. Våga ta min stad ifrån mig. I hjärtat finns min stad. Den som jag önskar fanns där när jag slår mig till ro och tänker på hur staden borde vara. En ärofylld stad. En stad där hjärtat får härja. En stad där allt som finns är till för att finnas och inte bara synas.

Kanske är det tanken om att det är den vackraste staden i världen. Kanske är det vad som gör staden till så ful i själen. Den vet om att den är vacker, så den har inte lärt sig vara vacker, på riktigt. Den bara står där. Men vet inte vad den ska prata om, så den väljer att dissa, väljer att inte dela, väljer att slå ifrån sig och väljer att febrigt ställa sig själv som martyr i hörnet av världen. Staden där alla ser dig men inte bryr sig. Staden som jag äger. Staden som är min men som jag inte vill kännas vid. Sista dagen i den staden. Där jag är. Just nu.

Jag säger fuck you stan för att du svek mig. För att du bara visade mig din fula sida, trots att du var så fruktansvärt vacker när du var tyst. När jag bara gick där och beskådade dig i all min ensamhet. Du skulle inte ha låtit, för när du lät så började jag mer och mer att tycka illa om dig. Du har aldrig lärt dig att beté dig. Du tror att du är bland stjärnorna även om du inte ens har gjort det minsta för att ens synas. Att vara snygg tar dig bara så långt. Vi som bor här och inte är en del av dig, vi som bemästrar dig, vi kommer också att lämna dig. För du har bara det du ser ut. Det kan vi fotografera, kopiera och ta med oss. När vi lämnar dig.

Så fuck you Stockholm. Jag har dig i min ficka när jag behöver dig, och du kommer vänta tills jag kommer tillbaka. Du behöver mig mer än vad jag behöver dig. Gatans änglar, betongens viskningar, asfaltens droppar, elskåpens klotter, järnvägens visslingar, tunnlarnas mullrande, vattnets strömmar, skärgårdens vägval, förortens blickar, himlens suckar, slottets tunga skugga… jag kommer tillbaka.

Fredrik Reinfeldt och övriga ministrar i Alliansregeringen har gjort allt i sin kraft för att sätta fokus på jobben. De vill driva ekonomisk tillväxt genom att öka antalet pengar vi handlar saker för genom att sänka skatten. Fair enough, jag gillar också jobbskatteavdragen. De har gett mig mer pengar att leva för, och staten verkar ju klara sig bra ändå, så det borde ju inte vara något felaktigt i deras handlande. Dvs. ur ett känslomässigt perspektiv.

Ur ett teoretiskt perspektiv finns det dock flera olika saker som inte hänger ihop i deras resonemang. Anders Borg kan måhända framstå som en relativt sympatisk person med sina örhängen och hästsvans, men det verkar inte som om han har alla käppar på plats när det kommer till att få till tillväxt genom skattesänkningar. Det förutsätter nämligen att folk har jobb, eller i alla fall att det finns många jobb för folk att söka. Och med en jobbmarknad som är lika slö som penisen på en impotent, leder skattesänkningarna bara till ökat sparande eller inflation. Vad Sverige behöver är en rejäl dos av viagra. Vi behöver tänka nytt och vi behöver bli pragmatiska.

Att ge mer pengar till de som redan har

Såhär funkar Borgs politik idag. Om man sänker skatten för de som jobbar får de mer pengar att handla för. Det innebär enligt teorin att de är villiga att betala mer för samma vara än tidigare. Dvs. De bryr sig inte om koppen kaffe kostar 27 kr istället för 25 kr för de har ju ändå fått 250 kr mer att handla för.

Detta fattar ju handlaren, så den höjer sitt pris till 27 kr istället för 25 kr. Detta kallas för inflation. Dvs. att vi producerar lika mycket saker, fast till ett dyrare pris. Det leder inte till att fler får jobb, då man inte behöver producera mer för att tjäna mer pengar. Möjligtvis höjer det lönen för arbetaren, men i de allra flesta fall kan företagaren istället öka sin vinst.

Ökade vinster innebär ökat sparande i ekonomin vilket, enligt Borg och andra som tillhör deras ekonomiska skola, är en bra sak.

Att sätta fler i arbete, öka utbudet av jobb

Alternativet till detta är att staten använder sina pengar till att försätta fler personer i anställning. Det finns egentligen tre sätt för dem att göra det. 1. Genom att öka antalet personer som är anställda av staten, eller 2. Genom att göra investeringar i infrastruktur och köpa detta i privata bolag eller 3. Genom att öka investeringarna i nya företag genom att exempelvis ge mer pengar till Industrifonden.

Om man sätter fler personer i jobb, men till samma löneläge som tidigare kommer inte inflationen att dra iväg. Folk har nämligen inte fått mer pengar i plånboken och är därför inte beredda att betala mer för samma sak. Däremot kommer fler personer att efterfråga samma sak. I en ekonomi där det hade funnits brist på produkter, såsom i gamla Sverige, så hade det lett till att priset ökat och att inflationen därför gått upp. I det Sverige vi lever i idag, så har vi överskott i de flesta produktområden, eller möjligheten att skala produktionen (producera mer eller mindre) väldigt långt beroende på efterfrågan, vilket gör att priset inte påverkas av en ökad efterfrågan.

Visst, den första färskpotatisen kommer fortfarande vara svindyr, och hummer kommer troligtvis vara en brisvara, men de allra flesta varorna finns i överskott vilket gör att det allmänna prisläget, det som påverkar oss gemensamt, inte kommer att påverkas genom att vi sätter fler personer i arbete.

Däremot kommer det att konsumeras mer saker, vilket på lite sikt innebär att den som producerar kommer behöva anställa fler människor, vilket i sin tur innebär tillväxt.

Hur gör man då för att sätta fler i arbete

Att öka antalet statligt anställda personer är en väldigt dålig metod då den medför att staten måste fortsätta att göda ekonomin. Staten kan således inte minska sina utgifter utan att påverka ekonomin negativt. Dvs. Anställer de 100 personer som kostar ca 25 000 000 per år kommer det påverka ekonomin om de tar bort de tjänsterna.

Om de investerar i infrastruktur så är den effekten också temporär. Det innebär bara att mer pengar kommer in i ekonomin och att den stimuleras så länge som antalet arbetare är sysselsatta med att bygga vägen, järnvägen eller bron som staten beslutat att investera i. Varför det här anses vara en bra metod är för att det faktiskt går att använda den typen av investeringar för att förbättra handelsmöjligheterna för andra företag och verksamheter så att de på ett smidigare sätt kan köpa och sälja saker. Det är förståeligt att om man bygger en ny järnväg, så kan fler tåg gå, vilket gör att utrymmet för att köra fler transporter ökar, vilket leder till att folk får möjligheten att producera och sälja mer. Därav en bra investering, på lång sikt, men den förutsätter också att företagen som köper och säljer produkter har möjligheten att utöka sin produktion, eller om fler företag skapas som också vill använda samma transportvägar för att skeppa sina varor och tjänster (typ internettjänster behöver infrastruktur såsom master och bredband… samma princip).

Den vägen jag förordar är den tredje vägen. Dvs. att staten faktiskt ska ge sig an att stimulera skapandet av fler jobb. Det gör det bäst enligt mig genom att ge företag stöd i tidiga lägen. Dvs. när företagen ännu inte tjänar tillräckligt med pengar för att kunna växa av egen kraft. Alla som har varit företagare vet att de första åren är jävligt jobbiga. Det är kärvt ekonomiskt och det är ofta krångligt då man inte kan fokusera på att producera när man måste vara byråkrat, ekonomiansvarig, arbetsgivare och jurist samtidigt. Man har ju inte råd att anställa de personerna från början. Det är sånt som kommer när man blivit stor.

Idag investerar Industrifonden i bolag i de tidiga lägena. Pengarna kommer från staten. Det finns andra sådana organisationer som också får pengar från staten för att hjälpa företagare med pengar eller expertis. Summan är dock försvinnande liten, trots att de tillsynes ständigt visar sig vara en vinstdrivande affär. Risken är hög när man investerar i många små bolag, men klarar sig bara ett på hundra av bolagen så brukar det innebära att man går jämnt upp på den direkta investeringen. Samtidigt innebär det att staten skapat jobb som de inte behöver betala för i framtiden. Vinsten för staten bör därför räknas som summan de får tillbaka på investeringen plus sparade utbetalningar av arbetslöshetskassa plus moms och andra skatteintäkter.

Så vad betyder detta då?

För mig är det urdumt att inte utöka den verksamheten innan man sänker skatterna för folk. Har man råd att göra bägge så fine by me. Jag vill behålla så många pengar som möjligt av de jag tjänat. Det finns inget egenvärde i att vare sig ha en stat eller att betala skatt. Det som skrämmer mig i sammanhanget är att det inte finns ett enda riksdagsparti som förespråkar den här linjen.

Det finns alltså inte ett enda parti som vill satsa på att varaktigt skapa jobb i den Svenska ekonomin. Det är klart att Borg och Reinfeldt pratar om att arbetslösa är en börda då de inte är villiga att lösa problemet. De väljer en väg som bevisligen inte fungerar särskilt bra om man ser till var deras samhällsystem tidigare implementerats, istället för att satsa på något nytt som kanske fungerar. Juholt & Co har ju heller inte en aning. De vill i och för sig jobba på att skapa jobb i ekonomin, men de vill göra det genom den sämsta typen av satsning och anställa fler människor i statlig verksamhet samtidigt som de vill höja lönerna för statligt och kommunalt anställda. Burr säger jag. Det verkar som om de har fattat vad som måste göras, men inte hur man gör det. Under Persson-eran var det möjligt att föda ekonomin på det sättet då vi hade en skattebas för det. Nu har Borg och Reinfeldt tagit bort en stor del av den kakan genom att sänka skattetrycket. Att ta ut mer skatt innan man ser resultat är politiskt ogenomförbart. Därför är det heller inte någon hållbar lösning.

För att nå ekonomisk tillväxt, för att sänka skatterna, för att ge medelsvensson en bättre tillvaro behöver vi skapa jobb genom att öka möjligheten för att skapa företag inom den privata sektorn. Staten får gärna vara med och stå för kulorna som krävs för att sätta igång det hela, men de bör inte vara huvudaktören som föder dem.