juli 4, 2011

Politisk ideologi är opium för politikerna

När Friedrich Engels, eller om det nu var Marx som sa att ”Religionen är opium för folket” så var han nog inte så långt borta från sanningen. Genom årtionden, eller århundraden har vi som människor haft en vilja att haka upp oss vid definitioner av vad vi är. I de flesta fall agerar våra hang ups som stöttestenar och referenspunkter för att bedöma vad som är rätt och vad som är fel och ger oss trygghet när vi fattar beslut i vardagen. Men det är också just den tryggheten som gör oss så förbannat svaga då den ibland förhindrar oss att fatta beslut från det underlag vi har framför oss.

Svenska politiker är bland de mest förblindade personerna i världen. Eller de verkar i alla fall tävla i att framstå som det. Genom att driva realpolitik utifrån ideologi bortser de från verkligheten de faktiskt lever i. De sätter upp sig på idealistiska hästar som galopperar så fort att de inte kan se vad som finns omkring dem. De låter sig korrumperas av sin maktställning och sluter sig i den lilla verklighet de delar med ytterst få andra personer som valt att leva i samma koloni.

Det är ganska logiskt att samhället inte fungerar perfekt när du inser att den mest moderna ideologin som styr våra politiker skapades för över 130 år sedan. De äldsta har flera hundra år på nacken. Socialism, konservatism, nyliberalism… liksom fossiler bör de betraktas som historiska inslag i den samhälleliga utvecklingen. Men istället betraktas de som eftersträvansvärda sanningar.

Vilket företag tror ni skulle fungera om det drevs utifrån principer som skapades för 130 år sedan? Tror ni att någon arbetare frivilligt skulle ta anställning i en fabrik som fortfarande tillät spöstraff och där maskinerna var så farliga att man löpte hög risk att dö när man gick till jobbet, mot en väldigt mager ersättning.

Liksom många andra områden i samhället måste även den politiska sfären bryta sig ur det som varit och börja fokusera på det som är. Politiker måste börja skapa nya visioner för ett samhälle som utgår från möjligheterna som finns idag istället för att grunda sina beslut i det som nostalgin ger dem utrymme till.

Jag pratar om realpolitik. Jag pratar om att folk faktiskt svälter i vårt land, att folk slår andra för att glömma sin egen misär, att folk går till skolan utan att lära sig något och att folk går till jobbet utan att vilja göra sitt jobb. Jag pratar också om politikernas värdelösa insatser för att försöka lösa dessa problem. Genom att utgå från politisk ideologi istället för att se till lösningar som är riktiga lösningar, skapar de mer problem än just lösningar.

Det värsta exemplet av dem alla är ekonomisk politik. Ekonomi borde likt kyrkan skiljas från staten då det demokratiska inflytandet över statsmakten har försvunnit för länge sedan. Det är som om de politiska ekonomiska ideologierna har fått allt om bakfoten. I synnerhet när det kommer till arbetsmarknadspolitik och skattefrågor. Det är som om de tagit de två olika saker de inte kan kombinera och slaskat ihop dem på det mest grövsta och oansvariga sätt man kan tänka sig.

Du kan inte kombinera ett högt skattetryck med en hög anställningstrygghet och stora bidrag till den som går utan anställning. Detta leder till att folk pacificeras eller mister drivkraften att byta eller söka arbete. Du kan inte heller kombinera ett lågt skattetryck utan att garantera den som går utan arbete möjligheten att söka jobb. Med andra ord, du kan inte tvinga någon att hoppa i vattnet om den står i en öken.

Den enda lösning som verkar rimlig är att antingen ha ett lågt skattetryck och ett högt utbud av jobb eller att ha ett högt skattetryck och en låg statlig inblandning i marknadsstrukturen. Inte den andra blandningen.

Har du ett lågt skattetryck så kommer du inte ha råd att ersätta människor som går utan arbete. Ditt jobb blir i ett sådant läge att skapa piskor och incitament för att föra så många folk i arbete som möjligt. Detta blir endast möjligt om det finns jobb att söka. Därför behöver staten under en övergångsfas gå in och garantera att det också finns jobb tillgängliga.

I ett läge där vi accepterar en hög arbetslöshet är det ok att ta ut en högre skatt för att finansiera de personer som går utan arbete med en slags medborgarlön. Men för att ett sådant system ska kunna nå tillväxt krävs att den som har arbete eller den som har entreprenöriell glöd ska kunna agera fritt, utan inblandning från staten. Dvs. inget LAS eller krav på hur verksamheten bedrivs förutom marknadens egna krafter.

Vad vi behöver är mindre kapitalism och mindre socialism. Vi behöver mer realpolitik anpassad för 2011. Blockpolitiken är död och framtidens politik behöver utformas för folket och inte för politikerna.

Politiker måste börja strunta i politisk ideologi och börja agera som representanter av folket. Annars kommer de även fortsättningsvis förlora sin legitimitet gradvis allt eftersom åren går.

//Jesper – som blir mer och mer irriterad för varje PR-tränad politiker från Almedalen han tvingas lyssna på…