november 26, 2010

Som en bakad potatis

Han står där. Han förstår inte riktigt varför han står där. Förstår egentligen inget mer än den där känslan av riktighet som känns inombords av att stå där. Det är egentligen inte meningen att han ska stå där. Det är liksom inte riktigt normalt att stå där. Inte att stå där eller att göra såsom han gör.

Han håller fingret instoppat mellan byxkanten och kalsonkanten. Det vilar bra där. I brist på att hänga med andra, hänger fingret bra där. Det har parat sig med många andra fingrar den här kvällen. Det har rört vid insidan på många nya händer. Det där fingret som nu vilar mellan byxlinning och kalsongresor.

Lutar sig mot väggen. Sneglar på det slaskiga golvet och sedan upp på lokalen. En tjej står och lutar sig mot en lätt överförfriskad kille. Hon ser förälskad ut. Han ser mest ut att vara där med sin vän. Hon verkar känna honom från förut. Han verkar inte känna samma sak. Hon börjar bli desperat. Han verkar bry sig mindre. Han går därifrån.

En annan kille står och andas djupt. Han vet nog inte riktigt var i världen han är. Kanske inombords. Men utombords har han sedan långt tidigare på kvällen förlorat alla möjliga möjligheter att maskera sin berusade tillvaro. Målinriktat stirrar han på punkter. Frustrationen över att punkterna rör sig har han sedan länge lagt bakom sig. Överlevnad. Det är där han befinner sig just nu. Rå och skär öerlevnad.

En annan står och vinkar på han bakom baren. Hon kom just. Barkillen bryr sig inte.

Ytterligare en grupp människor verkar känna varandra. De ler och skrattar hela tiden. Han funderar kring vad som kan vara konstant roligt. Rör sig närmre. Han rör sig riktigt jävla nära. Han hör ingenting. Ställer sig precis brevid. Musikdunk. Inget jävla roligt alls. Ingen pratar ens. Men de står där och skrattar och ler och dricker och skrattar och ler. Utan att säga någonting. De känner nog varandra.

Han knäpper sin rock. Låter fingrarna smeka några fler händer. Rör sig mot dörren och rör sig ut i natten. Det är kallt och folk går som bambi. Han kommer att tänka på att Göran Persson gjort två höftoperationer och funderar en stund på om Göran Persson kan gå ut när det är tillfryst och nysnöat i stan. Han bestämmer sig för att skita i Göran Persson.

Han tittar på sin klocka. Den är halv fyra på morgonen. Han vinkar in en taxi och åker hem.