juli 6, 2013

Ta det lugnt lilla slav, det här går aldrig över

Hon satt i baksätet på en bil. Ont i varje led i hela kroppen. Hon var trött och tittade då och då ut i motljuset från nattvägens gatulampor. Hon orkade inte, inte en till. Men hon visste att den här natten bara hade börjat. För fem månader sedan var det annorlunda. Då, när hon stått där vid vägkanten och väntat på bussen som skulle ta henne hem. Hon kom aldrig hem den kvällen. Hon hade varit trött, då som nu, fast på ett helt annat sätt.

Han hade varit snäll. Frågat henne om hon ville ha skjuts. Hon hade sagt ja. Det var kanske därför hon ändå kände att det var hennes fel att hon satt där hon satt idag. Om hon ändå bara hade väntat klart, i fem minuter till. Om hon bara hade orkat gå de där femhundra meterna extra.

Så det var hennes fel att hon var där hon var idag. I baksätet på en bil. Någonstans i Stockholms förorter. På väg till en sjuk torsk. En eller flera, som under ett par timmars tid ska bända henne i alla riktningar för att få ut sin sjuka njutning och sarga hennes unga kropp. En gång till inatt, och många gånger till innan det tar slut.

….

Lilja 4-everJag börjar den här bloggposten på det där sättet. Kanske lite överdramatiskt, men det är sådär jag har förstått att det går till. Slavhandeln i Sverige alltså.

Unga tjejer från andra länder. Ibland så unga som 12 år eller yngre. Kidnappas i sina länder och förs hit till Sverige för att säljas som slavar. Politikerna kallar det för trafficking. Ett ord som gör det enklare att prata om. Vi vill inte säga vad det egentligen är, för då blir det fel. Eller, då blir det för jobbigt. Dvs. det handlar inte om flickor och pojkar. Det handlar inte om våldtäkt och slaveri. Det handlar om något annat, som inte är lika jobbigt, som vi inte behöver göra lika mycket åt, det vi kallar för trafficking, något som inte gör lika ont.

Det är ju ändå bara sådana som tagits hit från andra länder. Det är ju inte våra egna barn som kidnappas och säljs, som våldtas och mördas. Det är bara traffickingoffer. Och nog för att det är synd om dem, men de är ju inte individer, såsom du och jag. Traffickingoffret är aldrig ensamt, det är i grupp. Det får aldrig ögon eller näsa eller en ledsen mun. Aldrig tårar i ögonen eller ett hjärta som skriker av smärta när det gör ont.

Inte som när vita barn och vita vuxna tvingas till sex med män. Då kallar vi det för våldtäkt, pedofili, och i bästa fall för grov misshandel, då straffen för det sista är högre. Vi ger dem sex månader till två år på öppen anstalt. Straffskalan har en minimigräns. Men när det handlar om trafficking. Du vet det där som är lite mindre greppbart. Då delar vi ut dagsböter. Det är ju inte lika farligt…

Och när det är vita barn som försvinner skriver vi spaltmeter om det i pressen. Till och med när det vita barnet inte kommer från Sverige. Vi visar gamla foton på barnet när det var litet, eller på den vuxna vita personen från midsommar. Du vet då hen såg som oskuldsfullast ut. Vi kontrasterar det bedrövliga i situationen när en vit pojke, flicka eller kvinna blir bortrövad. Det ska kännas, även för den som läser, att denna person har försvunnit mot sin vilja.

Det är förklarligt hur de tänker. De som sitter på makten, i riksdag och har stiftat lagarna eller som redaktörer på mediehusen. Det är förklarligt, men inte förståeligt. Och det är fan ta mig inte förlåtligt!

Vad som är förståeligt är rädslan för det okända utanför dörren, den kidnappade och våldtagna pojken eller flickan känner. Det som gör att hen inte vågar rymma, även om dörren är olåst. Hen flyr inte, även om de många gånger kan. Den enda förståeliga reaktionen. Om du gång på gång våldtagits, misshandlats, sålts. Är det då inte logiskt att tro att hörnet av ett rum, känns bra mycket mer tryggt än osäkerheten av det som kanske bara leder tillbaka… utanför dörren.

Trafficking. Vilket skämt. Dagsböter. Vilken skam. I alla lägen där en någon betalar för sex och det kan beläggas att kvinnan eller mannen tvingats in i situationen, ska det inte heta sexköp. Det ska heta våldtäkt.

Varje gång en person har blivit tagen från sitt hem, utsatts för hot och tvingas arbeta av sin ”skuld”, så ska det inte heta trafficking utan snarare kidnappning och slaveri.

Språket är viktigt. Med det kommunicerar vi våra värderingar. Under Almedalsveckan talades det mycket om pengar, jobb och framtid.

I vår nutid har vi slaveri i Sverige. Vem vill prata om det?

  • Lyssna gärna på SR P3 Dokumentär om Verklighetens Lilja 4-ever.
  • Dela gärna detta med dina vänner på Facebook och Twitter. Vetskapen är första steget till förändring!

………. forts av det där uppe…

Hon torkade sina tårar och tog en tugga från det äpple hon fått från han som körde. Det blir så blött att äta äpple och samtidigt gråta. Saften från äpplet rann ned över de smutsiga fingrarna. Underläppen darrade nätt och jämnt så mycket att hon på sin höjd kunde hålla kvar de små äppelsmulorna i munen. Hon tänkte: Ta det lugnt lilla slav, lika bra att inse att det här nog aldrig går över.