Ett magiskt ögonblick där tiden stod stilla i evigheter. Somliga nätter, dagar och tider är sådana vi bär med oss. Som vi aldrig lämnar bakom oss. Natten då vi ägde Stockholm. En sådan natt där vi gemensamt tog över allt som kom i vår väg. Vi var prinsar och prinsessor som för en kortare tidsrymd blev regenter av vår egen verklighet. Vi sträckte ena handen i skyn och satte den andra i höften. Vi öppnade våra munnar och sjöng med i den där låten vi burit med oss, leende, sedan dess. Vi tittade djupt. Nej, vi tittade mycket djupt i varandras ögon. Våra blickar var för starka för att titta in i andras. Isolerade från andra intryck än våra egna, skapade vi vår värld klädd i rosa moln och svart kajal.