Kunde inte spela turneringen på Krukan ikväll och imorgon är det Omaha/Mörkpoker som gäller vilket gör att jag inte får någon direkt uppvärmning inför FPS i Marocko. Det känns dock inte så farligt, har hittat ett par mentala övningar som jag kan pyssla med om det skulle vara så att tålamodet tryter. Jag ska spela mitt spel. Funkar det så funkar det, men om det inte fungerar så kommer jag iaf att vara nöjd. De senaste månaderna har mit livespel fungerat långt över förväntan. Förutom en mindre förlustkväll på CC har jag plussat alla gånger jag spelat.
Receptet har varit att spela nykter, spela mer spelarna än korten och fundera innan jag agerar. Det kanske låter banalt, men nu har jag en metodik som gör att jag kan känna mig trygg i mitt spel och inte släppa ifrån mig allt för många tells. Jag har varit lite off i några av mina läsningar de senaste två gångerna jag suttit vid cashborden. I synnerhet två av dem. Det handlade dock mer om att jag älskade min hand mer än jag lyssnade till min instinkt och nu har jag kommit på en ”saying” som jag ska upprepa i huvudet på mig själv om jag hamnar i en sådan situation igen.
Och så har jag lärt mig att bluffen ”Jag tror du sitter tomt…”… konstpaus… ”all-in…”… inte funkar när du vet att personen sitter på topp-par och inte är en extremt bra spelare som får konstiga tankar av en sådan kommentar. Hur som helst… ekonomiskt har det gått bra och bara jag sparar och går igenom alla händer jag förlorar så kommer jag alltid att bli bättre.
Det finns två saker jag ser fram emot mer än andra när jag tänker på de kommande dagarna. 1. Jag kommer spela mot en mängd fransmän och 2. jag kommer få spela 24/7 i fyra dagar. Den första brukar gå hur bra som helst då jag oftast kan snacka dem på tilt på fyra-fem sekunder. Fransmän är ett stolt folk som inte tar lätt när man pratar om hur de nära på förlorade Frankrike till Tysken om inte Britterna hade kommit och hjälpt dem. Av någon anledning fungerar den nästan jämt. Ungefär som att förolämpa ”the troops” till en amerikan från södra USA. Hur som helst. Man gör vad man måste, sedan har man tålamod och väntar.
Den andra är lite knepigare att prata om, då det låter som om jag har ett problem. Men tänk såhär… hade jag sagt att jag såg fram emot att fjällvandra 24/7 i 5 dagar så hade ni tänkt – friskt!! Jag tror nämligen att det är samma typ av känsla man får. Att spela poker rensar hjärnan och är en av de enda gångerna jag verkligen slappnar av. Att vandra i fjällen ger mig lite samma känsla. Jag får spendera 10-20 timmar om dagen med att bara sitta tyst och fundera på allt från himmel till jord mellan händerna. Man hinner tänka ganska mycket. Några av mina mest geniala ideer har kläckts när jag suttit och spelat poker. Det är möjligt att jag även skulle fortsätta spela poker om jag förlorade massor på spelet… även om det skulle vara enklare att övertala mig till fjällvandringar…
L8er…