juli 28, 2011

Vem vill skapa tillväxt?

Fredrik Reinfeldt och övriga ministrar i Alliansregeringen har gjort allt i sin kraft för att sätta fokus på jobben. De vill driva ekonomisk tillväxt genom att öka antalet pengar vi handlar saker för genom att sänka skatten. Fair enough, jag gillar också jobbskatteavdragen. De har gett mig mer pengar att leva för, och staten verkar ju klara sig bra ändå, så det borde ju inte vara något felaktigt i deras handlande. Dvs. ur ett känslomässigt perspektiv.

Ur ett teoretiskt perspektiv finns det dock flera olika saker som inte hänger ihop i deras resonemang. Anders Borg kan måhända framstå som en relativt sympatisk person med sina örhängen och hästsvans, men det verkar inte som om han har alla käppar på plats när det kommer till att få till tillväxt genom skattesänkningar. Det förutsätter nämligen att folk har jobb, eller i alla fall att det finns många jobb för folk att söka. Och med en jobbmarknad som är lika slö som penisen på en impotent, leder skattesänkningarna bara till ökat sparande eller inflation. Vad Sverige behöver är en rejäl dos av viagra. Vi behöver tänka nytt och vi behöver bli pragmatiska.

Att ge mer pengar till de som redan har

Såhär funkar Borgs politik idag. Om man sänker skatten för de som jobbar får de mer pengar att handla för. Det innebär enligt teorin att de är villiga att betala mer för samma vara än tidigare. Dvs. De bryr sig inte om koppen kaffe kostar 27 kr istället för 25 kr för de har ju ändå fått 250 kr mer att handla för.

Detta fattar ju handlaren, så den höjer sitt pris till 27 kr istället för 25 kr. Detta kallas för inflation. Dvs. att vi producerar lika mycket saker, fast till ett dyrare pris. Det leder inte till att fler får jobb, då man inte behöver producera mer för att tjäna mer pengar. Möjligtvis höjer det lönen för arbetaren, men i de allra flesta fall kan företagaren istället öka sin vinst.

Ökade vinster innebär ökat sparande i ekonomin vilket, enligt Borg och andra som tillhör deras ekonomiska skola, är en bra sak.

Att sätta fler i arbete, öka utbudet av jobb

Alternativet till detta är att staten använder sina pengar till att försätta fler personer i anställning. Det finns egentligen tre sätt för dem att göra det. 1. Genom att öka antalet personer som är anställda av staten, eller 2. Genom att göra investeringar i infrastruktur och köpa detta i privata bolag eller 3. Genom att öka investeringarna i nya företag genom att exempelvis ge mer pengar till Industrifonden.

Om man sätter fler personer i jobb, men till samma löneläge som tidigare kommer inte inflationen att dra iväg. Folk har nämligen inte fått mer pengar i plånboken och är därför inte beredda att betala mer för samma sak. Däremot kommer fler personer att efterfråga samma sak. I en ekonomi där det hade funnits brist på produkter, såsom i gamla Sverige, så hade det lett till att priset ökat och att inflationen därför gått upp. I det Sverige vi lever i idag, så har vi överskott i de flesta produktområden, eller möjligheten att skala produktionen (producera mer eller mindre) väldigt långt beroende på efterfrågan, vilket gör att priset inte påverkas av en ökad efterfrågan.

Visst, den första färskpotatisen kommer fortfarande vara svindyr, och hummer kommer troligtvis vara en brisvara, men de allra flesta varorna finns i överskott vilket gör att det allmänna prisläget, det som påverkar oss gemensamt, inte kommer att påverkas genom att vi sätter fler personer i arbete.

Däremot kommer det att konsumeras mer saker, vilket på lite sikt innebär att den som producerar kommer behöva anställa fler människor, vilket i sin tur innebär tillväxt.

Hur gör man då för att sätta fler i arbete

Att öka antalet statligt anställda personer är en väldigt dålig metod då den medför att staten måste fortsätta att göda ekonomin. Staten kan således inte minska sina utgifter utan att påverka ekonomin negativt. Dvs. Anställer de 100 personer som kostar ca 25 000 000 per år kommer det påverka ekonomin om de tar bort de tjänsterna.

Om de investerar i infrastruktur så är den effekten också temporär. Det innebär bara att mer pengar kommer in i ekonomin och att den stimuleras så länge som antalet arbetare är sysselsatta med att bygga vägen, järnvägen eller bron som staten beslutat att investera i. Varför det här anses vara en bra metod är för att det faktiskt går att använda den typen av investeringar för att förbättra handelsmöjligheterna för andra företag och verksamheter så att de på ett smidigare sätt kan köpa och sälja saker. Det är förståeligt att om man bygger en ny järnväg, så kan fler tåg gå, vilket gör att utrymmet för att köra fler transporter ökar, vilket leder till att folk får möjligheten att producera och sälja mer. Därav en bra investering, på lång sikt, men den förutsätter också att företagen som köper och säljer produkter har möjligheten att utöka sin produktion, eller om fler företag skapas som också vill använda samma transportvägar för att skeppa sina varor och tjänster (typ internettjänster behöver infrastruktur såsom master och bredband… samma princip).

Den vägen jag förordar är den tredje vägen. Dvs. att staten faktiskt ska ge sig an att stimulera skapandet av fler jobb. Det gör det bäst enligt mig genom att ge företag stöd i tidiga lägen. Dvs. när företagen ännu inte tjänar tillräckligt med pengar för att kunna växa av egen kraft. Alla som har varit företagare vet att de första åren är jävligt jobbiga. Det är kärvt ekonomiskt och det är ofta krångligt då man inte kan fokusera på att producera när man måste vara byråkrat, ekonomiansvarig, arbetsgivare och jurist samtidigt. Man har ju inte råd att anställa de personerna från början. Det är sånt som kommer när man blivit stor.

Idag investerar Industrifonden i bolag i de tidiga lägena. Pengarna kommer från staten. Det finns andra sådana organisationer som också får pengar från staten för att hjälpa företagare med pengar eller expertis. Summan är dock försvinnande liten, trots att de tillsynes ständigt visar sig vara en vinstdrivande affär. Risken är hög när man investerar i många små bolag, men klarar sig bara ett på hundra av bolagen så brukar det innebära att man går jämnt upp på den direkta investeringen. Samtidigt innebär det att staten skapat jobb som de inte behöver betala för i framtiden. Vinsten för staten bör därför räknas som summan de får tillbaka på investeringen plus sparade utbetalningar av arbetslöshetskassa plus moms och andra skatteintäkter.

Så vad betyder detta då?

För mig är det urdumt att inte utöka den verksamheten innan man sänker skatterna för folk. Har man råd att göra bägge så fine by me. Jag vill behålla så många pengar som möjligt av de jag tjänat. Det finns inget egenvärde i att vare sig ha en stat eller att betala skatt. Det som skrämmer mig i sammanhanget är att det inte finns ett enda riksdagsparti som förespråkar den här linjen.

Det finns alltså inte ett enda parti som vill satsa på att varaktigt skapa jobb i den Svenska ekonomin. Det är klart att Borg och Reinfeldt pratar om att arbetslösa är en börda då de inte är villiga att lösa problemet. De väljer en väg som bevisligen inte fungerar särskilt bra om man ser till var deras samhällsystem tidigare implementerats, istället för att satsa på något nytt som kanske fungerar. Juholt & Co har ju heller inte en aning. De vill i och för sig jobba på att skapa jobb i ekonomin, men de vill göra det genom den sämsta typen av satsning och anställa fler människor i statlig verksamhet samtidigt som de vill höja lönerna för statligt och kommunalt anställda. Burr säger jag. Det verkar som om de har fattat vad som måste göras, men inte hur man gör det. Under Persson-eran var det möjligt att föda ekonomin på det sättet då vi hade en skattebas för det. Nu har Borg och Reinfeldt tagit bort en stor del av den kakan genom att sänka skattetrycket. Att ta ut mer skatt innan man ser resultat är politiskt ogenomförbart. Därför är det heller inte någon hållbar lösning.

För att nå ekonomisk tillväxt, för att sänka skatterna, för att ge medelsvensson en bättre tillvaro behöver vi skapa jobb genom att öka möjligheten för att skapa företag inom den privata sektorn. Staten får gärna vara med och stå för kulorna som krävs för att sätta igång det hela, men de bör inte vara huvudaktören som föder dem.